Noteringar

Du är för närvarande anonym

Noteringar

Träffar 501 till 550 av 883

Noteringar

Länkad till

501

Ida var husmor på lantmannaskolan i Hammenhög och Knut var agronom där och bodde på lantmannaskolan. De två barnen föddes där ett och samma år, utan att vara tvillingar. År 1918 flyttade familjen till Sättila i Västergötland. Knut var där rektor vid Strömma lanthushålls- och lantmannaskola.

Olssson, Ida (I6239)

502

Immigrerade från Sverige 18 års ålder

Olsson, Cyrie Olga Victoria (I629)

503

In Backberg there was a special house for very poor old people.

Hill, Olof Hansson (I3680)

504

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Familj: Wilbert Charles Hill / (F493)

505

Industriman i Amerika

Lysell (I5188)

506

Ingars far var av tysk härstamning född i Degerberga.
Ingar var barnflicka på Wittskövle gods.
Ingar flyttade 1895 till Karsholm.Levde där till livets slut 1944.
Skötte godsets hönseri samt var behjälplig i gårdshushållet.
Lönen var 500;- kr om året + fri ved,säd,mjöl och mjölk.

Johnsson, Ingar (I760)

507

Inge arbetade först som brevbärare men arbetade i stort sett hela livet på Rask & Björk som chef för reservdelslagret. Firman sålde Fordbilar. Inge var med i Billesholms Borgarbrandkår under 40 år.

Inges liv kretsade mycket kring familjen, musik, Rask o Björk, Godtemplarnas scoutrörelse och brandkåren. På Rask o Björk som sålde Fordbilar var han lagerchef. I scouterna var han kårchef och i brandkåren brandchef. Inge var en ofta anlitad musikalisk mångsysslare.

Musiken gjordes i Billesholms Musikkår, 2:a avdelningen där Inge spelade esskornett och lillebror Bert spelade trumpet

''Inge lärde mig köra bil när jag var 10 år uppför Kyrkebacken i Billesholm, inte lagligt men roligt. Övningarna försigicks i pickupbilen av märket Ford och den var grå. Vidare hjälpte han och morbror Bert mig att cykla vid åtta års ålder. I mina ögon var Inge alltid full av hyss både som tonåring och vuxen. Att få följa med till brandstationen var alltid ett stort nöje. Att klättra upp i brandstationens torn för att dra upp slangar för torkning var alltid ett stort äventyr speciellt med nyinköpta trätofflor som kunde trilla av. Jag fick praktisera på lagret på Rask & Björk mer än en sommar.''

Viktor, Inge Sven (I106)

508

Inge Erland MAGNUS Wiberg, I tab 310, II sid 426, f 24 januari 1905 i Göteborg, död 14 mars 1960, 6 december 1930 m ELSA Matilda Evelina Johnsson f 25 januari 1906, avliden. Magnus var under större delen av sitt yrkesverksamma liv direktör för AB Malmö Strumpfabrik. Familjen var bosatt i Malmö.

Wiberg, Magnus Inge Erland (I4245)

509

Ingel gifte sig med Kerstin Nilsdotter från Backe och flyttade till Laiksjö där han blev framgångsrik nybyggare. Han var nämndeman i många år och slutligen häradsdomare. Han tog upp nybygge i Bergvattnet (nuvarande Dorotea) åt sin son Per Ingelsson som också bodde en tid i Svanabyn. på äldre dar flyttade han till Gafsele sin mors hemby.

Persson, Ingel (I1061)

510

Ingel kom till Gafsele 1694 närmast från Fjällsjö. Han hade en sommar tjänat hos kaplanen men kom sedan att gifta sig med Nils Anderssons yngsta dotter. Enligt Rut Gavelin var Ingel inte av finnsläkt. Ingel övertog rätt snart svärfaderns nybygge och som han var en driftig och kunnig man förvandlade han finntorpet till en verklig bondgård med flera åkrar och mindre svedjebruk, med humlegård bakom husen och skvaltkvarn i bäcken.
Ingel blev utsedd till länsman men i 1717 års tingsprotokoll talas om länsman Ingel Persson ifrån Gafsele. Namnet Ingel kom sedan i många generationer att hänga med ända in på 1900-talet.
Ingel dog redan 1723 icke fyllda 50 år, hustrun hade avlidit året innan.
Ingel var kanske inte alltid Guds bästa barn. Vid tinget 1698 får han böta 3 daler för oqwädi och 3 daler för slagsmål.

Persson-Gavelin, Länsman Ingel (I1145)

511

Ingel överlät sin hemmandel till brodern Per och blev handlare i Härnösand. Ingel och brodern Per antog släktnamnet Gavelin.

Ingelsdotter, Ingel (I1151)

512

INGELA Magdalena Jägerlund, civ ing Chalmers, informationschef vid Norsk Hydro, g m Per JOHAN Frössling f 17 juli 1963, civ ing, vd Confidere AB, bosatta i Stenungsund

Jägerlund, Ingela Magdalena (I6424)

513

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Wiberg, Birgitta Inger (I4271)

514

Ingvar made venetian blinds to order.

