Per Bonde Rumhult

Andra Händelser och Attribut:

• Emigration: 09 Apr 1928, To Boston / Göteborgs Kristine
• Arrival: 19 Maj 1948, New York, New York, USA
• Arrival: 26 Sep 1955, Southhampton, England

Noteringar:

Han var butler hos Barbara Hutton - Ett lyxliv utan gräns

*Grosshandlare Per Bonde Rumhult, 60 år, Malmö har verkligen sett ljuva livet från insidan under det glada 20-talet i New York.
*Han har nämligen varit överbetjänt, butler, i mångmiljonärskan Barbara Huttons barndomshem... Och där flödade champagnen, där åts det på guldfat (14 karat), där trängdes New York gräddan på vilda parties runt swimming-poolen.
*Per Rumhult var 16 år när han lämnade Skåne. Utfattig. Han kom tillbaka till Malmö 12 år senare som - halvmiljonär.

Åren i Amerika var stormiga, Per Rumhult minns:
Det var en rolig tid, men hård. Jag åkte dit över enbart för att tjäna pengar så att jag kunde åka hem till Skåne igen, men i början gick det dåligt för mig. Jag jobbade mycket men förtjänsten blev knaper. Min syster som bodde i Boston kunde inte hjälpa mig och så blev jag sailor. Det var en äventyrsfylld tid. Jag minns en gång ombord på en holländare. Vi låg i Vera Cruz hamn, det var en kvalmig het julidag. Jag ville bada. Killarna såg lite luriga ut men dom tyckte att jag skulle hoppa i de hjälpte mig nerför relingen. Efter en stund kom styrman upprusande och vrålade: Auf, auf, upp för guds skull det kommer hajar. Jag hade blivit nerlurade i ett hajtillhåll och det kändes i magen efteråt, när man såg de spetsiga fenorna, närma sig båten ....

En annan gång seglade fartyget ifrån mig det var i South Carolina , jag hade fått permission några timmar och när jag kom tillbaka var båten borta. Seglet med alla mina prylar ombord. I ett par smutsiga kortbyxor gick jag till min syster i Boston barfota. Jag ville spara mina skor och använda dem bara när jag kom till städer. Promenaden tog 12 dygn, det var lika långt som från Malmö till Marstrand. På nätterna sov jag i parkerna.

Men sedan träffade jag en flicka på en dans, hon var kokerska hos en mångmiljonär i New York, som hette Blake, och hon lovade att ordna ett arbete på land åt mig. Det var så jag blev butler, men det första året hjälpte jag enbart till i köket. Jag stannade bara ett år på varje ställe, ville tjäna mycket pengar så jag kunde komma hem till Skåne, och då kom jag till mångmiljonären Woolworth, som överbetjänt i New York. det var där Barbara Hutton bodde, hennes mor var död och hon uppfostrades av sin moster Jessica Wollworth, och morbror, James P Donahue. Hennes far bodde också i New York, men hade så mycket pengar att hålla reda på att han inte klarade av dottern också. Jag tjänade 300 dollar i månaden, förutom dricksen.

I det Woolworthska palatsen levdes verkligen livets glada dagar, Barbara var 16 år när jag kom och hon var en bländande skönhet, beundrarna stod i kö, Men hon var mycket förnäm och högdragen. Mig gillade hon aldrig riktigt. Det berodde på att jag inte var tillräckligt imponerad av henne. Varje gång det var tedags serverade jag alltid henne sist, eftersom hon var yngst och det stack henne i själen. Hon tittade snett på mig och menade att det trots allt hon som hade de mesta pengarna.

Familjen Woolworth hade palats och sommarvillor över hela Amerika, men de flesta stod alltid tomma. De var mest i New York och Southampton och på ett ställe hade de byggt ett marmorpalats för många miljoner men de vistades aldrig i det.

Parties och fester hade de varenda dag särskilt kring swimmingpoolen brukade Barbara och hennes rika väninnor roa sig med champagne i guldbägare mellan simturerna. Och det trots att det rådde rusdrycksförbud. Men alla rika drack smuggelsprit och varenda breakfast gick det åt så där hundra liter champagne. Dagligen kom det smugglare och jag fick en särskild bil för mig själv som jag mest fick använda för att köra spriten mellan de olika palatsen.

En gång när hela det USA som rörde sig var med på en tillställning vaktade en kedja av poliser runt huset. Damernas diamanter var värda så mycket att man inte vågade ta några risker. Samtliga polismän fick varsin flaska champagne, polismästaren fick två.

Alla människor som var någonting värda syntes på de Woolworthska bjudningarna President Roosevelts närmaste män brukade roa sig där och på slutet var en viss playboy Portifirio Rubirosa också bland gästerna. Han gifte sig först med Barbaras väninna och efter skilsmässan med Barbara.

Men det roliga tog slut. 1929 kom börskraschen på Wall Street med den svåra depressionen.

