Noteringar

Du är för närvarande anonym

Noteringar

Träffar 401 till 450 av 883

Noteringar

Länkad till

401

George mother came from Nova Scotia and his father came from Istanbul, Turkey, but was actually a Greek.Georg birth certificate shows his father coming from Russia, but maybe it was because Turkey was so closely related and perhaps part of Russia at the time. (Suzanne Ridley)

Manganis, George Gordon (I2542)

402

Gertrud gifte sig med länsman Johan Edin men var otrogen efter skilsmässa gifte hon sig med Göran Jönsson första nybyggaren i Mårdsjön.

Jonsdotter, Gertrud (I1096)

403

Gift Hasselgren Billinge

Holmberg, Catarina (I7588)

404

Gift Löfgren i Öslöv.

Holmberg, Elna (I7591)

405

Gift med Agda Lindström från Dorotea. Bodde i Dorotea.

Persson, Salomon Sigfrid (I412)

406

Gift med en kvinna från Småland.Utvandrade till USA.Bodde i Seattle.

Persson, Gustaf Viktor (I410)

407

Gift med Leslie Bergerson Clifton 1985-02-24. Skild från Leslie

Familj: Scott K Bergersson / Leslie Clifton (F265)

408

Gift med Lilly Flink från Västanfors, Fagersta. Bodde i Fagersta.

Persson, Per Bernhard (I411)

409

Gift och bosatt i Amerika,

Larsdotter, Berta Gundborg (I297)

410

Gift och bosatt i Cairns, Australia

Williamsson, Gordon Newton (I5083)

411

gift och bosatt i Sale,Victoria,Australien

Williamsson, Aisla Daphne (I5082)

412

Glima°kra A1:25, Bild 55

Svensson, Ingrid (I8438)

