Noteringar

Skriv ut Lägg till Bokmärke

Du är för närvarande anonym

Noteringar

Träffar 151 till 200 av 883

Noteringar

Länkad till

151

Anders var rusthållare och stamfader till Vannebergagrenen

Pehrsson, Anders (I4077)

152

Änkling vid vigseln 1799

Florell, Jöns (I7832)

153

Anna döptes av kyrkoherde A Hammar den 13 juli 1902. Faddrar var Elna Nilsson hustru 9 Balsby, Per Nilsson hemmason ibm,Elna Karlsson hemmadotter Balsby 8.

Turesson, Anna Elvira (I2292)

154

Anna döptes den 18 maj 1907 av kyrkoherde A. Hammar, faddrar var Karl Bondesson Åraslöf 10 och h h Anna, Sven Bondesson snickare 2:9 Hammar, Betty Wahlberg hemmadotter 2:9 Hammar.

Wahlberg, Frida Maria (I343)

155

Anna gifte sig med en dotterson till lappen på Noret i Åsele. Maken Adam Hansson som var son till Hans Ersson på Noret. Han var gift med Segrid Adamsdotter dotter till lappen, tolken och klockaren Adam Christoffersson. Adam Hansson blev nybyggare i Lomsjön och även nämndeman.

Ersdotter, Anna (I1112)

156

ANNA Hansdotter (1845-1919)
1845-09-12--1919 (kvinna)

Anna föddes I (Stödhaf) Stehag (M). Enligt husförhör i Tjörnarp 1874-1887 s.160 den 1846 09 12 i Stehag. Sven Bruno Roland Westerlind meddelar att det
i födelseboken för Stehag finns tyvärr inte någon Anna född 1846, som kan ha namnet Hansdotter

Enligt en födelsenotis i Stehag föddes däremot en Anna Hansdotter född utom äktenskapet redan ett år tidigare nämligen den 1845 09 12(källa Kerstin Nilsson).
"Framfödde Pigan Christina Dittlow i Stödhaf ett oäkta flickebarn, som döptes den i s.m. med namnet Anna. Åb. Ola Pehrsson h. Bengta Nilsdr. fr. KLingstorp frambar barnet. Faddrar Woro: nämde Ola Pehrsson, dreng Ola Johanss. fr. Klingstorp, och pig. Elna Larsdr. i Stockam. modren 27 år gl. Kyrktogs som sin Lägersmans äkta hustru d 19/12."

På Anna och Olas gravsten på N. Mellbyn kyrkogård är inristat att Anna föddes år 1846 och dog 1919. Anna blev alltså 73 alternativt 74 år

Jag noterar att farfar Nils hade en syster som föddes 1761 och endast blev något år gammal med namnet Anna Hansdotter. Däremot föddes en andra Anna Hansdotter sedan 1782. Jag noterar också att åldersskillnaden var lite mer än 20 år vilket inte var så ovanligt vid den här tiden.

Anna var piga när hon gifte sig med torparen Ola Månsson Lund från Västra Torup (L) den 1875 05 06 i Tjörnarp (L). Paret fick fyra döttrar och en son.
Mellan 1890-1905 bodde de på Stalltorpet-Lundstorpet 3;9. Mellan åren 1905-1915 stod Olas son Nils Olsson som ägare till detta torp. Namnet Lundstorp användes långt efter att Ola flyttat. Ännu på 1928 års ekonomiska karta står huset under detta namn.

1905 arrenderade själv arbetaren Ola Månsson Lund huset i Lassavång och gav namn till den pittoreska gården med halmtak. Troligen bodde familjen här tills Per Jönsson från Ynglingarum arrenderade det 1916.
På 40 talet såldes det till en skomakare Anton Hallberg troligtvis dottern Hilmas make.
Intressant är uppgiften att Annas bror Johan bodde tillsammans med sin Christina på granngården 3:10 och att han hade anknytning till Ynglingarum och Ynglingagården.
De båda syskonen döpte sina respektive barn lika. Båda hade vars en Karin, Maria,
och Nils, Anna dottern Mathilda medan Johans dotter hette Hilda.

Anna och Johan lär ha haft ytterligare en bror Nils Hansson. Möjligen gifte denne sig med en Hanna... Här har en sondotterdotter till Nils hört av sig till mig (mars 11).

Anna tog sig an båda sina åldriga föräldrar i hemmet samtidigt som barnafödande. Gemensam hemförsamlingen var Norra Mellby, Fredriksberg, Tjörnarp. Hennes föräldrar dog båda i Gunnarp 1 Tjörnarp så detta var troligen adressen. Det verkar som om det faktiskt var Christina och Hans som bott här från början. Kanske undantag?

"Tjörnarp hette ursprungligen Thymestorp senare Tjörnerup, törne för slån och hagtorn. Orten ligger ju i Skånes risbygd..." Här finns spår av stenåldersbosättningar och en mängd järnåldersgravar. Kyrkbyn är från medeltiden. Kyrkoruinen från 1100 talet.Naturen runt Tjörnarp är underbar. Sjöar, skogkuperad terräng. Öppna landskap. Tegelbruket startade sin tillverkning på 1850 talet. 1860 kom järnvägen till Tjörnarp

På adress: http://www.skanerunt.se/socknar.html kan man läsa följande:
Tjörnarps socken annexförsamling till Mellby.
Vestra Göinge härad.
Byar och gårdar: TJÖRNARP, Ella, Slättaröd, Stafvaröd, Hedensjö, GUNNARP, Karlarp och Torup.

