|
The Ekdahlsgenealogyresearch
Ekdahl,Bondesson,Viktor,Lundh,Hahlin,Törngren,Konstenius |
Du är för närvarande anonym
Noteringar
Träffar 751 till 800 av 1,455
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 751 | Ivö nr 16 | Larson, August (I12243)
|
| 752 | Ivö nr 16 | Larsson, Blenda (I12259)
|
| 753 | Ivö nr 16 | Larsson, Martin (I12258)
|
| 754 | Ivö nr 16 | Larsson, Nelly (I12257)
|
| 755 | Ivö nr 16 | Larsson, Olof (I12256)
|
| 756 | Ivö nr 16 | Larsson, Matilda (I12255)
|
| 757 | Ivö nr 16 | Larsson, Pehr H (I12254)
|
| 758 | Ivö nr 16 | Larsson, Elna (I12253)
|
| 759 | Ivö nr 16 | Larsson, Hans Theodor (I12252)
|
| 760 | Ivö nr 16 | Larsson, Anna (I12251)
|
| 761 | Ivö nr 16 | Larsson, Nelly (I12257)
|
| 762 | Ivö nr 16 | Larsson, Martin (I12258)
|
| 763 | Ivö nr 16 | Larsson, Blenda (I12259)
|
| 764 | Jan 1 föddes Jan 4 döptes Lars Dragon Per Dahl H. Karna Svensdr Nr 6 Åraslöf Bars af H. Nilla Fajersdr, Hammar; Vittnen Dräng Nils Svensson och Pigan Hanna Fajersdr i Fjelkinge. | Ekdahl, Butcher/ Dragon Lars Persson (I234)
|
| 765 | Janne Eelovi Koskenranta who was shot by one of his sons in 1964 who then spent 12 years in jail for the crime. The parents were cousins. | Koskenranta, Janne Eelovi (I1434)
|
| 766 | January 18, 1949....Susan Marie Nelson was born in Grand Forks, North Dakota, the daughter of Marlin and Ramona (Sather) Nelson. In August of 1966.... she was united in marriage to Gene F. Storbakken in Grand Forks. To this union four children were born. In 1990.... Susan moved to Fargo, North Dakota, where she worked at Meritcare as a Surgical Nurse for 10 years. During this period she attended her 30 year high school reunion and was reacquainted with classmate Bradley Hass. July 8, 2000... they married. June 2, 2007....Susan (Nelson) Hass, 58, passed. | Nelson, Susan Marie (I11536)
|
| 767 | Jenny lived in her home place until recent years when she rented her part of a house near the main road going through Karungi, Sweden. She is now very near the post office and store and just a short walk from her daughter Marta. Her own home is set quite far back from the road. It is a typical Swedish home with its red exterior and red outbuildings some of which have been modified to provide quarters for her children when they visit with their families. There is a tall flag pole in her yard, flowers and gooseberry bushes besides trees. She used by bus or train to visit som of the children who lived in the Stockholm area. | Konstenius, Jenny Cecilia (I23)
|
| 768 | Jenny started working at a restaurant in down-town Ironwood after graduation from high school and picked it up again when the children were older. She and Wilbert have a cottage on lake Gogebic to which they have retired spending winters with their daughter Joan in Georgia. Wilbert is a skilled carpenter. He remodelled their own home. He also did trapping and taught his son Eddie to do so. Wilbert underwent by-pass surgery but seems to be doing well. Jenny is a gifted seamstress and knitter. | Konstenius, Jenny Cecelia (I1408)
|
| 769 | Jeppa ägde Esperöd i Knisslinge socken. Vid mantalsskrivning 1797 då karna föddes hade han redan köpt stället (Knisslinge MTL:1 (1742-1830) Bild 247/sid 1797) | Frostensson, Jeppa (I8869)
|
| 770 | Jeppa ägde Esperöd i Knisslinge socken. Vid mantalsskrivning 1797 då karna föddes hade han redan köpt stället (Knisslinge MTL:1 (1742-1830) Bild 247/sid 1797) | Frostensson, Jeppa (I12161)
|
| 771 | John ÅKE Truls Wiberg, f 30 mars 1902 i Göteborg, I tab 309 II sid 423, död 1963, jur och fil kand vid Lunds universitet, överintendent, känd industriman, huvudägare av Malmö Strumpfabrik m fl industrier. Utarbetade och lät trycka del I av släktboken Bjärasläkten. Särskild bok om Åkes liv har kommit ut år 2007. Först g m MÄRTA Siri Holmström f 7 maj 1905 i Malmö, med. lic, praktiserande läkare i Stockholm. Senare g m MÄRTHA Sigrid Helena Jägerhjelm f 31 oktober 1905 i Stockholm. Åke Wiberg föddes i mars 1902 och avled i november 1963. Mellan dessa tidpunkter hann han uträtta åtskilligt.