413

Göingepågarna Bendt Mogensson och Niels Torlasöns ödesdigra färd genom Frosta

Året är 1647. Det är vårvinter och tingsdag på Frosta häradsting på den kala backen Tranehals väster om Lyby. Tingsskrivaren Niels Svensson från Harlösa noterar datum, den 28 april. Nämndesmännen Aage Pederssön från Ormarstorp och Erick i Pärup lägger fram häradssigillet, som de har hand om. Tingsfogden Hack Söffrenssön från Söderto äskar tystnad bland stockemän och tingsmenighet. Dagens mål kan börja.
Skattebonden Hans Nielssön i Bönhult och Saltzer Pederssön i Kölleröd för fram en fånge, en alldeles ung man vid namn Bentt Mogenssön, barnfödd i Bjära i Vinslövs socken., V Göinges härad. Nu är han bosatt i Kvittinge i Gryts socken, Ö. Göinges härad. Ja dvs nu leds han som fånge mellan de manhaftiga bönderna för att svara för sig och söka freda sitt liv, rädda sin hals.
Onda gärningar
Göingepågen Bentt har gripits för att ha stulit en ''hudigraa hoppe'' från Hans Nelssön i Bönhults gård, samt för att ha stulit en ''sort brun gilding'' från Saltzer i Kölleröd.Dessa båda hästar hävdar Bentt emellertid att ha bytt till sig från en Niels Torlassön mot en ''huid hest'' och en ''sort blissed hest''. På rättens fråga vilka som var närvarande vid detta ''byderij'' och med vem man ''drach till kiöb'' svarar Bentt att många varit närvarande. Här vecklar han in sig och uppger först att många piger närvarit för att sedan påstå att det varit många drenge.
Bentt står på sig och namnger bland bytesvittnena broden Olle Mogenssön, brodern Poell Mogenssön,en piga vid namn Elline som tjänar hos hans fader och en piga vid namn Boild, som är hans syster samt ännu en yngling vid namn Niels Mogenssön, också en broder till honom samt dessutom en man vid namn Peder Swensssön i Rya (nuvarande Ry) i Sörby socken, V.Göinge härad.Bentt bekänner så att ''hen Wed'' fem veckor kan ha gått sedan han bytt till sig ''hoppen och gildingen'' från Niels Torlassön och detta byte ägde rum i Bjära hos fadern Mogens, eftersom Niels Torlassön kom till Bentt i Vinslöv och sedan földe med honom till Bentts faders gård i Bjära.
Nu sporde rätten varför Bentt blivit anhållen på Vanås slott och vilken hans forseelse var eftersom fadern ''Motte giffue sa amange penge ud for honom''. På dette svarar Bentt att han ''sad det fangen'' för ett ''Ögende'' som vid namn Jep Braam förlorat. Det var böter för detta förlorade öga Bentts fader hade pånga ut med. Av detta förstår råtten att man har en våldsam ung man framför sig. Inte nog med att göingepågen var våldsam, han krävde dessutom att rätten skulle tillerkänna honom ''fornemnde 2 Ögh''.
Domen faller
Sakägaren Hans Nielssön och Salzer Pederssön begär då fången gripits av dem för häststöld och förts till tinget och då han nu kräver att få hästarna erkända som sina av rätten, att rätten utreder detta och dömer honom efter ''lougen eller till gallie och gren att lide'' och att _Hans och Saltzer får ersättning för de kostnader de haft för fången. Slutligen begär de enderlig domb.
Domaren Rasmus Söffrenssön och de åtta stockemännen dvs nämnden tar sig en funderare. Fyra trövärdiga mannar, Mogens Jenssön i Henset, Olle Pederssön i Kölleröd, Jens Madssön i Pärup och Erick i Norrto, får i uppdrag att värdera de stulna hästarna. De kom strax fram till att hoppen var värd 14 daler och gildingen till 8 daler. Härvid upprepade fången Bentt sitt krav på att få erkända som sin egendom.
Och nu reser sig domaren och läser upp domen: Eftersom fången orsakat bönderna kostnaderna och stod misstänkt för hässtöld här i häradet, skulle han inom 14 dagar här på Frosta häradsting lägga fram sin bevisning för den påstådda äganderätten. Längre än så skulle inte Hans och Sadtzer behöva vänta på ersättning och rättvisa.
Galgenfrist
Det skulle gå mer än två veckor innan Bentt åter släpades ut ur fångkistan för att svara för sina gärningar. Under tiden sändes bud upp till fadern i Bjära och där samlades släkten för att rentvå Bentt.
Och släkten var inte att förakta. Bjäragården var en helgård med gamla byggnader över en mäktig valvkällare. Här huserade dessa avkomlingar av storbonden Troell, född redan 1509, och räknades som traktens storfolk. Det var bittert att behöva fara ner till Frosta härad i en så tråkig angelägenhet som denna.
Men den 26 maj detta år framträder Mogens i Bjära inför Frosta häradsting och har med sig Niels Toralsön, som sonen ''tillforn haffde paaskutt, att haffue bekommed dj Ögh aff'', vilka målet rör. Nu bekänner Niels att han bytt en brun ''gilding'' till Bentt mot en ''sortt broged hest''. Detta byte ägde rum i Bjära i Gärds härad. Vid detta byte var Bentts broder Niels från Bjära i Göinge härad. Niels Torlassön påstår samtidigt att han köpt ''gildingen'' av Hogen Isackssön i Bjära Gärds och att han kan bevisa detta. Beträffande ''hoppen'', som Bentt blivit anhållen för att ha stulit, har Nils Torlassön följande att förtälja: Niels Torlassön hade lånat en vit häst av Bentt för att forsla korn på ner till Göröd (sannolikt Djurrröd i Gärds härad) och Mogens Börsis hus, och sedan skulle Bentt hämta samma häst där. Någon hoppe hade inte Bentt fått av Niels Torlassön och Niels förnekar också att ha varit i Bjära i Vinslövs socken och där bytt någonting alls med Bentt.
Ord står mot ord
Bentt begär nu att Niels Torlassöns vittnesmål skall medföra det straff lagen stadgar för edsbrott och begär samtidigt att få höra folk, som kan omvittna att bytet ägt rum i Bjära Vinslöv socken.
Så framkommer Elline Erlandsdotter, som tjänar piga i Bjära, och svär och intygar att en måndag morgon ungefär tre veckor före ''nest forgangen'' påskhelg hade Niels Torlassön kommit till Bjära i Vinslövs socken och haft med sig en grå ''hoppe'' och hade frågat om han kunde få köpa något korn och när Elline inte kunnat ge besked hade Niels ''sport om inte manden'' var hemma. Då sporde Ellina var Niels hade hemma, dvs kom ifrån, och småningom kom Ellines husbonde Mogens själv ut och då svarade Niels att han bodde i Bjära i Linderöds socken. Nu var Bentt hemma i faderns gård vid denna tid och när Niels Torlassön föreslog ett hästbyte, var Bentt med på noterna. Bentt fick den ''graa hoppe'' av Niels som i sin tur fick en ''huid hest''. Av Bentt. Man bytte jämt utan mellanskillnad. Och när man druckit till ''köbs Öll'' för 8 skilling, red Niels Torlassön sin väg på den vita hästen och Bentt ''tig hiem till gaard med den grå hoppen''. Flera andra vittnen hörs också.