På ålderns höst, när Ola dött, var Anna Lund (tog detta namn) blind, skriven och bodde hos sin dotter Karin i Näfvlinge på No:11. Möjligen var detta den plats som heter Stillebjer? Fram till 1910 när bilden som vi har i släktens ägo togs utanför no;5 bodde Nils och Karin på denna plats. Troligen var det här och tittar man riktigt noga ser man en gumma med ett långt hängande hår kanske en lång fläta sittande vid ett fönster. Detta är med all säkerhet Anna Lund (Anna är då strax över 60 år). Finns även ett foto på Anna Lund i hennes ungdom en mycket vacker kvinna (inlägg med bild i juli på adress http://hem-tradgard-design.blogspot.com)

Kopplingar till andra personer:
gift med OLA Månsson Lund (1843-1916)

Hansdotter, Anna (I4054)

157

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Wiberg, Anna Ingmarie (I4205)

158

Anna Perssons far Bonde Persson f 1830 bodde på Hammar nr 2 år 1910 enl Förs.boken.

Persson, Anna (I342)

159

Anna Snäll arbetade som hushållerska i Malmö och Sjöbo efter att Carl Wictor gått bort. Hon bodde i en liten lägenhet mittemot kyrkan. Hon var en mycket generös och givmild person.
Anna Snälls syster hade ett konditori i Billesholm.

Enligt Husförhörslängde var Anna ej konfirmerad och fick bc vid husförhöret.

Snäll, Anna Heloisa (I272)

160

Anna Snell var en välkänd affärsidkerska i Askehusen. Ett par generationer ''backaungar'' uppsökte hennes kiosk för inköp av hemgjorda karameller, maränger och lemonadpulver.

Andersson, Anna Maria (I3825)

161

Anna tillhör Bjärasläkten och Bonde Nilsson gifte in sig i denna släkten.

Nilsdotter, Anna (I786)

162

Anna var piga på gården Hammar 1:14 och Hans var dräng.
Borgesmän för Äktenskapets laglighet Fayer F Ljung med hand å papper. Begge Kontrahenterna tillhöra församlingen. Bruden har sin faders f. dragon Fayer Ljungs i Rinkaby mundtliga samtycke till äktenskapet. Inget slägtskap. DDSS Demografisk Databas Södra Sverige 37435 / DDSS

Nilsson, Hans (I2308)

163

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Wahlquist, Anna (I6406)

164

Antagen 1863-10-12 som nr 51 vid Kristianstads Skvadron av Kungliga Skånska Dragonregementet. Transporterad 1869-03-16 till nummer 74. Avsked 1895.

Dahl, Dragon åbo Per Faijersson (I304)

165

Anteckning i födelsebok säger oäkta barn, moder känd men ej fader. Hanna Karna Svensdotter är moder. I bouppteckning efter Per Fajersson Dahl står Karna som dotter mest troligt blev Karna adopterad.

Jönsdotter, Karna (I7550)

166

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Wigren, Hans Magnus (I759)

167

Anteckningar från Rolf Ekdahl:

Bodde från 1919 på Karsholm. Fick sin skolgång och konfirmation i Österlövs församling. Bror har berättat för mig att han som 14-15 åring band halmbaler vid tröskan på Karsholm. Det fanns ingen press med knytapparat på den tiden. Jobbade på Karsholm till 1934 med diverse sysslor.
1935-1937 hos min farmor Matilda Ekdahl i Åraslöv Nosaby församling, tog körkort var chaufför m.m
1938-1944 Betjänt hos Major af Petersens Löddesborgs Slott i Skåne
1945-1946 Betjänt hos Greve N Gyllenstolpe
1946-1951 Betjänt hos Fru Wikander Djursholm. Fru Wikander ägde en bil av märket Packard. Bror gjorde många färder till olika länder med denna bil.
1951-1955 Betjänt hos Friherre Klingspor Stora Sundby. Träffade där sin blivande hustru Hanna.Även där körde han en bil av märket Packard.En niositsig sak.Den största bil jag färdats i.
1955 började han sin tjänst inom hovförvaltningen.
Först som lakej hos vår dåvarande Kung Gustav VI Adolf.Denna tjänst på rekommendation av Greve Gyllenstolpe.Under Gustav VI Adolfs tid var sommartid tjänsten förlagd till Sofiero slott Helsingborg.
1957-1965 som Taffeltäckare (Hand om det kungliga silvret)
1965-1981 som Hovfurir. Slutade som pensionär 1981.Flyttade 1976 till Villa Kräftriket. Ett kulturskyddat hus.