Åke Wiberg växte upp i Göteborg, där hans far drev en mindre fabrikations- och handelsrörelse. Den teoretiska sidan av lärdomen för livet inhämtades i Latinläroverket i Göteborg och den mer praktiska bland annat i Majorna, där bland annat åtskillig förfarenhet i kortspelet poker inhämtades. Sommartid inlärdes segling, simning, pallning och andra högre konster i Kullavik, där familjen hade en villa. Studentexamen avlades vid just fyllda 18 år och filosofie kandidatexamen i Lund två och ett halvt år senare i behaglig tid före värnpliktstjänstgöringen. Därefter återbesöktes Lund under ytterligare cirka tre år för juris kandidatexamens avläggande. Åke Wibergs yrkesliv tog sin början i Malmö, där han blev en ovanligt ung yngste medarbetare på dåvarande Roos Advokatbyrå. Samtidigt härmed hade Åke Wiberg ett avsevärt politiskt engagemang, som bland annat ledde till en plats i stadsfullmäktige för dåvarande Högerpartiet. På grund av sina insatser under den ekonomiska krisen vid 1930-talets början kom Åke Wiberg att åtnjuta ett - med hänsyn till att han då ännu ej ägde någon större förmögenhet - betydande förtroende hos de större bankerna. Då sedermera Malmö Strumpfabrik (Vogue och Nivella) skulle säljas, blev Åke Wiberg personligen den huvudsakliga köparen. Vid sidan av advokatverksamheten drev han upp strumpfabriken till avsevärd lönsamhet och blev sedermera ensamägare samt förvärvade därefter, fortfarande med viss banksupport, träimpregneringsverksamhet, då belägen i Södra Vi i Småland och Nyland vid Norrlandskusten. Nästa företagsförvärv blev AB Herman Gotthardt i Arlöv strax utanför Malmö, ett företag som sysslade med tillverkning och import av skeppsutrustning och tågvirke. Under senare delen av 1930-talet blev Åke Wiberg riksdagsman och lämnade därmed advokatverksamheten för att, vid sidan av egenskapen av valt ombud för Sveriges folk, sköta företagen. Detta föranledde täta resor mellan Stockholm och Malmö, där restiden användes för att sammanställa en släktkrönika tryckt i två innehållsrika delar. Vid sidan av affärerna och politiken, inbegripet betydande insatser i Försvarsutskottet under kriget, utvecklade Åke Wiberg ett omfattande kulturintresse och blev under 1940-talet bland annat ordförande i Operans styrelse, ordförande i Statens Konstråd, ledamot av Nordiska Muséets Nämnd mm. Åke Wiberg förvärvade inför krigsrisken en mindre egendom i Halland och sedermera 1942 Apertins Herrgård i Kil i Värmland två mil nordväst om Karlstad. Gården befann sig vid hans tillträde i ett betydande förfall, som kort på tid avhjälptes genom uppförande av nya ekonomibyggnader och en pietetsfull restaurering av 1700-talsflyglarna och mangårdsbyggnaden som ursprungligen var från 1600-talet. Efter kriget togs hans förmåga i anspråk av staten och näringslivet då det gällde att finna marknader och vägar för den svenska exporten utanför Europa. Åke Wiberg ingick bland annat i den s k Prins Bertil-delegationen, som besökte - förutom USA - alla de större sydamerikanska länderna. I samband härmed tog han initiativet till en Ibero-Amerikansk kulturutställning i Sverige, vilken rönte stort intresse och uppskattning. Efter att på kung Gustav VI Adolfs uppdrag ha tagit sin an upprustning och omorganisation av Kunglig brunns- och gyttjebadsanstalten Loka, som länge sovit törnrosasömn, blev Åke Wiberg överintendent vid Kungl. Maj:ts hov. Vid slutet av 1940-talet drabbades han oväntat av svår ohälsa, vilket föranledde att han under något år var bosatt i Santa Barbara i Kalifornien, där framstående läkarvetenskap stod till buds. Efter några år, varunder han själv tillägnade sig omfattande medicinsk kunskap, återvann han åtminstone delvis sin hälsa. 1954 gjordes den grunddonation, som var början till Åke Wiberg Stiftelse. Stiftelsen fick sedermera ett bestämmande inflytande över Åke Wibergs företag, varav f ö fortfarande träimpregneringsdelen ägs av stiftelsen, vars bokförda egna kapital idag överstiger 400 Mkr, och som till övervägande delen främjar medicinsk forskning. Ända till sin bortgång ledde och styrde Åke Wiberg arbetet i koncernen, som utom de nämnda företagen också hade ett ej obetydligt fastighetsinnehav och en avsevärd mängd börsaktier. Åke Wiberg hade under 1950-talet glädjen att bli båda filosofie och medicine hedersdoktor och var vid sin bortgång ordförande i Östasiatiska Muséets Nämnd, som svarade för det nya muséets organisation inför inflyttningen i egen museibyggnad på Skeppsholmen, vilken stod färdig i maj 1963. Som ett slags avkoppling ägnade Åke Wiberg lediga stunder åt att i bokform sammanställa olika uppgifter med familjeanknytning och bland dessa kan nämnas två, som kom att handla om Apertin, nämligen “En gårds historia” respektive “En bilderbok”, en i vilken skildrades åren kring första världskrigets utbrott och som fick titeln “När klockorna klämtade”, en med titeln “En herrgårdsidyll” vari beskrevs morföräldrahemmet/en, m fl. Förestående uppgifter är nedtecknade helt ur minnet från de år jag hade förmånen att vara anställd som ung bolagsjurist i Åke Wibergs omedelbara närhet och i vars stiftelses styrelse jag då hade äran och glädjen att vara ledamot. Göran Mörner | Wiberg, Åke John Truls (I4244)
|
| 772 | John Alden of the ship Mayflower 1620 | Alden, John (I3456)
|
| 773 | Jon gifte sig 1751 med Karin Ersdotter f 1723 från Lomsjön. Hon var dotter till förste nybyggaren i Lomsjön Eric Eliasson. 1751 blir Jon den andre som slår sig ner i Lafsjön. | Pärsson, Jon (I1080)
