Noteringar

Skriv ut Lägg till Bokmärke

Du är för närvarande anonym

Noteringar

Träffar 601 till 650 av 1,455

Noteringar

Länkad till

601

Hammar 2

Månsson, Jeppe (I3353)

602

Hammar 20

Nilsdotter, Bengta (I11710)

603

Hammar 31

Nilsdotter, Kjersti Elna (I12613)

604

Hammar 3:3

Nilsdotter, Signe (I12460)

605

Hammar 4

Jeppsson, Måns (I7947)

606

Hammar 4

Jeppsson, Måns (I7947)

607

Hammar 4:9

Bondesson, Karl Alfred (I1849)

608

Hammar 4:9

Hansdotter, Karna (I6683)

609

Hammar 5

Svensdotter, Anna (I9781)

610

Hammar 5

Svensson, Sven (I9780)

611

Hammar 5

Svensdotter, Elna (I9779)

612

Hammar 5

Svensdotter, Frida (I9718)

613

Hammar 7:10

Persson, Per (I12483)

614

Hammar 8:3

Persdotter, Boel (I154)

615

Hammar 8:3

Persdotter, Boel (I12171)

616

Hammar nr 3

Olsson, Erik (I9971)

617

Hammar nr 3

Eriksdotter, Elna (I9970)

618

Hammar nr 3

Hansson, Abraham (I9969)

619

Hammar nr 3

Mattsdotter, Karna (I9947)

620

Hammar nr 3

Abrahamsson, Ola (I9946)

621

Hammar nr 3

Eriksdotter, Elna (I9970)

622

Hammar nr 3

Abrahamsson, Ola (I9946)

623

Hammar nr 3

Olsdotter, Anna (I9945)

624

Hammar nr 4

Börjesson, Nils (I9965)

625

Hammar nr 4

Nilsdotter, Elna (I9964)

626

Hammar nr 7:2

Olsdotter, Anna (I9945)

627

Hammarsgård

Svensdotter, Pernilla (I10941)

628

Han var butler hos Barbara Hutton - Ett lyxliv utan gräns

*Grosshandlare Per Bonde Rumhult, 60 år, Malmö har verkligen sett ljuva livet från insidan under det glada 20-talet i New York.
*Han har nämligen varit överbetjänt, butler, i mångmiljonärskan Barbara Huttons barndomshem... Och där flödade champagnen, där åts det på guldfat (14 karat), där trängdes New York gräddan på vilda parties runt swimming-poolen.
*Per Rumhult var 16 år när han lämnade Skåne. Utfattig. Han kom tillbaka till Malmö 12 år senare som - halvmiljonär.

Åren i Amerika var stormiga, Per Rumhult minns:
Det var en rolig tid, men hård. Jag åkte dit över enbart för att tjäna pengar så att jag kunde åka hem till Skåne igen, men i början gick det dåligt för mig. Jag jobbade mycket men förtjänsten blev knaper. Min syster som bodde i Boston kunde inte hjälpa mig och så blev jag sailor. Det var en äventyrsfylld tid. Jag minns en gång ombord på en holländare. Vi låg i Vera Cruz hamn, det var en kvalmig het julidag. Jag ville bada. Killarna såg lite luriga ut men dom tyckte att jag skulle hoppa i de hjälpte mig nerför relingen. Efter en stund kom styrman upprusande och vrålade: Auf, auf, upp för guds skull det kommer hajar. Jag hade blivit nerlurade i ett hajtillhåll och det kändes i magen efteråt, när man såg de spetsiga fenorna, närma sig båten ....

En annan gång seglade fartyget ifrån mig det var i South Carolina , jag hade fått permission några timmar och när jag kom tillbaka var båten borta. Seglet med alla mina prylar ombord. I ett par smutsiga kortbyxor gick jag till min syster i Boston barfota. Jag ville spara mina skor och använda dem bara när jag kom till städer. Promenaden tog 12 dygn, det var lika långt som från Malmö till Marstrand. På nätterna sov jag i parkerna.

Men sedan träffade jag en flicka på en dans, hon var kokerska hos en mångmiljonär i New York, som hette Blake, och hon lovade att ordna ett arbete på land åt mig. Det var så jag blev butler, men det första året hjälpte jag enbart till i köket. Jag stannade bara ett år på varje ställe, ville tjäna mycket pengar så jag kunde komma hem till Skåne, och då kom jag till mångmiljonären Woolworth, som överbetjänt i New York. det var där Barbara Hutton bodde, hennes mor var död och hon uppfostrades av sin moster Jessica Wollworth, och morbror, James P Donahue. Hennes far bodde också i New York, men hade så mycket pengar att hålla reda på att han inte klarade av dottern också. Jag tjänade 300 dollar i månaden, förutom dricksen.