Jag minns en dag det kom ett telefonsamtal från Wall Street där Barbaras morbror Donahue hade sina firmor. Jag kopplade samtalet till honom men tjuvlyssnade själv. Jag förstod att det gällde aktier och eftersom jag för mina sparpengar hade börjat köpa var jag intresserad. Det meddelades att värdet på vissa aktier hade börjat falla oroväckande. Donahue förstod inte riktigt då vad det betydde men jag gick genast och sålde mina aktier. Så kom den verkliga skrällen. Donahue gjorde enorma förluster. Och han begick självmord.

En tid efter det slutade jag , åkte till Chicago, till en annan miljonär återigen var det en flicka som lockade mig dit men det var för mycket gangster jag trivdes inte.

Av en tillfällighet fick jag veta att 87 tomter utanför Boston nära min syster skulle säljas slumpvis. Jag åkte dit köpte samtliga för 1600 dollar. Idag har jag 56 kvar och dem säljer jag inte under 100 000.

Efter det lyckade köpet tyckte jag att jag hade pengar nog att komma hem med. Jag längtade hem till Skåne hela tiden och 1932 åkte jag tillbaka till Malmö med 7000 dollar i kontanter. Före kriget satte jag upp tre trikåaffärer i Malmö och köpte en lantgård i Kvarnby. Gården har jag kvar men den ena affären lade jag ner. Och tomterna i Amerika har jag också tänkt sälja, man får börja lugna ned sig nu, när man fyllt 60. Men till Amerika åker jag i alla fall minst en gång vartannat år.

My Great Uncle Per used to come to visit his niece, Georgia Alden Manganis (daughter of his sister Marie) in Boston every so many years. As a child I always enjoyed his visits, and his stories about taking the cruise ship from Europe and how "friendly" the women were! He was very tall, blonde, handsome, and gregarious. Suzanne Ridley

Extract from Who is Who in Sweden 1966:
Rumhult, Per B, direktör, Malmö; Cambridge High and Latin School Mass USA 23, byggmästare Waltham Mass USA 24-32, vd och ägare Rumhults Textil

Per Bonde Rumhults brev hem till moster Karna daterat 21 april 1920 (Per var 17 år)

Bästa moster Karna!

Nu är jag äntligen framme, kommen den 1 april, landade vi i New York efter 13 dagars svår sjöresa. På Kattegatt och Skagerack gick det väl an och på Nordsjön med, utom det att vi höll på att stöta på en mina (Bomb), men fartyget vred till i sista minuten eller hade jag nog inte skrivit detta.

När vi sedan passerat Skottlands kust kommo vi ut på Atlanten. En dag senare blåste och stormade riktigt hemskt, vågorna började bli allt större och större. Andra dagen var det riktigt hemskt. Vågor höga som hus och båten kastades hit och dit. Folket blev allt sjukare och sjukare, men inte jag. Om middagen när vi åto, kastades båten sig på sidan så att alla tallrikarna och mat flögo på golvet, ändock var det höga räcken på borden. Den här stormen varade i 8 dagar. Vi visste inte om aftonen om båten höll till morgonen., så knakade det inne i den. Vi kunde inte gå upp på däck., den ena vågen efter den andra kastade sig över. Vattnet rann ända ned i min hytt, som var på undre däck, så vi var våta som höns, när de varit ute i regn.

Men nu är man på land och lite mera i säkerhet.

Mor (Min farmor Lina) och jag arbetar nu i Winchendon. Mor har varit på denna platsen i 3 år. Frun (arbetsgivaren) tycker så mycket om mor och när mor gick från den andra platsen grät de där för att inte de fick behålla henne där.

Jag ska arbeta här i sommar. Jag sköter trädgården här och sopar piassorna och torkar stolarna. Sen skall jag börja i skola till vintern. Jag tycker bra om det här. Sockerkaka och glass o stekt kyckling varje dag så mycket man orkar äta. Det är annat än i Sverige.

Jag får sluta mitt brev med många kära hälsningar till Eder alla från

Per Bonde Persson

PS. Hälsa Josef ifrån mig.att han hälsar alla mina gamla vänner från mig. De kunna gärna skriva till mig. Josef vet adressen. Mor frågar om moster vill fråga morbror Bonde om han fått 30 dollar av moster Gretas Nils för att sättas i hennes bankbok.

Renskrivarens (Dotter till Per Persson (Rumhult) kommentar till brevet. Observera att min far var endast 17 år gammal när han for ensam till Amerika. (Född den 1 mars 1903)

Per gift Anna Hillevi Rosvall den 11 Aug 1940. Anna (dotter till Olof Jonson Roswall och Hilma Hansson) föddes den 14 Feb 1908 i Hököpinge Skåne Malmöhus län; dog den 19 Nov 1972 i Södra Sallerup, Malmö Kommun, Malmöhus län. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Karin Margaretha Kristensen. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Gert Inge Willhelmsson. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Kerstin har bott i Frankrike i många år och där gift med en läkare. Hon arbetade där som skådespelare.
Hon var gift med en journalist innan hon flyttade till Frankrike.
Kerstin bor i Falsterbo är hästintresserad och driver en antikaffär.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]