Wigren, Bror (I756)

168

Anteckningar gjorda av Rolf Ekdahls moder:
År 1920 den 19 juni slutade jag skolan med avgångsbetyg från 5-eklassen i Karsta skola Österlövs församling. Samma år den 10 augusti fick jag tjänst som köksbiträde å gårdshushållet på Karsholms Gård lönen var då 300 kr per år.
År 1921 den 3 januari började min konfirmationsundervisning inför kyrkoherde Edvard Åkesson.
Samma år den 27 april konfirmerades jag en högtidlig dag.Den första maj min första nattvardsgång.Den 11 september blev jag försäkrad i Framtiden.
År 1922 den 30 aug måste jag sluta min tjänst och vara behjälplig hemma emedan mormor på sommaren varit på lasarettet orsakad av sockersjuka.
År 1023 den 1 maj får anställning som städerska på Karsholms gård lön 400 kr per år.
År 1924 1 juli och till den 18 aug var jag hushållselev på Karsholms slott.
Fortfarande städerska på gården igen.
Städerskeplatsen på Fritgöhus i Norge började den 1 nov lön 60 kr per mån.
1925 17 sep kommit på Larviks sjukhus på grund av giktfeber.Utskriven den 24 nov.
1926 28 april börjat som barnhusa hos Friherrinnan Wrangel Kristineberg Eslöv Lön 50 kr i mån.
Samma år den 1 nov tillträtt städerskeplatsen hos Rådman Ahlström Södra Förstadsgatan 1 Malmö.
1927 24 april städerska på Råbelöv hos Grevinnan Kennedy Lön 50 kr i mån.

Hansson, Vendela Ingeborg (I226)

169

År 1850 efterträdde Jöns och Helena Jöns föräldrar Per och Nilla på torpet No 6. Dessa hade i sin tur flyttat dit från Ivö 1830 och efterträdde då husmannen Nils Månsson med hustru Sissa Larsdotter, vilka båda också var födda i Ljungby socken.

Niclarson, Per (I8566)

170

Åraslöf

Jönsson, Per (I2753)

171

Åraslöf 10

Bondesson, Ellen (I127)

172

Åraslöf 9

Jeppsdotter, Karna (I2754)

173

Åraslöf 9

Persson, Ola (I8867)

174

Åraslöv 9

Jeppsdotter, Karna (I2754)

175

Åraslöv 9

Persson, Nils (I2758)

176

Åraslöv 9

Jönsson, Per (I2753)

177

Arbetade på limföretaget Hernia Norrköping.

Ekblad, Mårten Lorents (I1661)

178

Arbetade vid varvet i Malmö.

Victor, Herbert Kristian (I1259)

179

Arlington, Arlington County

Nelson, Eileen Lucille (I10147)

180

Arrendator Hammar 1:15. Frikallad från värnplikten enl HFL. (Källa Inga Hedenblad)

Holmberg, Nikolaus (I177)

181

As one of the pioneers of this community, Mr Peterson was instrumental in the growth of this section from an almost barren waste to a productive agricultural region. Through hard work and conscientious efforts he helped build for the future generations to enjoy gaining the confidence and respect which he richly deserved. /Grand County Herald 9 May 1935

Peterson, Ola B. Jönsson (I8228)

182

Astrid Hagstedt hade fått i uppdrag av Yngve Wiberg att kartlägga Bjärasläkten minns hennes son Lennart Hagstedt.

Waldermansson, Astrid Magdalena (I5018)

183

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Konstenius, Florence Elizabeth (I1406)

184

Åter hade en ny rusthållare trätt till på gammelgården. Det var Birgitte
Klemmedtsdotters och Nils Jeppessons son Pehr, som nu hade att svara
för rusthållet med alla de nya förordningar, som Karl XI infört. Visser-
ligen hade gården genom den nya stadgan blivit befriad från vissa avgifter
mot det att den underhöll en ryttare med häst, men utgifterna voro dock
ganska dryga. För någon tid sedan hade besked kommit, att rusthållaren
vore skyldig anskaffa "hafrepåsar", tornistrar, som skulle bindas om halsen
på hästen "att gifwa hästen däruti Hafra på Marschen, på det att Hafren
icke må komma till spillning". Vidare ålades rusthållaren att anskaffa skra-
por och viskedukar och att tillse, att nummerhästen ryktades två gånger
om dagen, varvid benen icke finge tvättas med vatten, enär de då kunde
bli styva, utan endast gnidas med halm eller hö. En ny pålaga för rust-
hållaren var även, att han årligen skulle inbetala sex daler silvermynt till
en fond, ur vilken munderingarna, när så tarvades, kunde förnyas.
Glädje och sorg hade växlat på gammelgården. I början av år 1690 hade
Pehr Nilsson fört sin unga brud till sina fäders gård. Den 9 februari 1691
hade den förstfödde sonen Anders kommit till världen, men redan efter
elva veckor och fem dagar gick han bort. I februari påföljande år fick vag-
gan åter tagas fram och den 7 februari kristnades den nyfödde efter far-
fadern till Nils. Två år senare, den 10 juni 1694, kom en ny Anders till
gammelgården och 1697, samma år som budskapet om Karl XI:s död
spreds över landet, såg Jöns dagens ljus. Meddelandet om kungens död
väckte sorg och förstämning i Bjära. Huru skulle det nu gå, när den kung,
som alltid stått på böndernas och rusthållarnas sida, gått bort? Förvisso
skulle adelsmännen, som genom reduktionen gått miste om en stor del
av sin gamla makt och bestämmanderätt, söka benyttja tillfället att taga
tillbaka sina rättigheter, i vilket fall bönderna väl snart vara tillbaka i
samma läge som före reduktionen. Det var svårt att komma från slika
tankar och oron växte tills det efter 1697 års riksdag som en löpeld gick
ut över landet, att den nye, endast femtonårige kungen bestämt avvisat
adelns försök att återvinna sina privilegier. Helt lade sig dock icke oron
över, vad framtiden skulle föra med sig. Skulle den unge kungen vara
mäktig att bevara den fred, som snart rått i 20 år? Kunde man inte befara,
att fienderna, när Sveriges rike nu styrdes även yngling, skulle söka åter-
taga de förlorade landsdelarna? Sådana frågor gjorde man sig litet var
och oron minskades inte av, att de sista åren av 1600dalet drabbades av
missväxt med såsom följd svält och hungersnöd.