|
| 774 | Jon Mattson var av en skicklig smidessläkt i Gafsele. Han köpte Ingel Perssons nybygge ungefär 1784. Han fick församlingens förtroende att bygga deras första kyrka 1799, Den brann sedermera ner i början av 1930-talet. (Dorotea sockens historia s 86 ff) Jon Mattsson Jon Mattsson d.ä.1754-1844 Levde som bonde, smed och byggmästare. Bytte sitt hemman i Gafsele mot Ingel Perssons nybygge i Lajksjö 1784. Jon var en ytterst händig och duktig karl, bonde, smed och byggmästare. Han byggde den första kyrkan i Bergvattnet (Dorotea) år 1799 och sedan 1815-18 kyrkan i Fjällsjö, Jämtland. Han odlade under sina år upp sitt hemman så att det kunde delas i flera delar, huvudsakligen mellan sönerna Pehr och Matts. Han var även ”-i sina dar den störste smed i Lappmarken, har smitt en ovanlig mängd liar, lod, saxar, byssor mm Han erhöll även silvermedalj med band att bäras på bröstet”. I Erik Molins bok ”Gamla Tåsjö” omtalas att Tåsjöborna köpte största delen av sina lodbössor från Åsele och att de tillverkades av en bonde inom Åsele Lappmark. Var denne man Jon Mattsson? Dorotea hörde vid den tiden under Åsele. I hushållningssällskapets handlingar från 1831 omtalas att hans jordbruk gav i medium 50 tunnor korn årligen. Han hade förutom kyrkorna byggt 8 husbehovskvarnar, gjort lodbössor till ett antal av minst 1 620 stycken, lagat ett stort antal gamla bössor och genom allt slags annat behövligt smide som liar, saxar mm varit gagnelig för lappmark och övre delarna av Västernorrland och Jämtlands län. (www.doroteabyar.nu) Babba-Lisa Ersdotter 1833-1913, barnbarn till Jon Mattsson, född i Ytterrisjön, Åsele, gift i Lajksjö med Mikael Olofsson. Babba-Lisa hade ärvt sina fäders handlag. Det sades att hon täljde en träsked medan grötgrytan kokade. Hon var smideskunnig, och när det skulle slaktas var det hon som skötte det. Förutom att fostra 8 barn hann Babba-Lisa turnera som spelkvinna på fiol. Hon gjorde egna låtar, varav Babba-Lisa Hyfs´n är den mest kända; den spelas t.o.m i San Fransisco, USA. Hennes musik lever vidare tack vare riksspelmannen Sören Johansson, som lärde sig låtarna som barn av sin styvfar, Babba-Lisas barnbarn Alf Persson i Storberget. Vill man höra Hyfs´n idag ska man besöka Spelmansstämman i Lajksjö i juli, eller titta in till Sören på Arnolds gård mitt i byn. Både Jon och Segrid dog i ålderdom. Segrid var på ålderdomshem även blind. Jon var ytterst händig och duktig karl,bonde,smed ch byggmästare. Han byggde den första kyrkan i Bergvattnet (Dorotea) år 1799 0ch sedan 1815-1818 kyrkan i Fjällsjö, Jämtland. Jon kom till Lajksjö genom att han bytte sitt hemmani Gafsele emot Ingel Perssons nybygge i Lajksjö. Året var 1784 och han odlade under sina år upp sitt hemman så att det kunde delas i flera delar, huvudsakligen mellan sönerna Pehr och Matts. Han var även -- i sina dar den störste smed i Lappmarken, har smitt en ovanlig mängd Liar, Lod, Saxar, Byssor m.m han erhöll äcen silvermedalj med band att bäras på bröstet. I hushållningssälskapets handlingar från 1831 omtalas att han jordbruk gav i medium 50 tunnor kom årlgen. Han hade förutom kyrkorna byggt 8 husbehovskvarnar, gjort lodbössor till ett antal av minst 1620 stycken, lagat ett stort antal gamla bössor och genom allt slags annat behövligt smide som liar saxar m.m varit gagnelig för lappmark och övre delarna av Västernorrlands län och Jämtlands län | Matsson, Kyrkobyggare Jon (I467)
|
| 775 | Jon Pehrsson var Jon Ersson Kiervels dotterson i Svanabyn och var tillsammans med brodern Erich de första nybyggarna i Lafsjön. Jon gifte sig 1751 med Karin Ersdotter f 1723 från Lomsjön. Hon var dotter till förste nybyggaren i Lomsjön Eric Eliasson. 1751 blir Jon den andre som slår sig ner i Lafsjön. | Pärsson, Jon (I514)
|
| 776 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Wictor, Jonas Kjell (I1702)
|
| 777 | Jöns var rusthållare och stamfader till Vibygrenen. På den del av kristianstads slätten, som på ena sidan spolas av det öppna havets bredryggiga dyningar och på den andra kringgärdas av nordöstra Skånes stora sjöar, ligger den lilla byn Viby, vilket namn intill 1778 var gemensamt för såväl socknen som församlingen. Det gamla namnet, Wicbu, byn vid viken, har den fått av sitt läge vid den innersta ändan aven av de vikar i Hammarsjön, som bildas av den utskjutande flacka landtunga, som kallas Håslövsängar. Det är en gammal kulturbygd. Vä på ena sidan av Hammarsjön nämnes som stad i tidig medeltid och under 1100~talet hade ärkebiskopen ett fast slott i Ahus, staden med dominikanerkloster, helgeandshus och hospital, belägen ett 10~tal kilometer söder om Viby. Ett par mil åt andra hållet ligger Gumlösa kyrka, den äldsta daterade tegelbyggnaden i vårt land, invigd år 1191 i närvaro av