Ylivainio, Ingvar (I1597)

515

Inhyses dräng i Vanneberga 33, Trolle-Ljungby (L). (db,hfl). Hösten 1796 och våren 1797 (dräng överstruket)gossen upptagen hos svågern Åke Olsson på Vanneberga 33. 1798: Dräng hos svågern Åke Olsson. 1818: Dräng på Vanneberga 20, och var då gift. Flyttar 1829 från Vbga 33 till Vbga 7 med dottern. Dräng (änkling) på Vanneberga 7 1826-31 hos Åbo Sven Nilsson. Dräng på V Ljby 8 1836. Dräng på Vanneberga 7 (Åbo Per Svensson), flyttar 1841 till dottern Kersti på gatuhus på Vanneberga 39. Död som inhyses i Dala 66 år gammal.
Födelsedatum från Nymö hfl 1813-20. /ILj

Eriksson, Truls (I7876)

516

Innan familjen Eric Eliasson blev nybyggare i Lomsjön hade de bott i Russjön åtminstone t o m år 1729 då dottern Elisabeth föddes. Dottern Maria föds i Näset, Fjällsjö och när Malin föds anges födelseorten vara Lomsjö.

1741 begär Eric syn för ett nybygge på lappen Arfvel Larssons skatteland vid Lomsjön. Nybygget synas dock först 1743 och tinget 1744 tillstyrker Eliassons nybyggeansökan.

Sägen berättar att Eric och Britta bodde sju år i en koja nere vid sjön och att de grät av glädje när den första skörden kunde bärgas.

För att nu återgå till Eric Eliassons fader så står det i Fjällsjö födelsebok år 1699 att den 10 nov föddes Ellias Pehrssons son i Jansjö Erich. Denne Ellias Pehrsson hade också en son född 1695 som hette Ellias. Hembygdsforskaren Tyko Lundkvist skriver i sin bok Av Ris och Rot att Eric Elliasson var finne från från Ringström i Alanäs. Jag håller dock för troligt att Ellias Påhlsson är Erics fader. I kyrkoräkenskaperna för fjö
ällsjö 1720 står det antecknat att Eric Eliasson lämnar en gåva till kyrkan på sin bröllopsdag då anges han vara från Tåsjö- möjligt att tjänat dräng där.

Eliasson, Erik (I1092)

517

Innehavare Bjäragården 1660-1685

Svensson, Tufve (I7300)

518

It seems both parents died about the same time and their bodies had to be taken out by sleigh.

Konstenius, Hilma (I1359)

519

Jan 1 föddes
Jan 4 döptes
Lars
Dragon Per Dahl
H. Karna Svensdr
Nr 6 Åraslöf

Bars af H. Nilla Fajersdr, Hammar; Vittnen
Dräng Nils Svensson och Pigan Hanna
Fajersdr i Fjelkinge.

Ekdahl, Butcher/ Dragon Lars Persson (I234)

520

Janne Eelovi Koskenranta who was shot by one of his sons in 1964 who then spent 12 years in jail for the crime. The parents were cousins.

Koskenranta, Janne Eelovi (I1434)

521

Jenny lived in her home place until recent years when she rented her part of a house near the main road going through Karungi, Sweden. She is now very near the post office and store and just a short walk from her daughter Marta. Her own home is set quite far back from the road. It is a typical Swedish home with its red exterior and red outbuildings some of which have been modified to provide quarters for her children when they visit with their families. There is a tall flag pole in her yard, flowers and gooseberry bushes besides trees. She used by bus or train to visit som of the children who lived in the Stockholm area.

Konstenius, Jenny Cecilia (I23)

522

Jenny started working at a restaurant in down-town Ironwood after graduation from high school and picked it up again when the children were older. She and Wilbert have a cottage on lake Gogebic to which they have retired spending winters with their daughter Joan in Georgia. Wilbert is a skilled carpenter. He remodelled their own home. He also did trapping and taught his son Eddie to do so. Wilbert underwent by-pass surgery but seems to be doing well. Jenny is a gifted seamstress and knitter.

Konstenius, Jenny Cecelia (I1408)

523

Jeppa ägde Esperöd i Knisslinge socken. Vid mantalsskrivning 1797 då karna föddes hade han redan köpt stället (Knisslinge MTL:1 (1742-1830) Bild 247/sid 1797)

Frostensson, Jeppa (I8869)

524

John ÅKE Truls Wiberg, f 30 mars 1902 i Göteborg, I tab 309 II sid 423, död 1963, jur och fil kand vid Lunds universitet, överintendent, känd industriman, huvudägare av Malmö Strumpfabrik m fl industrier. Utarbetade och lät trycka del I av släktboken Bjärasläkten. Särskild bok om Åkes liv har kommit ut år 2007. Först g m MÄRTA Siri Holmström f 7 maj 1905 i Malmö, med. lic, praktiserande läkare i Stockholm. Senare g m MÄRTHA Sigrid Helena Jägerhjelm f 31 oktober 1905 i Stockholm.

Åke Wiberg föddes i mars 1902 och avled i november 1963. Mellan dessa tidpunkter hann han uträtta åtskilligt.Åke Wiberg växte upp i Göteborg, där hans far drev en mindre fabrikations- och handelsrörelse. Den teoretiska sidan av lärdomen för livet inhämtades i Latinläroverket i Göteborg och den mer praktiska bland annat i Majorna, där bland annat åtskillig förfarenhet i kortspelet poker inhämtades. Sommartid inlärdes segling, simning, pallning och andra högre konster i Kullavik, där familjen hade en villa.