Det nya århundradet hade brutit in och i april 1700 fick Pehr Nilsson
ett brev, vars innehåll han anade, redan innan han brutit förseglingen. Det
var försett med fjäder i lacket, till tecken på att det borde "gå genom natt
och dag utan minsta uppehåll vid största ansvar". Som Pehr Nilsson trott,
var det en order från Norra Skånska Kavalleriregementets chef Hans Rid-
derhjelm, att ryttaren på gammelgården inom en vecka skulle infinna sig
i "Campernentet". Det blev nu bråttom på gammelgården för att få ryttare
och häst i ordning, men före utsatt tid var allt klart och ryttaren red
ut genom gårdsporten. Det såg bekymmersamt ut. Polen, Ryssland och
Danmark hade förklarat Sverige krig. Men kung Karl var dem för
snabb. Långt innan någon beräknat, låg svenska flottan i Öresund och
Karl stod i Skåne med sin här. Strax söder om Helsingör landstego svens-
karna och danske kungen, Fredrik IV, var nödsakad att genast sluta
fred för att undvika ett anfall mot Köpenhamn. Efter freden med Dan-
mark vände Karl XII sig mot Ryssland och i december 1700 flög bud-
skapet om den l Sverige hjältekonungens sagolika seger vid Narva på
ryktets vingar över en förvånad värld. Sveriges ära strålade klarare än
någonsin. Samma dag som segerbudskapet nådde Bjära, föddes på gam-
melgården en gosse, som i dopet fick namnet Sven. Den son, som två
år tidigare kommit till världen, hade redan efter 14 dagar åter gått bort
och på själva nyårsdagen blivit begraven på Vinslövs kyrkogård. 1703
utökades barnskaran med ännu en son, Ola.
Det var nu flera år sedan ryttaren på gammelgården dragit ut i kriget
och ännu hade icke något försports om fientligheternas upphörande. Tvärt-
om kommo gång på gång bud om de stora segrar, som kungen och hans
karoliner vunno. På sommaren 1706 insåg den polske kungen, att allt
motstånd mot svenskarna var förgäves och fred slöts i september, varefter
Karl med sin segerrika här tågade mot Ukraina, där han på sommaren
1708 vann en lysande seger över ryssarna. Vintern, som följde, blev ovan-
ligt sträng. Vad vapnen ej förmått mot den svenska hären, det mäktade
vintern med ursinniga snöstormar och med en köld, som kom blodet att
stelna i soldaternas ådror. Med oerhörd tapperhet utstodo de svenska sol-
daterna fasansfulla lidanden, fasta i sin tro på kung Karl, som de in i
döden hoppades skulle föra dem till en slutlig seger. Med vinterns lidanden
bakom sig måste hären utkämpa slaget vid Poltava den 28 juni 1709.
Trots all tapperhet slutade striden med nederlag för svenskarna och följ-
derna härav visade sig snart. Danske kungen ansåg nu tillfället lämpligt
återtaga de i Roskildefreden förlorade landskapen och utrustade en här.
Skånes guvernör, Magnus Stenbock, försatt inte tiden. Fastän femtio år
förflutit sedan Skåne blev svenskt, var han inte övertygad om skåningarnas
trohet mot Sverige. Han lät därför kungöra vilka straff, som väntade, om
någon slog sig på snapphaneri. I Malmö samlade Stenbock utanför råd-
huset stadens ämbetsmän och borgerskap och tog ed av dem att förbli
Sverige trogna. Han påminde dem om vilka offer, Sverige gjort för att
behålla Skåne, och erinrade om, att i fjärran land kämpade Sveriges och
Skånes soldater med landets konung för att skapa en bestående fred åt
landet. Själv ville Stenbock för Skånes land offra liv och blod. Hans
flammande ord, som manande och eldande trängde ut över land och rike,
följdes av de församlades löfte och ed till Sveriges krona.
Den 1 november 1709 landstego danskarna vid Råå fiskeläge för att
försöka återtaga Skåne. En trupp rödklädda fiender tågade genom Bjära
norrut mot Sörby, dock utan att förstöra någonting, emedan "I ären vårt
folk". Vid Gumlösa drabbade de svenska och danska trupperna samman
och under en och samma månad innehades byn inte mindre än fem" gånger
omväxlande av svenskar och danskar. Sedan danskarna lidit det slutliga
nederlaget, drogo de sig tillbaka över bron vid Almaån och plundrade
och skövlade. Stenbock, som endast förfogade över en obetydlig här, hade
dragit sig österut för att åtminstone försöka hindra danskarna att gå över
Helgeå och därigenom stoppa deras framfart till Blekinge. Detta lyckades
dock icke och sedan svenskarna efter ett mindre nederlag vid Fjälkinge
och Viby måst utrymma Skåne, fortsatte danskarna mot Karlskrona, där
den svenska flottan låg. Den danske befälhavaren insåg, att hans trupper
voro allt för svaga för att belägra staden och begärde förstärkning från
hemlandet. Då denna uteblev, måste han draga sig tillbaka för att inte
bli avskuren från Skåne. Detta hände i januari 1710. Under tiden hade
Stenbock lyckats samla en här. Många av de 16,000 uppbådade krigarna
voro klädda i vita vadmalsrockar eller slitna getskinns pälsar och ett helt