ärkebiskopen och härföraren Absalon. Sedan Vä bränts av Gustaf II Adolf, grundlades Kristianstad, som alltsedan dess varit centrum i en aristokratisk bygd. Storgodsen ligga lika tätt som i sydskåne och bakom deras namn skymta ofta ett förgånget år- tusende. Det sägenomspunna Trolle-Ljungby reser sina vackert formade gavelrösten mitt på den platta slätten. Ortsbefolkningen berättar gärna legenden om, huru hornet och pipan rövades från trollen och pekar ännu ut ryttarens väg från trollstenen i Magletorp till slottet. Slätten, som till stor del ligger under 20-metersstrecket över havet, är uppbyggd på en i huvudsak golvplan kritkalkstensterräng, å vilken Bal- tiska Issjön avsatt sand- och lerlager. Närmast kusten har sanden herra- väldet och där växer endast dåligt gräs och vindpinad furuskog. Men längre inåt slätten har landskapet helt ändrat karaktär. När man lyssnar till den guldgula sädens rasslande spel i heta sensommardagar eller när man ser självbindare draga över fälten i oregelbundna formeringar, blir våglinjer sammansmälta med den norr ifrån kommande skogsbygden till intrycket av välmåga och fruktbarhet nästan överväldigande. Längre mot öster stå tobaksplantorna i snörräta rader och potatisen växer i större myckenhet än vad som är vanligt. Man får snart förklaringen. Brännerierna ligga tätt och deras fyrkantiga, murade skorstenar. sticka upp litet över- allt mellan de halmtäckta, kringbyggda gårdarnas låga tak. Mitt i denna urgamla kultur- och jordbrukarbygd, där slättens mjuka ett vackert och harmoniskt helt, låg på 1700-taletkronorusthållshemmanet Viby n:r 6 3/8 mantal. Ar 1739 skulle en ny rusthållare taga gården i besittning. Det hade ryktats om, att han skulle vara en dugande man, som visste vad han ville, och av gammal besutten bondesläkt. Hans fader, Pehr Nilsson i Bjära, hade varit rusthållare, hans fem bröder voro alla rusthållare och hans enda syster var gift med en rusthållare. Men inte nog härmed. Den bli- vande medlemmen i Viby byalag skulle vara en skrivkunnig och bildad man. Det var sålunda inte att undra på, att den lilla byns invånare med stora förväntningar sågo fram mot den dag, då de skulle få en så lärd man ibland sig. Så kom den dag i vårmånaden Martius, då Jöns Pehrsson så hette den nye åboen på Viby n:r 6 - tog sin gård i besittning. Han kom inte ensam. Den 22 oktober 1721 hade han och Ingar Pehrsdotter vigts i Vinslövs kyrka av kyrkoherden Ivar Blanxius och därefter flyttat till Vanneberga, där Jöns Pehrsson blev rusthållare. Här föddes de tre äldsta barnen, Anders, Anna och Pehr, som endast var några veckor gam- mal, när familjen kom till Viby. Men döpt var han, ty det hade inte varit rådligt att taga ett odöpt barn den mer än milslånga vägen från Vanneberga till Viby, då alla onda makter kunde fritt husera. Visser- ligen voro alla försiktighetsmått vidtagna. I lille Pehrs linda låg allt, som kunde skydda, både flintskärva, vitlök och krut samt ett blad ur psalm- boken, så inget oknytt borde kunna komma honom för när. Färden gick också väl och inget olyckstillbud yppade sig och familjen kunde börja installera sig på sin nya gård, där den redan första dagen kände på sig, att den skulle komma att trivas. Den var också hemtrevlig, Viby n:r 6, inte minst nu i vårkvällens skymning, när den sista dagern silade in genom stugans små blyinfattade fönsterrutor och när senare talgljusens sken kas- tade sina skuggor på det enrisbeströdda golvet och på den stora klockan, som redan placerats på sin plats på ena sidan om dörren till bakhuset. Det var tid för vårarbetet, som började i slutet av mars och med friska krafter tog Jöns Pehrsson itu med jordbruket. Det gällde ju att hinna plöja tre räta fåror i T or, om grödan skulle bli god. Och sedan måste man få allt i jorden på de rätta av naturen själv bestämda tiderna. Först av allt sattes ärtorna, sedan kom havren och på Bonifaciusdagen den 5 juni kornet. Sedan var det rovornas tur och därefter på Bedadagen bönorna. Allra sist såddes bovetet för enligt en gammal regel skulle jorden då vara så varm, att "den brän- de klövarna på stutarna". Sedan allt var satt och sått, började Jöns Pehrsson fundera på, om han inte skulle börja odla tobak. 