I det Woolworthska palatsen levdes verkligen livets glada dagar, Barbara var 16 år när jag kom och hon var en bländande skönhet, beundrarna stod i kö, Men hon var mycket förnäm och högdragen. Mig gillade hon aldrig riktigt. Det berodde på att jag inte var tillräckligt imponerad av henne. Varje gång det var tedags serverade jag alltid henne sist, eftersom hon var yngst och det stack henne i själen. Hon tittade snett på mig och menade att det trots allt hon som hade de mesta pengarna.

Familjen Woolworth hade palats och sommarvillor över hela Amerika, men de flesta stod alltid tomma. De var mest i New York och Southampton och på ett ställe hade de byggt ett marmorpalats för många miljoner men de vistades aldrig i det.

Parties och fester hade de varenda dag särskilt kring swimmingpoolen brukade Barbara och hennes rika väninnor roa sig med champagne i guldbägare mellan simturerna. Och det trots att det rådde rusdrycksförbud. Men alla rika drack smuggelsprit och varenda breakfast gick det åt så där hundra liter champagne. Dagligen kom det smugglare och jag fick en särskild bil för mig själv som jag mest fick använda för att köra spriten mellan de olika palatsen.

En gång när hela det USA som rörde sig var med på en tillställning vaktade en kedja av poliser runt huset. Damernas diamanter var värda så mycket att man inte vågade ta några risker. Samtliga polismän fick varsin flaska champagne, polismästaren fick två.

Alla människor som var någonting värda syntes på de Woolworthska bjudningarna President Roosevelts närmaste män brukade roa sig där och på slutet var en viss playboy Portifirio Rubirosa också bland gästerna. Han gifte sig först med Barbaras väninna och efter skilsmässan med Barbara.

Men det roliga tog slut. 1929 kom börskraschen på Wall Street med den svåra depressionen.

Jag minns en dag det kom ett telefonsamtal från Wall Street där Barbaras morbror Donahue hade sina firmor. Jag kopplade samtalet till honom men tjuvlyssnade själv. Jag förstod att det gällde aktier och eftersom jag för mina sparpengar hade börjat köpa var jag intresserad. Det meddelades att värdet på vissa aktier hade börjat falla oroväckande. Donahue förstod inte riktigt då vad det betydde men jag gick genast och sålde mina aktier. Så kom den verkliga skrällen. Donahue gjorde enorma förluster. Och han begick självmord.

En tid efter det slutade jag , åkte till Chicago, till en annan miljonär återigen var det en flicka som lockade mig dit men det var för mycket gangster jag trivdes inte.

Av en tillfällighet fick jag veta att 87 tomter utanför Boston nära min syster skulle säljas slumpvis. Jag åkte dit köpte samtliga för 1600 dollar. Idag har jag 56 kvar och dem säljer jag inte under 100 000.

Efter det lyckade köpet tyckte jag att jag hade pengar nog att komma hem med. Jag längtade hem till Skåne hela tiden och 1932 åkte jag tillbaka till Malmö med 7000 dollar i kontanter. Före kriget satte jag upp tre trikåaffärer i Malmö och köpte en lantgård i Kvarnby. Gården har jag kvar men den ena affären lade jag ner. Och tomterna i Amerika har jag också tänkt sälja, man får börja lugna ned sig nu, när man fyllt 60. Men till Amerika åker jag i alla fall minst en gång vartannat år.

My Great Uncle Per used to come to visit his niece, Georgia Alden Manganis (daughter of his sister Marie) in Boston every so many years. As a child I always enjoyed his visits, and his stories about taking the cruise ship from Europe and how "friendly" the women were! He was very tall, blonde, handsome, and gregarious. Suzanne Ridley

Extract from Who is Who in Sweden 1966:
Rumhult, Per B, direktör, Malmö; Cambridge High and Latin School Mass USA 23, byggmästare Waltham Mass USA 24-32, vd och ägare Rumhults Textil

Per Bonde Rumhults brev hem till moster Karna daterat 21 april 1920 (Per var 17 år)

Bästa moster Karna!

Nu är jag äntligen framme, kommen den 1 april, landade vi i New York efter 13 dagars svår sjöresa. På Kattegatt och Skagerack gick det väl an och på Nordsjön med, utom det att vi höll på att stöta på en mina (Bomb), men fartyget vred till i sista minuten eller hade jag nog inte skrivit detta.