regemente satt till häst i träskor. Men på härens hänförelse och segervilja
fanns intet att anmärka och i slaget vid Hälsingborg den 28 februari 1710
vunno Måns Bock och hans getapojkar en lysande seger över danskarna,
som flydde i vild oordning.
Det var svåra tider för Skånes befolkning. Kriget följdes av missväxt
och hungersnöd. Ar 1711 skrev Skånes guvernör: "På femtio år, som jag
varit här i Skåne, har jag aldrig sett armodet och eländet så stort". Många
hemman lågo öde. I Vinslövs socken funnos många ödehemman, som
ingen ville kännas vid, enär krigsskatterna voro så dryga, att avkastningen
knappast förslog till deras gäldande och· det för övrigt endast funnes
åldringar och barn till att sköta gårdarna. I Bjära liksom annorstädes rådde
nöd. Kornet hade frusit bort och tegarna stodo svarta. Väl var, att hö.
skörden blivit medelmåttig, så att djuren inte skulle behöva svälta ihjäl.
Som vanligt alla år, då säden slog fel, blåste också skogsfågeln bort och
snarorna behövde knappast vittjas, då de ändå för det mesta voro tomma.
På vintern voro vargarna framme och trängde sig in i ett fähus byns
nordligaste gård. Det var en hungerns vinter och det blev inte bättre på
våren. Ju kortare foderstrån i ladan, desto längre vinter, det slog aldrig
fel. Det tycktes inte vilja bli vår och när det äntligen började våras ett
gott stycke in i maj, då var det skralt med utsädet. Många av tegarna
blevo osådda av brist på utsäde, korna hade fått vassa ländkotor och
tunna lår och stodo i sin. Värst av allt var dock att se barnens bleka
kinder och glansiga ögon. Så kom pesten. Från tre håll angrep den Skåne:
den kom österifrån längs kusten från Blekinge, västerifrån över sundet,
söderifrån från Pommern. I tre år rasade pesten, i synnerhet under höst.
månaderna och gård efter gård lades öde. I gammelgården rycktes Troed
och Bengt, som "döpts den 3 mars 1710, bort av farsoten. Det syntes ock,
som om de två yngsta barnen, Svenborg, som på Calixti dag den 14
oktober 1707 kommit till världen, och Troed, som fötts under det svåra
oåret 1711, även skulle få föras till kyrkogården av brist på passande
föda. Barnen överlevde emellertid trots de än svårare år, som kommo.
Ar 1714 skrev guvernören till regeringen, att Skåne "mer än dubbelt
emot någon av de andra svenska provinserna i proportion lidit". Så många tig-
gare som nu hade aldrig tillförne kommit över gammelgårdens tröskel.
Anna Pehrsdotter gav en brödskiva åt var och en, så länge hon kunde
någon avvara. Nödbröd med hackelse hade hon nu i många år bakat.
Almen fick också släppa till sin bark till degen, liksom hasseln och ljungen
sina knoppar.
Det var stränga år att komma igenom. Ofta kommo tidender, att än
en och än en annan av släktingar och vänner stupat i kriget eller blivit
förda i rysk fångenskap. Ar 1716 förspordes därtill, att danskarna och
ryssarna hade för avsikt att landsätta trupper i Skåne. Detta förhindrades
dock av kung Karl, som skyndat till Lund för att avvärja faran. Han
föreskrev bl. a. vid detta tillfälle, att alla Sveriges klockare skulle uttagas
till krigstjänst. Klockaren i Sörby och Gumlösa flyttade då sin bostad
upp i kyrktornet för att undgå utskrivningen. Då han slutligen upptäcktes
av kronobetjäningen, som försökte bräcka upp dörren, hoppade han ned
genom en glugg och sprang till skogs, där han uppehöll sig till krigets
slut. Visserligen hade kung Karl förhindrat danskarnas och ryssarnas pla-
nerade intåg i Skåne, men olyckornas tid var därmed icke förbi. Med
60,000 man tågade konungen mot Norge, där han den 30 november 1718
nåddes av den dödande kulan
Budskapet om konungens död väckte i Bjära liksom överallt i landet
sorg och förstämning. För folket hade han blivit den hjälte, som mitt
i fiendens ring aldrig förtvivlade om sitt fädernesland och sin rättvisa sak.
Nästa sorgebud kom: i Jämtland hade Armfeldt och hans återvändande
karoliner förintats av köld och snöstormar och på ostkusten härjade den
ryska flottan och brände städer och byar.
Så kom 1721 freden, den fred, som medförde det svenska östersjö-
väldets sammanbrott.
På gammelgården hade barnen under tiden vuxit upp och börjat lämna
hemmet. Den andre sonen, Anders, var den förste som skaffade sig egen
gård. På Sanct Stephani dag den 26 december 1715 vigdes han i Vinslövs
kyrka med Sven Germundssons dotter Malena och flyttade därefter till
Vanneberga, några kilometer söder om Vinslöv, där han blev rusthållare
å Vanneberga n:r 11, 1 mantal.
Äldste sonen Nils var trolovad med Boell Trulsdotter från Ignaberga
och den 28 december 1716 stod bröllopet i Ignaberga kyrka. Hon var
enda barnet och de nygifta övertogo hennes föräldrahem, Ignaberga n:r
2 1/3 mantal, där Nils Pehrsson blev rusthållare.