1728 hade han jämte de övriga åboarna i byarna på slätten varit inkallad till tinget för att yttra sig om, huruvida "allmogen begynt något för- rätta vid tobaksplanteringen" . Samtliga hade då svarat, att de "ej något tillgjort eller till- göra kunde, derföre att de intet förstånd der- uppå hafva och derföre att de förmena sig ingen tjenlig jordmån dertill ega, hvarpå tobak vexa kan, men att de gerna se, att högl. ridderskapets och adelns herrgårdsinne- hafvare och ståndspersoner ville först begyn- na till deras undervisning, såvida det å orten kan låta sig göra". Men Jöns Pehrsson tog saken i egna händer. På ett jordstycke nära gården satte han tobaksplantor, som växte och trivdes och på hösten kunde han skörda sin första tobak. Sedan dess odlades i alla år tobak på Viby n:r 6. Ar lades till år och familjen blev allt större. Ar 1743 bröt in. Hattar- nas dåligt förberedda revanschkrig mot Ryssland led mot' sitt slut och tronföljdsfrågan i Sverige blev allt mer brännande. Aven i Viby förmärktes några dyningar efter striderna ute i landet, men de glömdes snart för den farsot, som började härja i byn. Ett av de första offren blev Jöns Pehrs- sons och Ingar Pehrsdotters lilla treåriga dotter Pernilla. Den 25 mars bars hon till graven på Viby kyrkogård. Sommaren kom, men sjukdomen härjade allt våldsammare och den 11 september fin go föräldrarna följa sina båda yngsta barn, Hanna och Jeppa, på samma tunga vandring. På hösten försvann farsoten lika plötsligt som den kommit och byn började åter leva sitt vanliga, stilla liv. På kvällarna samlade Jöns Pehrsson de sina omkring sig och till spinnrockarnas surr berättade han, hur hans far en gång sett hjältekonungen, den store Carolus XII, när han år 1700 bodde i handlanden Anton Cortmeijers hus vid V. Storgatan i Kristianstad och hur han själv en gång som femtonårs pojke sett den landsflyktige polske kungen Stanislaus Leczinski och hans drottning Katarina Opolinska och deras lilla vackra flicka, som i tre års tid bott i samma hus. Och så fort- satte han berätta, vad han i sin ungdom hört sin fader förtälja om snapp- hanarnas bedrifter och huru för länge, länge sedan på den tiden, då Viby hörde till Danmark, släktens stamfar, som hette Truls, hade besuttit den gård i Bjära, som farfar hade innehaft och som alltid gått i släkten och nu tillhörde Sven farbroder. Under sådana berättelser gingo de långa höst- och vinterkvällarna fort och snart var det åter vår med alla de sysslor, som därmed följde. På sommaren 1744 kom åter ett piltebarn till världen på Viby n:r 6 och kristnades till samma namn som den avlidne brodern, Jeppa. Aren gingo och Jöns Pehrsson förbättrade allt mer jordbruket. Skör- darna blevo rikare och silverförrådet ökades såsom följd därav år för år. Aldsta dottern Anna hade blivit 22 år och många av byns unga män började hoppas på att få den vackra flickan, som därtill kunde förväntas få en nästan lika vacker hemgift. Men 1748 trolovades Anna med Anders Hansson, åbo på Vanneberga n:r 13, och den 18 januari 1749 stod bröl- lopet i Viby kyrka. På sommaren samma år föddes Jöns Pehrssons och Ingar Pehrs- dotters yngsta barn, dottern Hanna, som fick namn efter sin avlidna syster. Jöns Pehrsson hade nu god hjälp av sin äldste son Anders och lant- bruket förbättrades alltmer. Den 27 september 1752 gifte sig Anders emellertid med änkan Elna Pehrsdotter i Rinkaby och fick med henne skattehemmanet Rinkaby n:r 15 1/3 mantal, där han blev rusthållare. Nu var det Pehrs tur att visa, att han kunde bli fars hjälpreda. Vis- serligen var han inte mer än 13 år, men läsa och skriva kunde han som en hel karl. Det hade fadern lärt honom och nu skulle han lära honom att sköta en gård, så att han en gång skulle kunna vara skickad att övertaga Viby n:r 6, vartill han nu efter Anders' giftermål stod närmast. Läraktig och villig var Pehr och gott handlag hade han med djuren. Jöns Pehrsson började också med lugn tänka på den tid, då han skulle draga sig till- baka på undantag och lämna gården åt sonen. Ibland gingo hans tankar ännu längre. Han drömde lantmannens dröm, att den jord, han brukat och som kostat så mycket arbete och möda, skulle gå från far till son, släktled efter släktled, och liksom faderns gård i Bjära bli en arve- gård för hans efterkommande, som skulle nämna hans namn med samma vördnad som hans fader gjort med bonden Truls. I sådana tankar hände det ibland att han om kvällarna gick runt gården för att se, var han lämpligen skulle bygga undantagsstugan för sig och hustrun, men helt överens med sig själv, var den skulle ligga, kunde han inte bli och så fick saken anstå. Han behövde aldrig bygga. I Aprilis 1757 angreps Jöns Pehrsson aven magåkomma och den 27 i samma månad gick han bort som kyrkoboken säger av "obstruction och svullnad, 61 år". Söndagen där- efter, strax före gudstjänsten, ägde begravningen rum på Viby kyrkogård. Efter mannens död brukade Ingar Pehrsdotter med hjälp av barnen i fyra år gården, varefter sonen Pehr i samband med sitt giftermål över- tog den. Ingar Pehrsdotter bodde dock kvar på gården under hela sin återstående livstid. Hon avled den 5 mars 1779 av "ålder och bräcklighet, 85 år gammal". Viby gamla tider, Sven Olof Månsson (2003) : När man kommer in i Viby från Håslöf ligger gårdarna på höger hand. Först nr 8, Falkagården med två fyrlängade byggnationer och