Studentexamen avlades vid just fyllda 18 år och filosofie kandidatexamen i Lund två och ett halvt år senare i behaglig tid före värnpliktstjänstgöringen. Därefter återbesöktes Lund under ytterligare cirka tre år för juris kandidatexamens avläggande.

Åke Wibergs yrkesliv tog sin början i Malmö, där han blev en ovanligt ung yngste medarbetare på dåvarande Roos Advokatbyrå. Samtidigt härmed hade Åke Wiberg ett avsevärt politiskt engagemang, som bland annat ledde till en plats i stadsfullmäktige för dåvarande Högerpartiet.

På grund av sina insatser under den ekonomiska krisen vid 1930-talets början kom Åke Wiberg att åtnjuta ett - med hänsyn till att han då ännu ej ägde någon större förmögenhet - betydande förtroende hos de större bankerna. Då sedermera Malmö Strumpfabrik (Vogue och Nivella) skulle säljas, blev Åke Wiberg personligen den huvudsakliga köparen. Vid sidan av advokatverksamheten drev han upp strumpfabriken till avsevärd lönsamhet och blev sedermera ensamägare samt förvärvade därefter, fortfarande med viss banksupport, träimpregneringsverksamhet, då belägen i Södra Vi i Småland och Nyland vid Norrlandskusten. Nästa företagsförvärv blev AB Herman Gotthardt i Arlöv strax utanför Malmö, ett företag som sysslade med tillverkning och import av skeppsutrustning och tågvirke. Under senare delen av 1930-talet blev Åke Wiberg riksdagsman och lämnade därmed advokatverksamheten för att, vid sidan av egenskapen av valt ombud för Sveriges folk, sköta företagen.

Detta föranledde täta resor mellan Stockholm och Malmö, där restiden användes för att sammanställa en släktkrönika tryckt i två innehållsrika delar.

Vid sidan av affärerna och politiken, inbegripet betydande insatser i Försvarsutskottet under kriget, utvecklade Åke Wiberg ett omfattande kulturintresse och blev under 1940-talet bland annat ordförande i Operans styrelse, ordförande i Statens Konstråd, ledamot av Nordiska Muséets Nämnd mm.

Åke Wiberg förvärvade inför krigsrisken en mindre egendom i Halland och sedermera 1942 Apertins Herrgård i Kil i Värmland två mil nordväst om Karlstad. Gården befann sig vid hans tillträde i ett betydande förfall, som kort på tid avhjälptes genom uppförande av nya ekonomibyggnader och en pietetsfull restaurering av 1700-talsflyglarna och mangårdsbyggnaden som ursprungligen var från 1600-talet.

Efter kriget togs hans förmåga i anspråk av staten och näringslivet då det gällde att finna marknader och vägar för den svenska exporten utanför Europa. Åke Wiberg ingick bland annat i den s k Prins Bertil-delegationen, som besökte - förutom USA - alla de större sydamerikanska länderna. I samband härmed tog han initiativet till en Ibero-Amerikansk kulturutställning i Sverige, vilken rönte stort intresse och uppskattning.

Efter att på kung Gustav VI Adolfs uppdrag ha tagit sin an upprustning och omorganisation av Kunglig brunns- och gyttjebadsanstalten Loka, som länge sovit törnrosasömn, blev Åke Wiberg överintendent vid Kungl. Maj:ts hov.

Vid slutet av 1940-talet drabbades han oväntat av svår ohälsa, vilket föranledde att han under något år var bosatt i Santa Barbara i Kalifornien, där framstående läkarvetenskap stod till buds. Efter några år, varunder han själv tillägnade sig omfattande medicinsk kunskap, återvann han åtminstone delvis sin hälsa.

1954 gjordes den grunddonation, som var början till Åke Wiberg Stiftelse. Stiftelsen fick sedermera ett bestämmande inflytande över Åke Wibergs företag, varav f ö fortfarande träimpregneringsdelen ägs av stiftelsen, vars bokförda egna kapital idag överstiger 400 Mkr, och som till övervägande delen främjar medicinsk forskning.

Ända till sin bortgång ledde och styrde Åke Wiberg arbetet i koncernen, som utom de nämnda företagen också hade ett ej obetydligt fastighetsinnehav och en avsevärd mängd börsaktier.

Åke Wiberg hade under 1950-talet glädjen att bli båda filosofie och medicine hedersdoktor och var vid sin bortgång ordförande i Östasiatiska Muséets Nämnd, som svarade för det nya muséets organisation inför inflyttningen i egen museibyggnad på Skeppsholmen, vilken stod färdig i maj 1963.

Som ett slags avkoppling ägnade Åke Wiberg lediga stunder åt att i bokform sammanställa olika uppgifter med familjeanknytning och bland dessa kan nämnas två, som kom att handla om Apertin, nämligen “En gårds historia” respektive “En bilderbok”, en i vilken skildrades åren kring första världskrigets utbrott och som fick titeln “När klockorna klämtade”, en med titeln “En herrgårdsidyll” vari beskrevs morföräldrahemmet/en, m fl.

Förestående uppgifter är nedtecknade helt ur minnet från de år jag hade förmånen att vara anställd som ung bolagsjurist i Åke Wibergs omedelbara närhet och i vars stiftelses styrelse jag då hade äran och glädjen att vara ledamot.