Torlas påg grillas
Rätten spörjer nu Niels Torlessön var han fått den grå ''hoppen'' ifrån. Niels står på sig och nekar till något byte. Men nu presenterar rätten en nyhet: var har Niels skaffat den ''stud'' han sålde Anders Göing i Gummarp? Och vart hade han gjort av den andra av de två ''studar'' Mogens Lang i Lommarp blivit frånstulen? Och hur var djuren märkta? Och hade inte Mogens Knop fått en av dessa två ''stude''?
Det var många frågor och Niels rådbråkar sin unga hjärna. Så finner han på råd och svar: han har sålt en ''sortt stierned stud'' till Anders Göing i Gummarp men minns inte vad märkning den haft. Han hade nämligen inte ägt djuren rätt länge, eftersom han fått dem av Lille-Niels i Sandåkra. Niels vet heller inte om Mogens Knop fått maken till den ''stud'' Anders Göing köpt.
Efter detta genmäle träder Peder Hiortt i Gummarp fram och berättar att den ''stud'' Niels Torlassön sålt till Anders Göing inte bara var ''sortt stierned'', den var blåaktig på manken och däri fanns svarta fläckar. Så var höger öra avskuret och försett med 3 Rist i stubben. Detta kunde Jens Aagessön och Peder Hiortts som i Gummarp intyga.
Syndaregistret växer
Rättegången drar vidare och Niels Torlassön förpliktar sig att inom 8 dagar bevisa sin rätt till den ''brune gilding'', som han bytte bort till Bentt Mogenssön, men inte till ''hoppen''.
Nu frågar domaren om Niels inte också varit med om att stjäla några ''hopper'' från Niels Pedersssön i Hensethus! En av dessa har hittats i Brönnestad, en ''graa och pingfodett paa alle 4 föder''. Här försvarar Niels sig med att ha fått en sådan häst av Hogen Isachssön i Bjära och sedan sålt den till Bentt i Nävlinge.Han hade således inte varit med om att ''foruexle'' några fler av Niels Pederssöns ''Ögh'' i Hensethus utöver den grå ''pingfoedett hoppe''.
Nå, hur var det nu med den ''graa hoppe'', vilken stals från Lasse Suänsking i Sedröd hus och som Niels ju själv hade hand om! Jo det var så bekänner Niels att han fått denne'' hoppe'' av en Hans Christenssön som hade tillhold i Huaröd. Peder Hiortt i Gummarp träder fram. Han är känd av de flesta och tillhör en gammal aktad bondesläkt från Ö.Sallerups socken. Man lyssnar gärna till vad han har att förtälja. Och nu berättar han att vid det tilllfälle då Niels Torlassön varit hos Anders Göing med den ''stud'' vars hud Niels behållit och vars kött Anders fått, då hade Niels i följe en karl vid namn Suend Fasse och hade ett stulet svin i en säck. Niels hade gett Peder Hiortt ''itt Bösse jern för att låna var sitt Öhg'' åt honom och Suend Fasse, så att de kunde föra det stulna svinet och något annat färskt kött med sig ner till Frenninge, vilket också skedde.
Snaran dras åt
Tinget sammanträder ånyo den 2 juni. Nu är stunden kommen för Niels Torlassön att slåss mot döden.
Det gäller först den ''gilding'' Niels bytt bort till Bentt Mogenssön från Kvittinge och som Bentt blivit gripen för att ha stulit. Hur var det nu med den saken? Jo svarar svarar Niels han hade sänt bud till Hogen Isachson i Bjära (Gärds härad) om att framträda denna dag och inför sittande rätt intyga Niels ord, men se denne Hogen Absenterit dvs höll sig borta.
Nu dyker nya målsägande upp Jens Aagessön i Gummarp anklagar ''fornemnde tyuff''-det är Niels det-för att ha stulit en vit ''hoppe'' om Laurentij tid sidst forleden ( omkring 10/8 1646). Denna häst hade Jens sedan känt igen hos Niels men inte fått tillbaka. På denna anklagelse har Niels ett svar: han köpte ''hoppen'' av Gjörmand ((Eskilssön) i Bylycke (Svenköps socken). Men se här far Gjörmand upp och nekar'' höilig'' till att ha sålt djuret till Niels. Göingepågen faller till föga, darrande och tillintetgjord inför den rödbrusige Byklyckebonden Suared Thyffuen, skriver tingsskrivaren att han inte kunde omvittna någonting sådant och att han aldrig köpt något av Gjörmand. Jens Aagessön vita ''hoppe'' hade Niels själv sedan han stulit den sålt i Nävlinge till en man vid namn Bentt Mogenssön som betalt 2 speciedaler. Hästen var för stölden värd 5 eller 6 daler hävdar därvid Jens Aagessön.
Gjörmand berättar att tjuven Niels en gång kom till Bylycke gård med en svart häst stulen i Göinge härad och ville sälja för 10 daler. Härtill genmäler Niels att den hästen hade han bytt till sig från Mogens i Borsehusedt mot en ''hoppe'' han köpt i Lommarp. Mot detta påstående vänder sig omgående Mogens Lang i Lommarp som ridit hit till tinget för att vittna denna dag. Han anklagar tjuven Niels för att ha bestulit honom på 2 stude en sorttstierned med blåfärgad manke med svart fläckar och ännu en ''sorttstiernad och krumhorned''.
Sten på börda
Vittnena Olle Perssön och Jens i Gummarp intygar att den oxstut Anders Göing köpt av tjuven Niels var densamma som Mogens Lang beskrivit ''Ved aed opragte fingre''. Och Nils Jenssön i Byrhult (Mellan Linderöd och Svensköp) anklagar samtidigt Niels för att såväl i fjol som nu i år varit till ''Marchedtt med sine tyffue gefeller'' och bestulit honom på 6 ½ ''sideflesk'' samt en ''hoppe'' att transportera fläsket på till Bjära (Gärds härad). Niels Jenssöns hustru hade sänt iväg Olle i Byrhult och Morten i Tormastorp paa Spor efter tjuvarna från Byrhult upp till Bjära, där tjuven Niels hörde hemma och där den på Byrhultstulna ''hoppen gick''.
Nu tar Niels till orda. Han är trött på alla turer och lögner, halvsanningar och dimridåer med Bjära i Göinge hit och Bjära i Gärds dit. Så mycket har sagts och hänt att han inte längre vet varken in eller ut. Allt flyter och snurrar. Han bekänner angående de ''hopper'' han bytt med Berntt Mogenssön i Bjära , att då fick han en vit häst i byte av Bentt. Den vitgrå ''hoppen'' hade Niels fått av Mogens i Knopparp i byte mot en ''sortt broged'' häst som var vit på alla fyra benen. Niels säger sig inte känna till att Bentt Mogenssön förfarit oärligt på något sätt.
Lasse i Östenköp undrar om Niels känner till vem som stulit en stor mängd kläder för honom om St Lauridts dag (10/8 1646) men härtill har den utpumpade göingepågen alls intet att svara.
I galgens skugga
Den 9 juni kommer Sadtzer i Kölleröd dragandes till tinget med tjuven och så sätter kvarnen igång att mala. Göingepågen står där och försöker svara för sig. Han säger sig ha sänt bud efter folk som kan vittna till hans fördel, men de vill ''iche möde'' och bestyrka hans rätt till hoppen och ''gildingen'' och han tror nu inte att dessa personer dyker upp denna dag. Tingsfogden ropar ut Hogens i Bjära och Mogens Knopparp namn över menigheten men får inget svar. Det ser mörkt ut för göingepågen.