därtill några smärre hus. Sedan ligger nr 7 ungefär vid Forslins och nr 4 i hörnet Almgrens väg -Viby Kyrkväg. Söderut, andra sidan Byholmsvägen (strax förbi Kenneth Paulssons) med utfart mot Viby Kyrkväg ligger så nr 6 och nr 5 (nr 6 lite ner mot "Båghuset“). Viby 3 ligger på sin nuvarande plats, liksom (i stort sett) nr 1 och Viby Gård, som nämnts tidigare. Söder om Liljeqvists tomt har funnits ytterligare en bebyggelse och uppfarten till Vibyholm (nr 3) var ju genom porten i norra längan ut mot Anders Tuas. (Det finns en bräda daterad 1777). Till Viby nr 8 kom i början av 1690-talet en av byns kartlagda anfäder, soldaten Falck. Efter några år i Viby anslöt han sig till Karl XII:s trupper i Polen. Han dog i strid i slaget vid Glissov 1702. En annan anfader kom till nr 6 år 1739, Jöns Pehrsson från Bjära, Vanneberga, Vinslöv. Ett par generationer senare valde alla sönerna att studera i Lund (döttrar hade det inte blivit) och satsa på den begynnande tekniska utvecklingen, varför föräldrarna fick sälja del efter del i Viby nr 6 för att klara finanserna. Det gjorde man ändå inte och tvingades till slut flytta till en av sönerna på ålderns höst. | Pehrsson, Rusthållsbon Jöns (I821)
|
| 778 | Jönsson var inskriven i Oskarshamns sjömanshus 1895. | Jönsson, Lättmatros Nils (I1843)
|
| 779 | Jöran troligen son till Anders Andersson vid Grundtjärn i Anundsjö. Bröder var troligen Lars Andersson i Rudsjö och Nils Andersson i Gafsele förste nybyggare i Åsele Lappmark. Jöran Andersson var troligen den första nybyggare i Västertåsjö. Han kom in i mantalslängden först 1673 men torde då ha varit där i något tiotal år. | Andersson, Jöran (I1205)
|
| 780 | Josefina ELISABETH f 28 februari 1931 i Östersund, fil mag, språklärare, g m Anthony Wolffsohn f 15 september 1927 från Belize (tidigare Brittiska Honduras). Familjen har bott på många olika platser i Costa Rica, Korea, Ecuador och Portugal samt i Skara i Sverige. Efter Elisabeths pensionering bodde de mest i Malevik utanför Göteborg under sommarhalvåret och i Portugal under vintern | Nässen, Elisabeth Josefina (I4248)
|
| 781 | Journalist | Horner, Nils Georg Athony (I9796)
|
| 782 | Journalist mördad i Kabul | Horner, Nils Georg Athony (I9796)
|
| 783 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Familj: Larry George Nilson / Joyce Alice King (F160)
|
| 784 | Julii 4 föddes och 5 döptes Boel, drängen Håkan Pehrsons dot: i Rby buren af Enk: Anna Måns, wittn: hsm: Sven Andersson och deß hust: i Rby. | Håkansdotter, Boel (I340)
|
| 785 | Jun 26 dog och Jul 1 begrovs Pehr Nilss, gift husfader i Gäll- tofta, död af Lungsot, 68 år | Nilsson, Per (I3782)
|
| 786 | Junii 19 föddes och 24 döptes Pehr Dragon Fajer Ljungs och Bodel Håkansdr s. i Rkby. B. af hsm Nils Trulsons h. Hanna ibm. W. hsm Nils Måns- son och h. Kersti ibm. | Dahl, Dragon åbo Per Faijersson (I304)
|
| 787 | Kadoka Calvary-Fairvieww Cemetery | elson, robb (I11901)
|
| 788 | Kan vara dotter till Knut Jonsson och Agnes Nilsdotter. Troligen var det Ola Nilsson som var gift med Olu Knutsdotter som var med bland sonen Nils faddrar. /ILj | Knutsdotter, Margareta (I7840)
|
| 789 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Rumhult, Lina Hillevi Brunhild (I2034)
|
| 790 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Wiberg, Ann-Mari Karin (I4199)
|
| 791 | Karl döptes den 25 december genom nöddop. Barnmorska var Elin Nilsson. Gudmor var Bengta Nilsson hemmansdotter Nosaby nr 14. | Hansson, Karl (I1275)
|
| 792 | Karl Ekdahl är son till Robert Ekdahl som utvandrade till Kanada. År 2000 besökte Karl Vancover för att försöka få en bild av sin far eftersom han inte i stort sett hade någon kontakt med sin far alls. Han lämnade bara sin familj i Sverige. Karl hittade sin fars gravsten med hjälp av sin frus gode vän Holmström i Vancover.(Lars Viklunds mormors systers släktingar i Vancover.) Familjegrav finns på Åsums kyrkogård Gösta Ekdahls fru Karla Ekdahl Gerda Lund Moder till Karl Gustaf Ekdahl Margit Ekdahl KGs fru Karl-Gustaf Ekdahl | Ekdahl, Restaurangägare Karl Gustav (I319)
|