Göran Mörner

Wiberg, Åke John Truls (I4244)

525

John Alden of the ship Mayflower 1620

Alden, John (I3456)

526

Jon gifte sig 1751 med Karin Ersdotter f 1723 från Lomsjön. Hon var dotter till förste nybyggaren i Lomsjön Eric Eliasson. 1751 blir Jon den andre som slår sig ner i Lafsjön.

Pärsson, Jon (I1080)

527

Jon Mattson var av en skicklig smidessläkt i Gafsele. Han köpte Ingel Perssons nybygge ungefär 1784. Han fick församlingens förtroende att bygga deras första kyrka 1799, Den brann sedermera ner i början av 1930-talet. (Dorotea sockens historia s 86 ff)

Jon Mattsson
Jon Mattsson d.ä.1754-1844

Levde som bonde, smed och byggmästare. Bytte sitt hemman i Gafsele mot Ingel Perssons nybygge i Lajksjö 1784. Jon var en ytterst händig och duktig karl, bonde, smed och byggmästare. Han byggde den första kyrkan i Bergvattnet (Dorotea) år 1799 och sedan 1815-18 kyrkan i Fjällsjö, Jämtland. Han odlade under sina år upp sitt hemman så att det kunde delas i flera delar, huvudsakligen mellan sönerna Pehr och Matts. Han var även ”-i sina dar den störste smed i Lappmarken, har smitt en ovanlig mängd liar, lod, saxar, byssor mm Han erhöll även silvermedalj med band att bäras på bröstet”. I Erik Molins bok ”Gamla Tåsjö” omtalas att Tåsjöborna köpte största delen av sina lodbössor från Åsele och att de tillverkades av en bonde inom Åsele Lappmark. Var denne man Jon Mattsson? Dorotea hörde vid den tiden under Åsele. I hushållningssällskapets handlingar från 1831 omtalas att hans jordbruk gav i medium 50 tunnor korn årligen. Han hade förutom kyrkorna byggt 8 husbehovskvarnar, gjort lodbössor till ett antal av minst 1 620 stycken, lagat ett stort antal gamla bössor och genom allt slags annat behövligt smide som liar, saxar mm varit gagnelig för lappmark och övre delarna av Västernorrland och Jämtlands län. (www.doroteabyar.nu)

Babba-Lisa Ersdotter 1833-1913, barnbarn till Jon Mattsson, född i Ytterrisjön, Åsele, gift i Lajksjö med Mikael Olofsson. Babba-Lisa hade ärvt sina fäders handlag. Det sades att hon täljde en träsked medan grötgrytan kokade. Hon var smideskunnig, och när det skulle slaktas var det hon som skötte det. Förutom att fostra 8 barn hann Babba-Lisa turnera som spelkvinna på fiol. Hon gjorde egna låtar, varav Babba-Lisa Hyfs´n är den mest kända; den spelas t.o.m i San Fransisco, USA. Hennes musik lever vidare tack vare riksspelmannen Sören Johansson, som lärde sig låtarna som barn av sin styvfar, Babba-Lisas barnbarn Alf Persson i Storberget. Vill man höra Hyfs´n idag ska man besöka Spelmansstämman i Lajksjö i juli, eller titta in till Sören på Arnolds gård mitt i byn.

Både Jon och Segrid dog i ålderdom. Segrid var på ålderdomshem även blind. Jon var ytterst händig och duktig karl,bonde,smed ch byggmästare. Han byggde den första kyrkan i Bergvattnet (Dorotea) år 1799 0ch sedan 1815-1818 kyrkan i Fjällsjö, Jämtland.
Jon kom till Lajksjö genom att han bytte sitt hemmani Gafsele emot Ingel Perssons nybygge i Lajksjö. Året var 1784 och han odlade under sina år upp sitt hemman så att det kunde delas i flera delar, huvudsakligen mellan sönerna Pehr och Matts. Han var även -- i sina dar den störste smed i Lappmarken, har smitt en ovanlig mängd Liar, Lod, Saxar, Byssor m.m han erhöll äcen silvermedalj med band att bäras på bröstet.
I hushållningssälskapets handlingar från 1831 omtalas att han jordbruk gav i medium 50 tunnor kom årlgen. Han hade förutom kyrkorna byggt 8 husbehovskvarnar, gjort lodbössor till ett antal av minst 1620 stycken, lagat ett stort antal gamla bössor och genom allt slags annat behövligt smide som liar saxar m.m varit gagnelig för lappmark och övre delarna av Västernorrlands län och Jämtlands län

Matsson, Kyrkobyggare Jon (I467)

528

Jon Pehrsson var Jon Ersson Kiervels dotterson i Svanabyn och var tillsammans med brodern Erich de första nybyggarna i Lafsjön.

Pärsson, Jon (I514)

529

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Wictor, Jonas Kjell (I1702)

530

Jöns var rusthållare och stamfader till Vibygrenen.