Nu drar Niels åter in Gjörmand i karusellen av häst- och oxaffärer av tvivelaktig karaktär. Det är en lång- och invecklad historia med en rad byten.
Lögn i vredesmod
Medan tjuven Niels satt fången i Pärup mellan tingen hade han i vredesmod slungat beskyllningar mot Olle Christenssön i Byrhult. Nu tar han tillbaka dessa lögner.
Mogens Lang i Lommarp berättar ''ved sin Siell och Salighed'' att tjuven en gång bjudit 28 daler för två ''Ögh'', men avsikten var att stjäla djuren. Tjuven undrade samtidigt om Mogens ville ta emot ett silverbälte som pant för de två ''Stude''.
Detta kunde göingepågen inte förneka och han tillade att han inte kunde förneka att han var en tjuv och att att han inte hade några kumpaner att dela brotten med,'' Tji dj siger alle Neij''.
Slutet är nära
Nu begär målsägarna slutlig dom mot tjuvarna Niels Torlassön och Bentt Mogenssön av tingsfogden och de 8 stockemännen. Man har hört nog nu och har bättre syssslor hemma på gårdarna.
Domaren och de 8 i nämnden avsäger följande domslut: Niels Torlassön har erkänt att han förövat diverse brott tillsammans med Mogens i Knopparp den tid Holma-Nisse satt fången i Vram det gällde 2 stutar som stulits från Suend Pederssön och slaktats. En del av köttet hade gömts undan i Kknopparps vång. Holma-Nisse hade sålt en del på Sletten. Holma-Nisse hade berättat för Niels Torlassön och Mogens Knops (iKnopparp) hustru, att han och Suend Larsöns påg Niels stal saker från Peder Olssön i Kylestorp (nära Byrhult), vilka de förts bort på Suend Larssöns häst bl a en yxa. Detta gömdes också i Knoppars vång. Vad som skett med detta stöldgods visste Niels Torlassön ej. Niels Torlassön erkänner också att Frasse Suend hade bundit den ene stuten vid ett gärde invid Bierge, där han hörde hemma. Så föreslog Fasse Suend att han och Niels Torlassön skulle dela förtjänsten på stuten, bortsett från huden som Fasse-Suend behöll. Köttet hade man sålt för 8 daler till Anders Göing i Gummarp och huden hade Fasse-Suend sålt i Frenning. Nilels Torlassön har också berättat att Hans Christenssön omtalat att stuten som stals från Mogens Jenssön i Liarum blev slaktad i Linnemölla av Morten med hustru och Hans Christenssön som själv fick huden ''för sin wmage''.
Niels Torlassön berättar dessutom om två grytor vilka stulits från välbördiga fru Lene på Oretorp av Poffuell Aagessön i Nävlinge och som denne ville sälja till Niels och hade gömda i en mosse. Poffuell sålde grytorna till Bent Mogenssön i Nävlinge och fick en ko som betalning. Så har Niels Torlassön erkänt att Throells Mortensson i Lommarp stulit en stut från välbördige fru Lene Daa (påOretorp) i Vinslövs socken. Denna stut hade fru Lene ''lejt'' bort till Lasse Poffuelssön i Lommarp och efter stölden hade Lasse på Skånes Landsting i Lund dömts att betala 15 daler till fru Lene. Denne ''stut'' levererade Throels Mortenssön till Niels Torlassön. Den hade vita horn enligt utsago av Niels Poffuelssön i Knopparp.
Och Niels Torlassön erkänner sig ha gett Throels Mortenssön 6 daler för ''stuten'' och att han sedan sålt den till Peder Bögdh i Linderöds socken för samma summa, den var nämligen inte mera värd. Och de 2 skört Poffuell Aagessön stulit hos Joen Nielssön i Lommarp Bymölla såldes till Joen Skreder i Eijerödt (Ekeröd mellan Hörby och Linderöd). Dessa två ''skört'' samt en klädeströja med 2 spännen i, hade stulits från Una Bendtsdotter i Lommarps Bymölla.Niels Torlassön bekänner vidare att Bosse Lauridtssön och Aage Isachssön i Gummarp, Peder Jepssön i Kilhults hus (Svensköps socken) samt två, vars namn han inte kunde minnas nu. För två år sedan 1645 varit i Bjära Gärds och stulit en gryta, en kittel och 2 stövlar, ost och bröd och annat hos Hogen Jsachssön. Något ytterligare har Niels Torlassön inte att bekänna på denne tid.
Men Niels Torlassön vill klargöra att han ej vet att Jens Eskilssön i Lommarp köpt, handlat eller stulit något i sällskap med honom.
Att se döden i vittögat
Efter dessa redogörelser vänder Niels Torlassön sig till häradsmännen och de 8 stockemännen med en bön : de måtte låta honom slippa ''paa itt suerd'' att lida, trots att han väl förtjänat större och värre straff vilket han är klar över. Han begär nåd.
Rätten åhör detta och dömer honom sedan till ''galie och grenn att lide''. Målsägaren får söka täckning för sina kostnader ur tjuvens efterlämnade gods, man överlåter åt Offrigheden dvs överheten att bestämma om tjuven skall straffas på livet eller förskonas genom nåd. Vad känner de i denna stund, när de dömt den ensamme ynglingen till döden genom hängning? Ser de en tjuv och strykare med folks hästar, stutar, kjortlar, kittlar och matvaror på sitt samvete? Eller är det en övergiven och skräckslagen yngling som står framför dem och ber om nåd och vill slippa straffas med svärdet. en vilsen pojkvasker, måhända inte så lik deras egna söner en omogen och vilseförd yngling.
Och göingepågen själv, vilka tankar, vilka känslor bemäktigar sig honom nu när domen fallit? Brådmogen och råbarkad är han mycket ont har han åsamkat andra, slug och oborstad har tillvaron gjort honom kall och beräknande. En usling har han blivit. Det har gått så fort så raskt och självklart att han inte riktigt fattat vad som hänt. Men nu är det slut, snart skall allt vara över och förbi-en galge och gren, det är vad som återstår.
Bjärapågens öde
Rätten vänder sig till Bentt Mogenssön som gripits för stöld av ''hoppen och gildingen'' och anklagats för ''tyffue gerninger''. För honom har en lång rad fränder talat väl och med fadern i spetsen gjort allt för att frälsa hans unga liv.
Domen mot honom är vag. Man har inte kunnat fälla honom för häststölderna, men han har nu att värja sig mot andra anklagelser och bevisa att han ej är någon tjuv.
Att bli misstänkt för ''tyffueri'' var en allvarlig belastning denna tid och göingepågen från Bjära ligger illa till, men det som slutligen fäller honom är samröret med Niels Torlassön, vars rövarband farit fram med rov och övervåld och värre gärningar i flera härader. Bentt kan inte fria sig från misstanken att han tillhört rövarna. Och det blir hans död. Galge och gren väntar honom. Vi känner inte längre alla detaljer kring Bentts sista dagar, men senare detta år (1647) blir fadern Mogens i Bjära dömd att till kronan böta 15 daler för att han låtit begrava sonen.