| 793 | Karl gick i Rodeo-college i Spokane Wendy skriver: Karl Smith Karl Edward Smith 9/22/58-6/22/24 If you take note of the dates, it will give you an idea of how long I have not been able to post this. This post isn't an obituary, but rather the ramblings of his baby sister, who has not been able to put her thoughts and memories to paper prior to now. But, alas, I am going to try now. You see we had a pretty amazing childhood, great parents, and an amazing older sister Wendy. Add an amazing community to grow up wild and free, like kids could back in the 60s and 70s and it was ideal. I had the good fortune of being the youngest, now Wendy and Karl might have told you I was 'spoiled' but in actuality, I was just incredibly lucky! What I learned from both of them would serve me well over my life, like Wendy teaching me to bake and sew, and model my 4H clothes at the fair. She taught me that girls grow up and go to college and helped set my determination to pursue higher education. However, what I got from my brother Karl probably served me even better in life, because he was the fun one! Karl wasn't afraid of animals, he even raised pigs, yuck! I watched him and I wasn't afraid, even as a tiny kid to ride my bike a mile to feed calves by myself in the calf barn at the dairy. While I did that he was out back, forking hay to the milk herd. We loved our animals fiercely. As a teenager, Karl about killed a man who was driving by our ranch and decided Karl's dog was a coyote and shot him. Dad kept Karl out of prison most likely, as he intervened as Karl had the guy pulled out of the window of his pickup and was beating his head against the side of his truck. Karl taught me to love and take care of the animals we are gifted with in this life. Karl was a cowboy, he rode and made the ranch work, we all did. It didn't dawn on me until many years later, that he and I rode a LOT of green horses for our Dad. Horses would come home on the truck, we would start saddling and riding them, never did it cross my mind how 'unbroke' they were, or how we finished them. Then they went back to town on that truck, no doubt sold as 'ranch horses, rode by kids' Karl did it, and so I rode them too. Karl gave me that confidence. If you knew Karl, you won't argue that he had a good sense of humor, quick to laugh, tell a joke or story, and he even appreciated dark humor when the situation arose that was right. Because Karl was funny, I always believed I was too! That wasn't the only thing I chose to inherit from Karl. He was a hell of a good basketball player (not so much baseball, but if you know you know). Karl was pretty tall, slim and fast on his feet, he loved basketball. He always had a high percentage with free throws. When it was my turn to play basketball, I felt like I had to be pretty darn good, it was genetics wasn't it?? Whether I was very good or not, we will leave in the history books, but my free throw percentage was 89% and I BELIEVED I was good at it, and that was Karl's influence and the only thing that mattered in the end. Growing up in 4H and then FFA played a big role in all three of us kids' lives. That meant showing cattle. Boy did we LOVE it! Karl was extra good and eventually found himself showing and working for BB Cattle, where he made lifelong friends. Showing stock went full circle in my life and my own kids showed cattle and goats growing up. After they left home, I couldn't let go of the dam goats, and it's true, I show up at a few goat shows even now dragging some goats. Turns out I was pretty fair at producing good animals. Thanks Karl, that's your fault too! Rodeo, I am going to lay that part of my life at Karl's feet as well. We never had time to hardly watch a rodeo growing up, let along enter one. BUT, when Karl went off to college, he joined the rodeo team and started riding barebacks. I do not have a clue what inspired him to do that, but I just have a feeling it had a lot to do with one of our very best friends Dave Dashiell (Julie Dashiell) Dave taught me a lot about rodeo, and I have to think he did the same with Karl. The year after I started college the rodeo bug bit me too. Pretty quickly I scrounged up a horse, and with the help of good friends Janet and Julie ONeil, I started breakaway roping. You know, back before breakaway was PRCA cool, like now! I haven't entered a rodeo in probably 30 years, but my love of the sport, and involvement in producing rodeos has only grown. For sparking that in me, I could NEVER thank Karl enough, it's been a huge enjoyment in my life. Afterall, if Karl could do it, so could little sister Kim. Work, just plain good old work ethic. Karl worked his whole life, some jobs he loved, some not so much, but he always put in an effort and always had a job. He was a good role model on how to go to work, make a living for yourself and your family, and to be self-sufficient. Also, the family motto, was 'You were looking for a job when you found that one' suited both Karl and I over the years very well. I too, have always held a job and taken care of business. My friend Karl. I have to say though, I sure hope that I learned Karl's very best quality, and that was friendship. Karl was a good brother and a great friend. The type of friend that it didn't matter if you hadn't talked in a while, Karl picked right up with you where you left off, he never changed. He was a solid, loyal man, and a good husband to his wife Debbie, dad to his kids Vicki Micone, Lannette Wilson and Wyatt Smith. He loved his 3 grandkids even more. Thanks Karl, for being my brother and my friend, and touching who I became in so many ways. I'll catch you on the flip-flop brother. | Smith, Karl Edward (I356)