På den del av kristianstads slätten, som på ena sidan spolas av det öppna
havets bredryggiga dyningar och på den andra kringgärdas av nordöstra
Skånes stora sjöar, ligger den lilla byn Viby, vilket namn intill 1778 var
gemensamt för såväl socknen som församlingen. Det gamla namnet,
Wicbu, byn vid viken, har den fått av sitt läge vid den innersta ändan
aven av de vikar i Hammarsjön, som bildas av den utskjutande flacka
landtunga, som kallas Håslövsängar.
Det är en gammal kulturbygd. Vä på ena sidan av Hammarsjön nämnes
som stad i tidig medeltid och under 1100~talet hade ärkebiskopen ett fast
slott i Ahus, staden med dominikanerkloster, helgeandshus och hospital,
belägen ett 10~tal kilometer söder om Viby. Ett par mil åt andra hållet
ligger Gumlösa kyrka, den äldsta daterade tegelbyggnaden i vårt land,
invigd år 1191 i närvaro av ärkebiskopen och härföraren Absalon.
Sedan Vä bränts av Gustaf II Adolf, grundlades Kristianstad, som
alltsedan dess varit centrum i en aristokratisk bygd. Storgodsen ligga lika
tätt som i sydskåne och bakom deras namn skymta ofta ett förgånget år-
tusende. Det sägenomspunna Trolle-Ljungby reser sina vackert formade
gavelrösten mitt på den platta slätten. Ortsbefolkningen berättar gärna
legenden om, huru hornet och pipan rövades från trollen och pekar ännu
ut ryttarens väg från trollstenen i Magletorp till slottet.