(Frosta Härads årsskrift år 1992, Tor Flensmarck)

Mogensson, Bendt (I859)

414

Göran hade varit dragon men lämnade sin soldattjänst 1718, i grevens tid. I Jämtlands dragonregementes mönsterrulla för år 1720 är under Majornas kompani antecknat att Jöran Jakobssons-Strandberg under byn Strand i Ströms socken med bonden Pål Anderssonsom rusthållare antagit hemmansbruk i juli 1718 och för sg inställt Erich Påhlsson Strandfeldt som dödde i Undersåker in 1719. General Armfeldt hade på Karl XII order marscherat mot Norge 1718. Efter nyår 1719 kom spillrorna av den stolta armen tillbaka över fjällen där ca 3000 man frös och svalt ihjäl. (Dorotea-boken)

Jakobsson-Strandberg, Dragon/Nybyggare Göran (I998)

415

Göteborgs Poliskammare, EIX 1-143, 1869–1950. Landsarkivet i Göteborg, Göteborg, Sweden.

Källa (S283)

416

Grafton, Walsh County,North Dakota, USA

Nelson, Arthur Carl. (I10152)

417

Gretha Hellevi döptes 30 juli av kyrkoherde M.Rosen och faddrar var Jöns Olsson Ek Balsby och Maria Ek.

Ekdahl, Gretha Hellevi (I1797)

418

Gruvan 373

Fredericksen, Matilda Maria (I39682)

419

Gryt E:2, bild 47

O¨stra Broby A1:14, s. 109

Ma°nsson, Bengta (I8415)

420

GUNNAR Georg Fredrik Wiberg, I tab 273 II sid 317, f 24 september 1902, död 8 september 1988, professor i ortopedi vid Lunds regionlasarett, berömd kirurg. G m Anna-STINA Guttormsen f 1 mars 1909, död 4 maj 1976. Familjen var bosatt i Lund.

Wiberg, Gunnar Georg Fredrik (I4154)

421

Hade 4 barn 1775 enligt mantalslängd. Levde 1798 hos dottern och svärsonen Åke Olsson på Vanneberga 33 som inhyses Svärfader. Död före 1818.

Jönsson, Erik (I3294)

422

Håkan kom som dräng till första nybyggaren i Lafsjön, Erik Pärsson f 1722 år 1759. Han blev så småningom fosterson till Erik och hans hustru Karin Ersdotter, som var barnlösa. Efter några år gifte sig Håkan med Eriks syster från Svanabyn-Märet Pärsdotter- och övertog så småningom fosterfadern Eriks krononybygge. (Doroteaboken)

Håkansson, Håkan (I506)

423

Hallen

Jonsson, Jonas (I10544)

424

Hammar 4:9

Bondesson, Karl Alfred (I1849)

425

Hammar 5

Svensdotter, Anna (I9781)

426

Hammar 5

Svensson, Sven (I9780)

427

Hammar 5

Svensdotter, Elna (I9779)

428

Hammar 5

Svensdotter, Frida (I9718)

429

Hammar 8:3

Persdotter, Boel (I154)

430

Han var butler hos Barbara Hutton - Ett lyxliv utan gräns

*Grosshandlare Per Bonde Rumhult, 60 år, Malmö har verkligen sett ljuva livet från insidan under det glada 20-talet i New York.
*Han har nämligen varit överbetjänt, butler, i mångmiljonärskan Barbara Huttons barndomshem... Och där flödade champagnen, där åts det på guldfat (14 karat), där trängdes New York gräddan på vilda parties runt swimming-poolen.
*Per Rumhult var 16 år när han lämnade Skåne. Utfattig. Han kom tillbaka till Malmö 12 år senare som - halvmiljonär.