Den tredje sonen i ordningen, Jöns, äktade den 22 oktober 1721 i Vins-
lövs kyrka sin kusin lngar Pehrsdotter. Sedan han under flera år skött
hennes fädernegård Vanneberga n:r 11, flyttade han till Viby, där han
övertog rusthållet på Viby n:r 6 3/8 mantal.

l mars 1726 hölls gravöl på gammelgården. Den 20 mars hade Anna
Pehrsdotter förts till griftero på Vinslövs kyrkogård och sorgen låg tung
över den gamla gården.

Den 12 november 1727 härskade åter glädjen på gården. Då höll Pehr
Nilsson bröllop för sin enda dotter Svenborg. Hon gifte sig med rusthål-
laren Nils Persson å Vanneberga n.r 2 1/4 mantal, som efter sin fader
Pehr Nilsson övertagit gården och rusthållarskapet.

Den 16 februari 1729 gifte Ola sig i Vinslövs kyrka med sin syssling
Anna Tufvesdotter och flyttade till Bosarps församling, där han köpt
skatterusthållshemmanet Öslöv n:r 7 2/3 mantal, å vilket han blev rust-
hållare.

Ett år därefter firades åter bröllop. Det var då Sven gifte sig med
Kerstina Klemmedtsdotter från Vinslöv, dotter till kyrkovärden Klemmed
Olsson. De nygifta övertogo gammelgården i Bjära, där Sven Pehrsson
blev rusthållare.

Den yngste sonen Troed vigdes den 28 december 1736 i Vinslövs
kyrka med sin syssling Sissa Nilsdotter. dotter till kyrkovärden Nils Jöns-
son å Vinslöv n:r 16 1/2 mantal skatterusthåll. Troed Pehrsson blev så-
lunda rusthållare å den gård, där hans mormoder fötts och vuxit upp.
Sex år efter det Pehr Nilsson lämnat gården till sonen Sven, gick han
bort, 69 år gammal. Den 16 maj 1736 fördes han till vila vid sidan om sin
hustru på Vinslövs kyrkogård. Ett gott dagsverke hade nått sitt slut, en
livsgärning, som sent skulle glömmas, var lyktad.
Det var många kullar nu på griftegården kring den gamla socken-
kyrkan i Vinslöv. Släktled hade kommit och gått och sedan den dag, då
den som först röjde mark i Bjära, fördes hit, men alltjämt var gården
bebodd av hans efterkommande. De hade älskat gammelgården, alla dessa,
som bott där under gångna tider. De hade älskat den nästan som om den
varit ett levande väsen. Och när en av dem efter slutad vandring fördes
till vila, var släktkärleken så mycket starkare hos den, som tog gården
l arv.

Nilsson, Pehr (I822)

185

August flyttade till Berlin 1900

Barnen Johannesson föds i gården Kärrstorp No.2

- August f. 31 juli 1867 d. januari 1943 i Berlin, dit han flyttade 26 januari 1900.
Han gifter sig den 15 apr. 1900 med Anna Bänsch f. 29 dec 1876 i Stade, d. nov 1956 i Berlin.

August och Anna får barnen:

Ingeborg Johannesson f. 19 mars 1898 d. 11 okt. 1992 i Berlin.

Hon gifter sig med chefen för Berlins elverk Helmuth Thomas f. 12 mars
1899 d. 20 okt. 1982.

Nedan finns Helmuths släkthistoria från Tyskland.

Ingeborg och Helmuth får barnen:

. Eva Thomas f. 12 nov. 1933 i Berlin. Eva flyttar till Sverige och bosätter
sig i Alfta, Gävleborgs län, och gifter sig med Gunnar Eriksson. Eva dör
den 7 febr. 2003 i Alfta.