Slätten, som till stor del ligger under 20-metersstrecket över havet, är
uppbyggd på en i huvudsak golvplan kritkalkstensterräng, å vilken Bal-
tiska Issjön avsatt sand- och lerlager. Närmast kusten har sanden herra-
väldet och där växer endast dåligt gräs och vindpinad furuskog. Men
längre inåt slätten har landskapet helt ändrat karaktär. När man lyssnar
till den guldgula sädens rasslande spel i heta sensommardagar eller när
man ser självbindare draga över fälten i oregelbundna formeringar, blir
våglinjer sammansmälta med den norr ifrån kommande skogsbygden till
intrycket av välmåga och fruktbarhet nästan överväldigande. Längre mot
öster stå tobaksplantorna i snörräta rader och potatisen växer i större
myckenhet än vad som är vanligt. Man får snart förklaringen. Brännerierna
ligga tätt och deras fyrkantiga, murade skorstenar. sticka upp litet över-
allt mellan de halmtäckta, kringbyggda gårdarnas låga tak.
Mitt i denna urgamla kultur- och jordbrukarbygd, där slättens mjuka
ett vackert och harmoniskt helt, låg på 1700-taletkronorusthållshemmanet
Viby n:r 6 3/8 mantal.
Ar 1739 skulle en ny rusthållare taga gården i besittning. Det hade
ryktats om, att han skulle vara en dugande man, som visste vad han ville,
och av gammal besutten bondesläkt. Hans fader, Pehr Nilsson i Bjära,
hade varit rusthållare, hans fem bröder voro alla rusthållare och hans
enda syster var gift med en rusthållare. Men inte nog härmed. Den bli-
vande medlemmen i Viby byalag skulle vara en skrivkunnig och bildad
man. Det var sålunda inte att undra på, att den lilla byns invånare med
stora förväntningar sågo fram mot den dag, då de skulle få en så lärd
man ibland sig. Så kom den dag i vårmånaden Martius, då Jöns Pehrsson
så hette den nye åboen på Viby n:r 6 - tog sin gård i besittning. Han
kom inte ensam. Den 22 oktober 1721 hade han och Ingar Pehrsdotter
vigts i Vinslövs kyrka av kyrkoherden Ivar Blanxius och därefter flyttat
till Vanneberga, där Jöns Pehrsson blev rusthållare. Här föddes de tre
äldsta barnen, Anders, Anna och Pehr, som endast var några veckor gam-
mal, när familjen kom till Viby. Men döpt var han, ty det hade inte
varit rådligt att taga ett odöpt barn den mer än milslånga vägen från
Vanneberga till Viby, då alla onda makter kunde fritt husera. Visser-
ligen voro alla försiktighetsmått vidtagna. I lille Pehrs linda låg allt, som
kunde skydda, både flintskärva, vitlök och krut samt ett blad ur psalm-
boken, så inget oknytt borde kunna komma honom för när. Färden gick
också väl och inget olyckstillbud yppade sig och familjen kunde börja
installera sig på sin nya gård, där den redan första dagen kände på sig,
att den skulle komma att trivas. Den var också hemtrevlig, Viby n:r 6,
inte minst nu i vårkvällens skymning, när den sista dagern silade in genom
stugans små blyinfattade fönsterrutor och när senare talgljusens sken kas-
tade sina skuggor på det enrisbeströdda golvet och på den stora klockan, som redan
placerats på sin plats på ena sidan om dörren till bakhuset.
Det var tid för vårarbetet, som började i slutet av mars och med friska krafter tog Jöns
Pehrsson itu med jordbruket. Det gällde ju att hinna plöja tre räta fåror i T or, om grödan
skulle bli god. Och sedan måste man få allt i jorden på de rätta av naturen själv bestämda
tiderna. Först av allt sattes ärtorna, sedan kom havren och på Bonifaciusdagen den 5
juni kornet. Sedan var det rovornas tur och därefter på Bedadagen bönorna. Allra sist
såddes bovetet för enligt en gammal regel skulle jorden då vara så varm, att "den brän-
de klövarna på stutarna". Sedan allt var satt och sått, började Jöns Pehrsson fundera på,
om han inte skulle börja odla tobak. 1728 hade han jämte de övriga åboarna i byarna
på slätten varit inkallad till tinget för att yttra sig om, huruvida "allmogen begynt något för-
rätta vid tobaksplanteringen" . Samtliga hade då svarat, att de "ej något tillgjort eller till-
göra kunde, derföre att de intet förstånd der- uppå hafva och derföre att de förmena sig
ingen tjenlig jordmån dertill ega, hvarpå tobak vexa kan, men att de gerna se, att
högl. ridderskapets och adelns herrgårdsinne- hafvare och ståndspersoner ville först begyn-
na till deras undervisning, såvida det å orten kan låta sig göra". Men Jöns Pehrsson tog
saken i egna händer. På ett jordstycke nära gården satte han tobaksplantor, som växte och
trivdes och på hösten kunde han skörda sin första
tobak. Sedan dess odlades i alla år tobak på Viby n:r 6.
Ar lades till år och familjen blev allt större. Ar 1743 bröt in. Hattar-
nas dåligt förberedda revanschkrig mot Ryssland led mot' sitt slut och
tronföljdsfrågan i Sverige blev allt mer brännande. Aven i Viby förmärktes
några dyningar efter striderna ute i landet, men de glömdes snart för den
farsot, som började härja i byn. Ett av de första offren blev Jöns Pehrs-
sons och Ingar Pehrsdotters lilla treåriga dotter Pernilla. Den 25 mars
bars hon till graven på Viby kyrkogård. Sommaren kom, men sjukdomen
härjade allt våldsammare och den 11 september fin go föräldrarna följa
sina båda yngsta barn, Hanna och Jeppa, på samma tunga vandring. På
hösten försvann farsoten lika plötsligt som den kommit och byn började
åter leva sitt vanliga, stilla liv. På kvällarna samlade Jöns Pehrsson de
sina omkring sig och till spinnrockarnas surr berättade han, hur hans far
en gång sett hjältekonungen, den store Carolus XII, när han år 1700 bodde
i handlanden Anton Cortmeijers hus vid V. Storgatan i Kristianstad och
hur han själv en gång som femtonårs pojke sett den landsflyktige polske
kungen Stanislaus Leczinski och hans drottning Katarina Opolinska och
deras lilla vackra flicka, som i tre års tid bott i samma hus. Och så fort-
satte han berätta, vad han i sin ungdom hört sin fader förtälja om snapp-
hanarnas bedrifter och huru för länge, länge sedan på den tiden, då Viby
hörde till Danmark, släktens stamfar, som hette Truls, hade besuttit den
gård i Bjära, som farfar hade innehaft och som alltid gått i släkten och nu
tillhörde Sven farbroder. Under sådana berättelser gingo de långa höst-
och vinterkvällarna fort och snart var det åter vår med alla de sysslor,
som därmed följde.
På sommaren 1744 kom åter ett piltebarn till världen på Viby n:r 6
och kristnades till samma namn som den avlidne brodern, Jeppa.
Aren gingo och Jöns Pehrsson förbättrade allt mer jordbruket. Skör-
darna blevo rikare och silverförrådet ökades såsom följd därav år för år.
Aldsta dottern Anna hade blivit 22 år och många av byns unga män
började hoppas på att få den vackra flickan, som därtill kunde förväntas
få en nästan lika vacker hemgift. Men 1748 trolovades Anna med Anders
Hansson, åbo på Vanneberga n:r 13, och den 18 januari 1749 stod bröl-
lopet i Viby kyrka.
På sommaren samma år föddes Jöns Pehrssons och Ingar Pehrs-
dotters yngsta barn, dottern Hanna, som fick namn efter sin avlidna syster.
Jöns Pehrsson hade nu god hjälp av sin äldste son Anders och lant-
bruket förbättrades alltmer. Den 27 september 1752 gifte sig Anders
emellertid med änkan Elna Pehrsdotter i Rinkaby och fick med henne
skattehemmanet Rinkaby n:r 15 1/3 mantal, där han blev rusthållare.
Nu var det Pehrs tur att visa, att han kunde bli fars hjälpreda. Vis-
serligen var han inte mer än 13 år, men läsa och skriva kunde han som
en hel karl. Det hade fadern lärt honom och nu skulle han lära honom att
sköta en gård, så att han en gång skulle kunna vara skickad att övertaga
Viby n:r 6, vartill han nu efter Anders' giftermål stod närmast. Läraktig
och villig var Pehr och gott handlag hade han med djuren. Jöns Pehrsson
började också med lugn tänka på den tid, då han skulle draga sig till-
baka på undantag och lämna gården åt sonen. Ibland gingo hans tankar
ännu längre. Han drömde lantmannens dröm, att den jord, han brukat
och som kostat så mycket arbete och möda, skulle gå från far till son,
släktled efter släktled, och liksom faderns gård i Bjära bli en arve-
gård för hans efterkommande, som skulle nämna hans namn med samma
vördnad som hans fader gjort med bonden Truls. I sådana tankar
hände det ibland att han om kvällarna gick runt gården för att se, var
han lämpligen skulle bygga undantagsstugan för sig och hustrun, men helt
överens med sig själv, var den skulle ligga, kunde han inte bli och så
fick saken anstå. Han behövde aldrig bygga. I Aprilis 1757 angreps Jöns
Pehrsson aven magåkomma och den 27 i samma månad gick han bort som
kyrkoboken säger av "obstruction och svullnad, 61 år". Söndagen där-
efter, strax före gudstjänsten, ägde begravningen rum på Viby kyrkogård.
Efter mannens död brukade Ingar Pehrsdotter med hjälp av barnen
i fyra år gården, varefter sonen Pehr i samband med sitt giftermål över-
tog den. Ingar Pehrsdotter bodde dock kvar på gården under hela sin
återstående livstid. Hon avled den 5 mars 1779 av "ålder och bräcklighet,
85 år gammal".