Åren i Amerika var stormiga, Per Rumhult minns:
Det var en rolig tid, men hård. Jag åkte dit över enbart för att tjäna pengar så att jag kunde åka hem till Skåne igen, men i början gick det dåligt för mig. Jag jobbade mycket men förtjänsten blev knaper. Min syster som bodde i Boston kunde inte hjälpa mig och så blev jag sailor. Det var en äventyrsfylld tid. Jag minns en gång ombord på en holländare. Vi låg i Vera Cruz hamn, det var en kvalmig het julidag. Jag ville bada. Killarna såg lite luriga ut men dom tyckte att jag skulle hoppa i de hjälpte mig nerför relingen. Efter en stund kom styrman upprusande och vrålade: Auf, auf, upp för guds skull det kommer hajar. Jag hade blivit nerlurade i ett hajtillhåll och det kändes i magen efteråt, när man såg de spetsiga fenorna, närma sig båten ....

En annan gång seglade fartyget ifrån mig det var i South Carolina , jag hade fått permission några timmar och när jag kom tillbaka var båten borta. Seglet med alla mina prylar ombord. I ett par smutsiga kortbyxor gick jag till min syster i Boston barfota. Jag ville spara mina skor och använda dem bara när jag kom till städer. Promenaden tog 12 dygn, det var lika långt som från Malmö till Marstrand. På nätterna sov jag i parkerna.

Men sedan träffade jag en flicka på en dans, hon var kokerska hos en mångmiljonär i New York, som hette Blake, och hon lovade att ordna ett arbete på land åt mig. Det var så jag blev butler, men det första året hjälpte jag enbart till i köket. Jag stannade bara ett år på varje ställe, ville tjäna mycket pengar så jag kunde komma hem till Skåne, och då kom jag till mångmiljonären Woolworth, som överbetjänt i New York. det var där Barbara Hutton bodde, hennes mor var död och hon uppfostrades av sin moster Jessica Wollworth, och morbror, James P Donahue. Hennes far bodde också i New York, men hade så mycket pengar att hålla reda på att han inte klarade av dottern också. Jag tjänade 300 dollar i månaden, förutom dricksen.

I det Woolworthska palatsen levdes verkligen livets glada dagar, Barbara var 16 år när jag kom och hon var en bländande skönhet, beundrarna stod i kö, Men hon var mycket förnäm och högdragen. Mig gillade hon aldrig riktigt. Det berodde på att jag inte var tillräckligt imponerad av henne. Varje gång det var tedags serverade jag alltid henne sist, eftersom hon var yngst och det stack henne i själen. Hon tittade snett på mig och menade att det trots allt hon som hade de mesta pengarna.

Familjen Woolworth hade palats och sommarvillor över hela Amerika, men de flesta stod alltid tomma. De var mest i New York och Southampton och på ett ställe hade de byggt ett marmorpalats för många miljoner men de vistades aldrig i det.

Parties och fester hade de varenda dag särskilt kring swimmingpoolen brukade Barbara och hennes rika väninnor roa sig med champagne i guldbägare mellan simturerna. Och det trots att det rådde rusdrycksförbud. Men alla rika drack smuggelsprit och varenda breakfast gick det åt så där hundra liter champagne. Dagligen kom det smugglare och jag fick en särskild bil för mig själv som jag mest fick använda för att köra spriten mellan de olika palatsen.

En gång när hela det USA som rörde sig var med på en tillställning vaktade en kedja av poliser runt huset. Damernas diamanter var värda så mycket att man inte vågade ta några risker. Samtliga polismän fick varsin flaska champagne, polismästaren fick två.

Alla människor som var någonting värda syntes på de Woolworthska bjudningarna President Roosevelts närmaste män brukade roa sig där och på slutet var en viss playboy Portifirio Rubirosa också bland gästerna. Han gifte sig först med Barbaras väninna och efter skilsmässan med Barbara.

Men det roliga tog slut. 1929 kom börskraschen på Wall Street med den svåra depressionen.

Jag minns en dag det kom ett telefonsamtal från Wall Street där Barbaras morbror Donahue hade sina firmor. Jag kopplade samtalet till honom men tjuvlyssnade själv. Jag förstod att det gällde aktier och eftersom jag för mina sparpengar hade börjat köpa var jag intresserad. Det meddelades att värdet på vissa aktier hade börjat falla oroväckande. Donahue förstod inte riktigt då vad det betydde men jag gick genast och sålde mina aktier. Så kom den verkliga skrällen. Donahue gjorde enorma förluster. Och han begick självmord.

En tid efter det slutade jag , åkte till Chicago, till en annan miljonär återigen var det en flicka som lockade mig dit men det var för mycket gangster jag trivdes inte.

Av en tillfällighet fick jag veta att 87 tomter utanför Boston nära min syster skulle säljas slumpvis. Jag åkte dit köpte samtliga för 1600 dollar. Idag har jag 56 kvar och dem säljer jag inte under 100 000.