|
| 794 | Karl ska enl Rolf E ha en dotter som gick på Hässleholms Tekniska samtidigt som pappa. Han ska också ha tagit på sig faderskapet. Hon blev bara 23 år. | Ekdahl, Carpenter Karl Sigfrid (I222)
|
| 795 | Karl TORE Widar Wiberg, I tab 287 II sid 383, f 27 april i Öxnevalla, död 28 maj 1942 i en trafikolycka, godsägare i Björketorp, g m KARIN Cecilia Persson f 2 augusti 1903 i Vingåker i Sörmland. Giftermålet ägde rum 27 november 1927 i Evanston, USA, dit makarna utvandrat. De återvände till Sverige 1932 och förvärvade då egendomen Huledal i Björketorp. | Wiberg, Tore Karl Widar (I4174)
|
| 796 | Karls föräldrar ägde flera gårdar i Billesholmstrakten. Karls far spelade bort bort gårdarna på kortspel. Hustrun visste ej om detta. De kom och hämtade klockan först och då förstod hon att något inte stod rätt till. De blev utblottade. Kan vara i Kågerödsområdet. Karls mamma tvingade honom att avge ett löfte att aldrig ta i en kortlek. Karl gjorde detsamma med min morfar William Viktor och därför fanns alldrig någon kortlek i deras hem. Familjen flyttade från Billesholm till Lomma. Karl var gruvarbetare där. Adressen i Billesholm var Grufvan 286 Anna Viktor bodde sina sista år i Billesholm och arbetade som hushållerska. Värnplikt Inskriven 221 och frikallad 14/90 men användes främt till Övrigt: No 72. Med föräldrar och 4 syskon arbetare nr 160 Carl bodde med sin familj i de sk ''Askehusen'' Före 1882 byggde Bolaget ytterliggare arbetarbostäder nu vid Gruvgatan uppe på Kyrkbacken de så kallade Askehusen. Namnet kom från att de uppfördes av askesten en obränd men formad och torkad blandning av fem delar stenkolsaska och n del släckt kalk.Denna lätta och spikbara sten var en föregångare till våra dagars lättmurtegel.Den hade god isoleringsförmåga men användes främst till innerväggar.Askehusen antingen putsades eller kläddes med bräder då kalken i stenen då den användes i fasader urlakades. | Viktor, Miner Carl (I273)
|
| 797 | Karna hade med Anders Andersson två söner; Axel Bernhard f 66 och Anders Wilhelm f 68, två döttrar; Amanda Eufrosyne f 70 och Emma Lovisa f 73, d 73 (6 mån. gl) . Efter Anders' död flyttade de fr Nosaby 4 till Brohuset Nosaby 11. (Källa: Inga Hedenblad) | Sjöström, Karna (I1271)
|
| 798 | Karna moved as well as Per to Hammar 3:2 the 7th of November 1887. She was confirmed 12th of April 1886. Karna flyttade liksom Per till Hamar 3:2 7 november 1887. Konfirmerades 12 april 1886 Karna dog på Hammar 8:68 | Bondesdotter, Karna (I164)
|
| 799 | Kärrstorps folkskola Det gick som ett rinnande vatten utan någon närmare tanke på innehållet. I förbigående sagt är det för mycket begärt att 10 till 12 årsbarn skola kunna tro på någon religion så som den i allmänhet förklaras av en skolmästare på landet, vilken vanligen ej tror på vad han själv säger. Det är ett ämne som bör studeras på ett annat & mer djupgående sätt än så, & följaktligen vara man mera hedning då än nu, sedan man fått en annan syn på tingen& och skaffat sig egen åsikt. Övriga ämnen växlade & hade olika timmar varje dag. Vad som ganska mycket intresserade mig var teckning, naturlära & geografi, övriga ämnen var mig mer eller mindre likgiltiga. Så t, ex var räkning en svår nagel i ögat & mer än en gång när man lyssnade till mästarens straff- predikningar, kom ens tankar så långt in i "reguladetri?" att man till sist ej kunde reda dem. Så gingo timmarna, avbrutna av regebundet åter-kommande fristunderna då men tumlade om på skolgården i ystra lekar. Sista timmen avsluta- des med bön & sång. Så anträddes hemfärden som tycktes vara betydligt kortare än vägen dit på morgonen, fast den oftast tog längre tid. Ofta våt och genom- frusen som man var kändes det då gott att komma hem där det var varmt & skönt & färdigt att gå till bords. Sedan man ätit & om hemläxan ej var allt för lång, var man åter ute och lekte en stund eller förströdde sig inomhus med varje- handa. Så slutade dagen med lärandet av läxan & till sist gick man trött & sömning till sängs, med huvudet fullpluggat av bibelspråk och räkne-exempel, i tanken på nästa dag. När man nu tänker tillbaka ligger det en viss dunkel mystik över den tid då man ännu så föga kände till livet & människan. Drottningholm 1/11- 1911 Rudolf Spathon | Spathon, Nils Rudolf (I6314)
|
| 800 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Rumhult, Kerstin Marianne (I2035)
|
Denna sajt är byggd med The Next Generation of Genealogy Sitebuilding ©, v. 14.0.3, skapad av Darrin Lythgoe 2001-2026