När vi sedan passerat Skottlands kust kommo vi ut på Atlanten. En dag senare blåste och stormade riktigt hemskt, vågorna började bli allt större och större. Andra dagen var det riktigt hemskt. Vågor höga som hus och båten kastades hit och dit. Folket blev allt sjukare och sjukare, men inte jag. Om middagen när vi åto, kastades båten sig på sidan så att alla tallrikarna och mat flögo på golvet, ändock var det höga räcken på borden. Den här stormen varade i 8 dagar. Vi visste inte om aftonen om båten höll till morgonen., så knakade det inne i den. Vi kunde inte gå upp på däck., den ena vågen efter den andra kastade sig över. Vattnet rann ända ned i min hytt, som var på undre däck, så vi var våta som höns, när de varit ute i regn.

Men nu är man på land och lite mera i säkerhet.

Mor (Min farmor Lina) och jag arbetar nu i Winchendon. Mor har varit på denna platsen i 3 år. Frun (arbetsgivaren) tycker så mycket om mor och när mor gick från den andra platsen grät de där för att inte de fick behålla henne där.

Jag ska arbeta här i sommar. Jag sköter trädgården här och sopar piassorna och torkar stolarna. Sen skall jag börja i skola till vintern. Jag tycker bra om det här. Sockerkaka och glass o stekt kyckling varje dag så mycket man orkar äta. Det är annat än i Sverige.

Jag får sluta mitt brev med många kära hälsningar till Eder alla från

Per Bonde Persson

PS. Hälsa Josef ifrån mig.att han hälsar alla mina gamla vänner från mig. De kunna gärna skriva till mig. Josef vet adressen. Mor frågar om moster vill fråga morbror Bonde om han fått 30 dollar av moster Gretas Nils för att sättas i hennes bankbok.

Renskrivarens (Dotter till Per Persson (Rumhult) kommentar till brevet. Observera att min far var endast 17 år gammal när han for ensam till Amerika. (Född den 1 mars 1903)

Rumhult, Per Bonde (I174)

629

Han var medlem i ordern Svithiod, Engelbrekt Loge, La Grange i USA
I Svenskamerikanska kyrkoarkivet står det att han immigrerade till Shawnee Mission

Bondesson, Edvard (I2261)

630

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Wiberg, Hans Bertil Valram (I4215)

631

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Blix, Hans Martin (I2121)

632

Hans Bondesson 18 years old emigrated to Red Wing MN from Malmö 28th of July 1881.

Hans Bondesson 18 år emigrerade till Red Wing MN från Malmö 28 juli 1881.

Kontrakt: Willand (Källa Arkion)

Nosaby 4:30
Kama Bondesson, änka efter Hans Bondesson bodde med dottern Astrid och sonen Taylor i fastigheten. Sönerna Bonde, Hjalmar, William och I Josef var utflyttade. (Nosabybygdes historia del 2)

Hans Bondesson bodde i den gård som hans son Bonde Hansson tog över. / Björn Wennerlund

I thought that very interesting about our uncle Hans and uncle Lars and uncle Thure and ....came to America to work on te Great building of a Railroad of Saint Louis were brother Ralph and myself was born 1893.
Avskrift anteckningar Marie Pehrsson Sjögren

Bondesson, Lokmotiveldaren Hans (I197)

633

Hans Erssons fader Erik Christoffersson dog före år 1698 då var nämligen boutredningen anmäld vid tinget. Modern hade gift om sig med Nils Pålsson och det var väl anledningen till att Hans Ersson sökte sig bort från hemmet.Vid Sollefteå-tinget 1722 krävde han styvfadern på ersättning för 3 års tjänst och del i några års skörd. Han fick 30 daler kopparmynt samt en del korn och råg. Erik Christoffersson hade utöver sonen Hans även en dotter, Ingeborg Ersdotter gifte med Nils Andersson som blev nybyggare i Svanabyn år 1734.

Christoffersson, Erik (I1111)

634

Hans hustru var gudmor 1705 till Jeppa Månssons son Truls.
Erich Olsons hustru paa Hammer baar dett. faderar Suend Olson af Balsby Peder MNånson ibidem Ingeman Jepson af Naesby.