Efter det lyckade köpet tyckte jag att jag hade pengar nog att komma hem med. Jag längtade hem till Skåne hela tiden och 1932 åkte jag tillbaka till Malmö med 7000 dollar i kontanter. Före kriget satte jag upp tre trikåaffärer i Malmö och köpte en lantgård i Kvarnby. Gården har jag kvar men den ena affären lade jag ner. Och tomterna i Amerika har jag också tänkt sälja, man får börja lugna ned sig nu, när man fyllt 60. Men till Amerika åker jag i alla fall minst en gång vartannat år.

My Great Uncle Per used to come to visit his niece, Georgia Alden Manganis (daughter of his sister Marie) in Boston every so many years. As a child I always enjoyed his visits, and his stories about taking the cruise ship from Europe and how "friendly" the women were! He was very tall, blonde, handsome, and gregarious. Suzanne Ridley

Extract from Who is Who in Sweden 1966:
Rumhult, Per B, direktör, Malmö; Cambridge High and Latin School Mass USA 23, byggmästare Waltham Mass USA 24-32, vd och ägare Rumhults Textil

Per Bonde Rumhults brev hem till moster Karna daterat 21 april 1920 (Per var 17 år)

Bästa moster Karna!

Nu är jag äntligen framme, kommen den 1 april, landade vi i New York efter 13 dagars svår sjöresa. På Kattegatt och Skagerack gick det väl an och på Nordsjön med, utom det att vi höll på att stöta på en mina (Bomb), men fartyget vred till i sista minuten eller hade jag nog inte skrivit detta.

När vi sedan passerat Skottlands kust kommo vi ut på Atlanten. En dag senare blåste och stormade riktigt hemskt, vågorna började bli allt större och större. Andra dagen var det riktigt hemskt. Vågor höga som hus och båten kastades hit och dit. Folket blev allt sjukare och sjukare, men inte jag. Om middagen när vi åto, kastades båten sig på sidan så att alla tallrikarna och mat flögo på golvet, ändock var det höga räcken på borden. Den här stormen varade i 8 dagar. Vi visste inte om aftonen om båten höll till morgonen., så knakade det inne i den. Vi kunde inte gå upp på däck., den ena vågen efter den andra kastade sig över. Vattnet rann ända ned i min hytt, som var på undre däck, så vi var våta som höns, när de varit ute i regn.

Men nu är man på land och lite mera i säkerhet.

Mor (Min farmor Lina) och jag arbetar nu i Winchendon. Mor har varit på denna platsen i 3 år. Frun (arbetsgivaren) tycker så mycket om mor och när mor gick från den andra platsen grät de där för att inte de fick behålla henne där.

Jag ska arbeta här i sommar. Jag sköter trädgården här och sopar piassorna och torkar stolarna. Sen skall jag börja i skola till vintern. Jag tycker bra om det här. Sockerkaka och glass o stekt kyckling varje dag så mycket man orkar äta. Det är annat än i Sverige.

Jag får sluta mitt brev med många kära hälsningar till Eder alla från

Per Bonde Persson

PS. Hälsa Josef ifrån mig.att han hälsar alla mina gamla vänner från mig. De kunna gärna skriva till mig. Josef vet adressen. Mor frågar om moster vill fråga morbror Bonde om han fått 30 dollar av moster Gretas Nils för att sättas i hennes bankbok.

Renskrivarens (Dotter till Per Persson (Rumhult) kommentar till brevet. Observera att min far var endast 17 år gammal när han for ensam till Amerika. (Född den 1 mars 1903)

Rumhult, Per Bonde (I174)

431

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Wiberg, Hans Bertil Valram (I4215)

432

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Blix, Hans Martin (I2121)

433

Hans Bondesson 18 years old emigrated to Red Wing MN from Malmö 28th of July 1881.

Hans Bondesson 18 år emigrerade till Red Wing MN från Malmö 28 juli 1881.

Kontrakt: Willand (Källa Arkion)

Nosaby 4:30
Kama Bondesson, änka efter Hans Bondesson bodde med dottern Astrid och sonen Taylor i fastigheten. Sönerna Bonde, Hjalmar, William och I Josef var utflyttade. (Nosabybygdes historia del 2)

Hans Bondesson bodde i den gård som hans son Bonde Hansson tog över. / Björn Wennerlund

I thought that very interesting about our uncle Hans and uncle Lars and uncle Thure and ....came to America to work on te Great building of a Railroad of Saint Louis were brother Ralph and myself was born 1893.
Avskrift anteckningar Marie Pehrsson Sjögren

Bondesson, Lokmotiveldaren Hans (I197)

434

Hans Erssons fader Erik Christoffersson dog före år 1698 då var nämligen boutredningen anmäld vid tinget. Modern hade gift om sig med Nils Pålsson och det var väl anledningen till att Hans Ersson sökte sig bort från hemmet.Vid Sollefteå-tinget 1722 krävde han styvfadern på ersättning för 3 års tjänst och del i några års skörd. Han fick 30 daler kopparmynt samt en del korn och råg. Erik Christoffersson hade utöver sonen Hans även en dotter, Ingeborg Ersdotter gifte med Nils Andersson som blev nybyggare i Svanabyn år 1734.