Eva och Gunnar får barnen: Ann-Kristin och Renate.

Olaf Thomas f. 12 dec. 1936 i Berlin. Även Olaf flyttar till Sverige. Han
gifter sig med Helga Meyer f. 30 apr. 1937 i Berlin och bosätter sig i
Avesta. Olaf skriver i sin levnadsbeskrivning ”Genom mina ögon” om
uppväxten i krigerts Berlin och om flytten till Sverige.
Olaf och Helga får barnen: Kenneth 2 aug 1963 och Petra 19 maj 1967

Hjalmar Johannesson f. 12 mars 1901, d. ogift i Berlin den 10 dec. 1981.

Johannesson, August (I6285)

186

Av husförhörslängden framgår att Johanna inte var så kyrklig. I katekesförhöret har hon fått betyget C.

Inflyttad från Wälinge socken.

Johansdotter, Johanna (I1662)

187

A¨ven anteckning i husfo¨rho¨rsboken s. 43

Familj: Sven Nilsson / (F2748)

188

Bagaremästare Minneapolis, Minn, USA

Rignell, Nils Albreckt (I4949)

189

Bagarmästare Minneapollis, Minn USA

Rignell, Otto Wilhelm (I4952)

190

Bars till dopet av Åbon Nils Nilssons hustru Kierstena Jörensdoter på No 4 Åraslöv. Testes: Åboarna Vollemar Hansson på No 10, och Hans Larsson på No 2 samt Åbon Nils Nilssons hustru Ingar Håkansdoter på No 1 Åraslöv och pigan Margareta Pärsdoter på No 5 Nosaby. Död av lungsot, 55 år gl, 1846-03-11 i Åraslöv 10, Nosaby (L) (C:5 45402 bl 4/5).

År 1846 april den 9 förrättades av undertecknade kronofogde i orten med biträde av tillkallade värderingsmän åboerna Bonne Nilsson och Hans Åkesson i Åraslöv laga bouppteckning efter nämndemannen och hemmansåboen Hans Nilsson i Åraslöv som afled den 11 siste mars och såsom arfvingar efterlämnat dels enka Margareta Nilsdotter på stället, samt barn i första giftet med Karna Truedsdotter, sonen Nils Hansson, Åbo på no 28 Rinkaby, dottern Nilla gift med åboen Nils Jöransson no 6 Åraslöv och Anna 25 år ogift. I andra giftet Elna Turasdotter omyndige sönerna Nils 18 år, Ture 16 år och i sista giftet sönerna Bonne 7 år, Lars 6 år och Hans 3 år. Af dessa voro enkan samt Nils Hansson tillstädes äfvensom sönerna Nils och Tures rätt bevakades av nämndemannen Jöns Turasson i Åraslöv samt sönerna Bonne, Lars och Hans af åboerna Nils Larsson och Lars Hansson no 2 Åraslöv dottren Annas och senare ankomne Hans Nilssons mågar Tufve Nilsson och Nils Jöransson. Enkan anmodades med stöd av föreskriften i 9 kap ärfdasbalken att boet redeligen under ed uppgifva. hvarefter och sedan hon förelidt ett så lydande testament enligt efterföljande utdrag af domboken, hållen under Lagtima Wintertinget med Villands härad i Fjälkinge den 30 mars 1846 "Som jag, Hans Nilsson och min hustru Margareta Nilsdotter hafva före ingåendet avf vårt äktenskap upprättat äktenskapsförord, som föreskriver huru mitt Hemman no 10 1/3 dels mantal Åraslöv skulle förhållas om jag före min hustru skulle med döden aflida, alltså får jag nu genom detta testamentariska förordnande göra följande tillägg och förändringar som nödvändigheten och omständigheten fordrar neml: 1. Skulle jag före min ofvannämnde hustru med döden aflida så skall hon fri nyttja och bruka mitt hemman no 10 1/3 dels mantal Åraslöv utan någon afgift intill dess min yngsta son Hans fyllt 15 år, då han frånträder bruket av hela hemmanet, hvilket kommer då att på mina barn fördelas, dock likväl så at hvardera erhåller Ett tusendesexhundrade sextio sex Rd Rgs med barnens möderne arf med första och andra giftet inberäknat och då en sådan summa är till hvardera uttagen träda alla mina söner tillsammans och uttaga hvardera en lika summa af fastigheten. Ett tusensexhundrade sextiosex Rd Rgs. Så vida det räcker, men i annan händelse få de finna sig med hvad det kan tillsträcka, och skulle något blifva över så träda alla tillsammans och dela det öfriga efter sig. 2. Beträffande åter lösboet, som nu är graverad med ngn skuld hvilken är åsamkad för det vi hafva bortgift tre av de äldsta barnen med första giftet Nils, Nilla och Bengta och till dem skänkta femtusende Rd Rgs utom ngt lösbo som ej är specificerad alltså och i följd häraf skall min hustru Margareta Nilsdotter äga och behålla hela lösboet af hvad namn och beskaffenhet det vara så emot det att hon betalar alla sterbhusets skulder jämte försörjandet av barnens Kristiliga uppfostran tills de sig själva försörja kunna. 3. Vid afträdet av hemmanet skall min hustru äga rätt att göra de tillägg och förändringar på undantaget, för sin återsående lifstid som ägtenskapsförordnande föreskrifver dock likväl så att det blir efter ortens bruk. 4. Skulle min hustru träda i nytt gifte så försvinner bruket av hemmanet jämte allt anspråk på ngt undantag, men deremot skola mina tre yngsta sönder Bonde, Lars och Hans utan afdrag på deres arfsandel af hemmanet nyinta upehålle med kläder, föda och allt hvad till en Kristlig uppfostran hörer intill dess de hvar för sig hafva fyllt 15 år, hvilket äfven skall ske i händelse min hustru under tiden skulle aflida. Detta testamentariska förordnande är min yttersta vilja, hvilket är egnhändigt skrivfit och underskrifvit och av winnen styrkt. Åraslöv den 1 april 1846. Hans Nilsson" Här följer lite av vad Hans Nilsson ägde: Kreatur: 1 svart hingst 13 år, 1 fuxhäst 17 år, dito 9 år, svart sto 8 år, brunt sto 8 år, 1 svart fölsing 3 år, dito 2 år, dito 2 år, 6 st kor, 5 st får, 5 svin, 1 ornagris, 4 gäss. Åker- och körredskap: 3 stjärnskodda vagnar, 1 brun Halstuner vagn, 1 dito, 1 skjutskärra, 1 hästvagn med jernaxlar, 1 dito träaxlar, 1 par skodda kälkar, 3 st hästslädar, 1 skrinda, 1 trumla, 1 gammalplog, 6 st Årr, 3 st bättre plogar, 3 st harfvar, 3 st hästök, 3 st skärsdon. 1 st kesläde med jernfjädrar.