Viby gamla tider, Sven Olof Månsson (2003) :
När man kommer in i Viby från Håslöf ligger gårdarna på höger hand. Först nr 8, Falkagården med två fyrlängade byggnationer och därtill några smärre hus. Sedan ligger nr 7 ungefär vid Forslins och nr 4 i hörnet Almgrens väg -Viby Kyrkväg. Söderut, andra sidan Byholmsvägen (strax förbi Kenneth Paulssons) med utfart mot Viby Kyrkväg ligger så nr 6 och nr 5 (nr 6 lite ner mot "Båghuset“). Viby 3 ligger på sin nuvarande plats, liksom (i stort sett) nr 1 och Viby Gård, som nämnts tidigare. Söder om Liljeqvists tomt har funnits ytterligare en bebyggelse och uppfarten till Vibyholm (nr 3) var ju genom porten i norra längan ut mot Anders Tuas. (Det finns en bräda daterad 1777).
Till Viby nr 8 kom i början av 1690-talet en av byns kartlagda anfäder, soldaten Falck. Efter några år i Viby anslöt han sig till Karl XII:s trupper i Polen. Han dog i strid i slaget vid Glissov 1702.

En annan anfader kom till nr 6 år 1739, Jöns Pehrsson från Bjära, Vanneberga, Vinslöv. Ett par generationer senare valde alla sönerna att studera i Lund (döttrar hade det inte blivit) och satsa på den begynnande tekniska utvecklingen, varför föräldrarna fick sälja del efter del i Viby nr 6 för att klara finanserna. Det gjorde man ändå inte och tvingades till slut flytta till en av sönerna på ålderns höst.

Pehrsson, Rusthållsbon Jöns (I821)

531

Jönsson var inskriven i Oskarshamns sjömanshus 1895.

Jönsson, Lättmatros Nils (I1843)

532

Jöran troligen son till Anders Andersson vid Grundtjärn i Anundsjö. Bröder var troligen Lars Andersson i Rudsjö och Nils Andersson i Gafsele förste nybyggare i Åsele Lappmark.

Jöran Andersson var troligen den första nybyggare i Västertåsjö. Han kom in i mantalslängden först 1673 men torde då ha varit där i något tiotal år.

Andersson, Jöran (I1205)

533

Josefina ELISABETH f 28 februari 1931 i Östersund, fil mag, språklärare, g m Anthony Wolffsohn f 15 september 1927 från Belize (tidigare Brittiska Honduras). Familjen har bott på många olika platser i Costa Rica, Korea, Ecuador och Portugal samt i Skara i Sverige. Efter Elisabeths pensionering bodde de mest i Malevik utanför Göteborg under sommarhalvåret och i Portugal under vintern

Nässen, Elisabeth Josefina (I4248)

534

Journalist

Horner, Nils Georg Athony (I9796)

535

Journalist mördad i Kabul

Horner, Nils Georg Athony (I9796)

536

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Familj: Larry George Nilson / Joyce Alice King (F160)

537

Junii 19 föddes och 24 döptes Pehr Dragon Fajer Ljungs och Bodel Håkansdr s. i Rkby.
B. af hsm Nils Trulsons h. Hanna ibm. W. hsm Nils Måns-
son och h. Kersti ibm.

Dahl, Dragon åbo Per Faijersson (I304)

538

Kan vara dotter till Knut Jonsson och Agnes Nilsdotter. Troligen var det Ola Nilsson som var gift med Olu Knutsdotter som var med bland sonen Nils faddrar. /ILj

Knutsdotter, Margareta (I7840)

539

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Rumhult, Lina Hillevi Brunhild (I2034)

540

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Wiberg, Ann-Mari Karin (I4199)

541

Karl döptes den 25 december genom nöddop. Barnmorska var Elin Nilsson. Gudmor var Bengta Nilsson hemmansdotter Nosaby nr 14.

Hansson, Karl (I1275)

542

Karl Ekdahl är son till Robert Ekdahl som utvandrade till Kanada. År 2000 besökte Karl Vancover för att försöka få en bild av sin far eftersom han inte i stort sett hade någon kontakt med sin far alls. Han lämnade bara sin familj i Sverige. Karl hittade sin fars gravsten med hjälp av sin frus gode vän Holmström i Vancover.(Lars Viklunds mormors systers släktingar i Vancover.)

Familjegrav finns på Åsums kyrkogård
Gösta Ekdahls fru Karla Ekdahl
Gerda Lund Moder till Karl Gustaf Ekdahl
Margit Ekdahl KGs fru
Karl-Gustaf Ekdahl

Ekdahl, Restaurangägare Karl Gustav (I319)

543

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Smith, Karl Edward (I356)

544

Karl ska enl Rolf E ha en dotter som gick på Hässleholms Tekniska samtidigt som pappa. Han ska också ha tagit på sig faderskapet. Hon blev bara 23 år.