Christoffersson, Erik (I1111)

435

Hans hustru var gudmor 1705 till Jeppa Månssons son Truls.
Erich Olsons hustru paa Hammer baar dett. faderar Suend Olson af Balsby Peder MNånson ibidem Ingeman Jepson af Naesby.

Månsson, Sven (I7948)

436

Hans konfirmerades 1893-04-28. Enl Hfl hade han b och bc i innantilläsning och kristendomskunskap. Berättas att Hans någon gång under 20-talet kom hem med en flicka (ev var det faster Sannas syster), men av rädsla för sin försörjning skrämde hans ogifta syster Hilma och hans mor Pernilla flickan på dörren. Han förblev därefter ogift hela livet ut. (Tore Larsson 990804) Död 1970-10-29 i Hammar, Nosaby (L). Levde ogift tillsammans m sin syster Hilma. ( Inga Hedenblad)

Larsson, Hans (I1288)

437

Hans Olsson Åbo Nr.16 (1737-1793)
Hans var född på gården och gifte sig med Hanna Jönsdotter från Viby Nr.6. Hannas föräldrar var Jöns Persson och Ingar Perhsdotter, som 1739 flyttat till från Bjära i Vinslöv. Vid sin fars död 1757 var Hanna endast 8 år och yngst av sina syskon. Hon växte upp hos sin bror Pehr som övertagit Viby Nr.6.
Hans och Hanna fick tre flickor, men inga pojkar. Yngsta dottern Ingar dog och hemmanet klövs i två delar vid det kommande arvsskiftet.

Olsson, Rusthållsåbon Hans (I833)

438

Häradsspelman, Skomakare i Nymö 6

Nilsson, Bengt (I1902)

439

Harrison Cemetery

Nilson, Kenneth Bonde (I346)

440

Ha¨ssleholm CI:1 s. 54

Bengtsson, ERIK Georg (I8392)

441

Ha¨ssleholm FI:1 s. 62

Hansdotter, Anna (I8401)

442

Ha¨ssleholmm CI:1 s. 143.

Bengtsson, Algot Reinhold (I8389)

443

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Segerlund, Oskar (I1415)

444

He and his brother Sakari seem to have been favorites of their mother. He did not get along very well with his father especially after his father refused to sell him land so that he could get married. Erik Emil worked on log drives when he could get away from work on the family farm. He bought himself a bicycle and rode some distance on it to learn carpentry from an older man. He practiced that until he had enough money for his passage to the United States.
It isaid that when Erik Emil left to go to America on May 8, 1914 that his mothers crying could be heard as far as Sweden. He left for America with several friends. He at least worked in DeKalb, Illinois, for a while in the wire mills. He probably went to visit his half-sister Sofia Johanna Mantyla at the lumber camp her husband was operating and stayed to work there. He met the cook Fanny Salmela and they were later married. They bought a farm in Saxon. Fanny, however, had grown up in the city and wanted to live in one. Erik Emil may have traded his farm for a house in the Aurora Location of Ironwood, Michigan, and went to work in the ironmines nearby. The constraints of marriage proved too much for Fanny and they were divorced on October 15, 1921. The suit had been filed April 21, 1921.

Erik Emil arranged for a series of housekeepers to care for his two children or else had them live with the families of friends. In 1925 he married a young girl from Brantwood, Wisconsin, who had come to be with relatives in Ironwood Township and whom he had hired to care for the children.

He became naturalized American citizen on November 19, 1938 at Bessemer, the count seat.

After being injured in a mine accident in which several ribs had punctured his lungs, he was given a small pension of 30 dollars a month on which the family lived during the Depression. He had built a home for an Italian family across from their friends in the South Pabst Location. The man either became ill or lost his job. They could not buy the home. Erik Emil, therefore, moved his family to the new house and rented out the two-story home in the Aurora Location. The renters, however, did not pay the rent and so the taxes were not paid. The house was finally lost for non-payment of the taxes. There had been a fire in the house in earlier days which had resulted in some remodelling when the building was repaired. There was a garage with attached barn and hayloft entered from the garage. Pigeons were kept there at one time. The front yard was a slope and was fenced in in earlier days. There was a pump in the middle of the front yard and trees and gooseberry bushes lining one side of the driveway nearest the garage. The house was heated by furnace. Erik Emil had put in a wooden foundation for a bathtub in one of the side rooms of the basement but had not finished it before the move to the South Pabst location. He worked in the basement on doll furniture one winter for a gift for Florence.

He built homes for other people and also built a tavern for some friends on the road from Hurley to Mercer, Wisconsin. He worked on W.P.A helping build a road from Ironwood to the Norrie Location. He worked at a sawmill where he lost the tips of several fingers.

He became blind and spent his last years moving between a chair under a tree in the yard and a chair and his bed indoors.

Konstenius, Erik Emil (I1347)

445

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Segerlund, Gustav (I1414)

446

He had a small restaurant and an equipment supply place in 1971. He was ill in 1981. He lived on the home place which his father had bought of his father Nilo. The house had been built of logs from a storage building on the island. He had built a sauna on the shore.

Konstenius, Heikki (I1348)

447

He had been injured in the Winter War and died of his injuries 27 juni 1974. He was buried 7 juli 1977. Enna lives just at the beginning of the road leading to her mothers home. She herself needs a walker now because of multiple sclerosis.

Koivunen, Lauri Lassila (I1614)

448

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Törngren, Sven (I24)

449

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Juntii, Rune Evald (I1604)

450

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Danell, Paul Gustaf (I1584)