Månsson, Sven (I7948)

635

Hans konfirmerades 1893-04-28. Enl Hfl hade han b och bc i innantilläsning och kristendomskunskap. Berättas att Hans någon gång under 20-talet kom hem med en flicka (ev var det faster Sannas syster), men av rädsla för sin försörjning skrämde hans ogifta syster Hilma och hans mor Pernilla flickan på dörren. Han förblev därefter ogift hela livet ut. (Tore Larsson 990804) Död 1970-10-29 i Hammar, Nosaby (L). Levde ogift tillsammans m sin syster Hilma. ( Inga Hedenblad)

Larsson, Hans (I1288)

636

Hans Olsson Åbo Nr.16 (1737-1793)
Hans var född på gården och gifte sig med Hanna Jönsdotter från Viby Nr.6. Hannas föräldrar var Jöns Persson och Ingar Perhsdotter, som 1739 flyttat till från Bjära i Vinslöv. Vid sin fars död 1757 var Hanna endast 8 år och yngst av sina syskon. Hon växte upp hos sin bror Pehr som övertagit Viby Nr.6.
Hans och Hanna fick tre flickor, men inga pojkar. Yngsta dottern Ingar dog och hemmanet klövs i två delar vid det kommande arvsskiftet.

Olsson, Rusthållsåbon Hans (I833)

637

Häradsspelman, Skomakare i Nymö 6

Nilsson, Bengt (I1902)

638

Harderup 3

Andersson, Johanna (I12119)

639

Harderup 4

Tufvesdotter, Anna (I12109)

640

Hårderup no 4

Andersson, Jöns (I12116)

641

Harrison Cemetery

Nilson, Kenneth Bonde (I346)

642

Håslöv nr 10

Hansdotter, Karna (I6683)

643

Håslöv nr 15

Svensdotter, Kristina (I9979)

644

Håslöv nr 16

Olsdotter, Berta (I9596)

645

Håstad 1

Persson, Per (I12483)

646

Hässleholm CI:1 s. 54

Bengtsson, ERIK Georg (I8392)

647

Hässleholm FI:1 s. 62

Hansdotter, Anna (I8401)

648

Hässleholmm CI:1 s. 143.

Bengtsson, Algot Reinhold (I8389)

649

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Segerlund, Oskar (I1415)

650

He and his brother Sakari seem to have been favorites of their mother. He did not get along very well with his father especially after his father refused to sell him land so that he could get married. Erik Emil worked on log drives when he could get away from work on the family farm. He bought himself a bicycle and rode some distance on it to learn carpentry from an older man. He practiced that until he had enough money for his passage to the United States.
It isaid that when Erik Emil left to go to America on May 8, 1914 that his mothers crying could be heard as far as Sweden. He left for America with several friends. He at least worked in DeKalb, Illinois, for a while in the wire mills. He probably went to visit his half-sister Sofia Johanna Mantyla at the lumber camp her husband was operating and stayed to work there. He met the cook Fanny Salmela and they were later married. They bought a farm in Saxon. Fanny, however, had grown up in the city and wanted to live in one. Erik Emil may have traded his farm for a house in the Aurora Location of Ironwood, Michigan, and went to work in the ironmines nearby. The constraints of marriage proved too much for Fanny and they were divorced on October 15, 1921. The suit had been filed April 21, 1921.

Erik Emil arranged for a series of housekeepers to care for his two children or else had them live with the families of friends. In 1925 he married a young girl from Brantwood, Wisconsin, who had come to be with relatives in Ironwood Township and whom he had hired to care for the children.

He became naturalized American citizen on November 19, 1938 at Bessemer, the count seat.

After being injured in a mine accident in which several ribs had punctured his lungs, he was given a small pension of 30 dollars a month on which the family lived during the Depression. He had built a home for an Italian family across from their friends in the South Pabst Location. The man either became ill or lost his job. They could not buy the home. Erik Emil, therefore, moved his family to the new house and rented out the two-story home in the Aurora Location. The renters, however, did not pay the rent and so the taxes were not paid. The house was finally lost for non-payment of the taxes. There had been a fire in the house in earlier days which had resulted in some remodelling when the building was repaired. There was a garage with attached barn and hayloft entered from the garage. Pigeons were kept there at one time. The front yard was a slope and was fenced in in earlier days. There was a pump in the middle of the front yard and trees and gooseberry bushes lining one side of the driveway nearest the garage. The house was heated by furnace. Erik Emil had put in a wooden foundation for a bathtub in one of the side rooms of the basement but had not finished it before the move to the South Pabst location. He worked in the basement on doll furniture one winter for a gift for Florence.

He built homes for other people and also built a tavern for some friends on the road from Hurley to Mercer, Wisconsin. He worked on W.P.A helping build a road from Ironwood to the Norrie Location. He worked at a sawmill where he lost the tips of several fingers.

He became blind and spent his last years moving between a chair under a tree in the yard and a chair and his bed indoors.

Konstenius, Erik Emil (I1347)