Ekdahl, Carpenter Karl Sigfrid (I222)

545

Karl TORE Widar Wiberg, I tab 287 II sid 383, f 27 april i Öxnevalla, död 28 maj 1942 i en trafikolycka, godsägare i Björketorp, g m KARIN Cecilia Persson f 2 augusti 1903 i Vingåker i Sörmland. Giftermålet ägde rum 27 november 1927 i Evanston, USA, dit makarna utvandrat. De återvände till Sverige 1932 och förvärvade då egendomen Huledal i Björketorp.

Wiberg, Tore Karl Widar (I4174)

546

Karls föräldrar ägde flera gårdar i Billesholmstrakten. Karls far spelade bort bort gårdarna på kortspel. Hustrun visste ej om detta. De kom och hämtade klockan först och då förstod hon att något inte stod rätt till. De blev utblottade. Kan vara i Kågerödsområdet.

Karls mamma tvingade honom att avge ett löfte att aldrig ta i en kortlek. Karl gjorde detsamma med min morfar William Viktor och därför fanns alldrig någon kortlek i deras hem.

Familjen flyttade från Billesholm till Lomma. Karl var gruvarbetare där.

Adressen i Billesholm var Grufvan 286

Anna Viktor bodde sina sista år i Billesholm och arbetade som hushållerska.

Värnplikt Inskriven 221 och frikallad 14/90

men användes främt till
Övrigt: No 72.
Med föräldrar och 4 syskon
arbetare nr 160

Carl bodde med sin familj i de sk ''Askehusen'' Före 1882 byggde Bolaget ytterliggare arbetarbostäder nu vid Gruvgatan uppe på Kyrkbacken de så kallade Askehusen. Namnet kom från att de uppfördes av askesten en obränd men formad och torkad blandning av fem delar stenkolsaska och n del släckt kalk.Denna lätta och spikbara sten var en föregångare till våra dagars lättmurtegel.Den hade god isoleringsförmåga men användes främst till innerväggar.Askehusen antingen putsades eller kläddes med bräder då kalken i stenen då den användes i fasader urlakades.

Viktor, Miner Carl (I273)

547

Karna hade med Anders Andersson två söner; Axel Bernhard f 66 och Anders Wilhelm f 68, två döttrar; Amanda Eufrosyne f 70 och Emma Lovisa f 73, d 73 (6 mån. gl) . Efter Anders' död flyttade de fr Nosaby 4 till Brohuset Nosaby 11. (Källa: Inga Hedenblad)

Sjöström, Karna (I1271)

548

Karna moved as well as Per to Hammar 3:2 the 7th of November 1887.
She was confirmed 12th of April 1886.

Karna flyttade liksom Per till Hamar 3:2 7 november 1887.
Konfirmerades 12 april 1886

Karna dog på Hammar 8:68

Bondesdotter, Karna (I164)

549

Kärrstorps folkskola

Det gick som ett rinnande vatten utan någon
närmare tanke på innehållet. I förbigående sagt
är det för mycket begärt att 10 till 12 årsbarn
skola kunna tro på någon religion så som den i
allmänhet förklaras av en skolmästare på landet,
vilken vanligen ej tror på vad han själv säger.
Det är ett ämne som bör studeras på ett annat &
mer djupgående sätt än så, & följaktligen vara
man mera hedning då än nu, sedan man fått en
annan syn på tingen& och skaffat sig egen åsikt.
Övriga ämnen växlade & hade olika timmar
varje dag. Vad som ganska mycket intresserade
mig var teckning, naturlära & geografi, övriga
ämnen var mig mer eller mindre likgiltiga. Så t,
ex var räkning en svår nagel i ögat & mer än en
gång när man lyssnade till mästarens straff-
predikningar, kom ens tankar så långt in i
"reguladetri?" att man till sist ej kunde reda
dem. Så gingo timmarna, avbrutna av regebundet
åter-kommande fristunderna då men tumlade om
på skolgården i ystra lekar. Sista timmen avsluta-
des med bön & sång.

Så anträddes hemfärden som tycktes vara
betydligt kortare än vägen dit på morgonen, fast
den oftast tog längre tid. Ofta våt och genom-
frusen som man var kändes det då gott att
komma hem där det var varmt & skönt & färdigt
att gå till bords. Sedan man ätit & om hemläxan
ej var allt för lång, var man åter ute och lekte en
stund eller förströdde sig inomhus med varje-
handa. Så slutade dagen med lärandet av läxan
& till sist gick man trött & sömning till sängs,
med huvudet fullpluggat av bibelspråk och
räkne-exempel, i tanken på nästa dag. När man
nu tänker tillbaka ligger det en viss dunkel mystik
över den tid då man ännu så föga kände till livet
& människan.

Drottningholm 1/11- 1911

Rudolf Spathon

Spathon, Nils Rudolf (I6314)

550

Kerstin har bott i Frankrike i många år och där gift med en läkare. Hon arbetade där som skådespelare.
Hon var gift med en journalist innan hon flyttade till Frankrike.
Kerstin bor i Falsterbo är hästintresserad och driver en antikaffär.

Rumhult, Kerstin (I2035)