Nilsson, Åbo,Nämdeman och Rusthåll Hans (I202)

191

Bars till dopet av Demoiselle Christina Elisabeth Schult ifrån Christianstad. Testes: Åbon Sven Jörensson på No. 9 Nosaby, Möllaren Sven Pärsson, Åbon Nils Jönssons hustru Sissa Jönsdoter på No. 14 ibidem samt pigan Ingar Hansdoter på No. 3 Åraslöv.

1822-07-05 bouppteckning efter Rusthållaren Hans Nilssons på No 10 1/3 mantal Åraslöv, avledna hustru Karna Truedsdotter, som med döden avgått den 13de sisledne Juni månad i 33dje året gammal, och utom änklingen efterlämnat 4 bröstarvingar, sonen Nils på 7de, döttrarne Nilla på 6te året, Bengta på 5te och Anna 1 1/2 år gamla, till vilka omyndigas rätts bevakande sig inställde i egenskap av förmyndare Moderfadren Åboen Trued Jonsson på No 2 Nosaby och moderssysters mannen hemmans åboen Lars Nilsson på No 2 Nymö.

Truedsdotter, Karna (I210)

192

BEDA Elna Ingeborg Engström f Wiberg, I tab 282 II sid 382, f 12 september 1897 i Öxnevalla, död 1980, g 1 februari 1919 m lantbrukaren AXEL Erik Engström f 29 juli 1893 i Österlöfsta, Lövstabruk i Uppland. Axel avled 1977. De köpte 1934 gården Åsa i Hajom nära Björketorp, där de bedrev jordbruk med mjölk- och äggproduktion fram till Bedas pension.

Wiberg, Beda Elna Ingeborg (I4173)

193

Begge kontrahenterna tillhöra församlingen.Bruden som är sin egen giftoman är sjelf närvarande och gifver samtycke. Ingen Slägtskap.

Familj: Jöns Nilsson / Kersti Svensdotter (F562)

194

Bengt Perssons familjegrav ligger precis framför kyrkporten till Nosaby Kyrka. I den graven ligger också Emma Bondesdotter.

Bondesdotter, Emma (I1272)

195

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Engström, Berit Margareta (I4196)

196

Berta collected old Finnish beds.

Segerlund, Berta (I1416)

197

Bertha Bondesson emigrated to Boston USA where she was working as a servant to a very rich lawyers family..
In the Parish-register 1920 she is registrered as unmarried.

Berta Bondesson utvandrade till Boston USA. Hon arbetade där som hembiträde hos en mycket rik advokatfamilj i Boston.
I Församlingsboken 1920 står hon som ogift.

Utdrag ur födelseboken:
Dopvittnen Åbosonen Nils Bondesson och åbodottern Lina Bondesdotter Åraslöf 10 och Margaretha Bondesdotter ibm. Fadern 25 år Gifta 1 år och döptes av August Hammar.

I Emisal (CD-Emigranten 2001) står det följande:
Agda och Bertha Bondeson har hemort Boston USA Ma. Reser från New York till Göteborg med Gripsholm 1947-07-05 med Class:Cabin.

Av Census 1920 framgår:

Bertha arbetade som betjänt hos Mrs Wailey 59 år Lanark Road 157 Brighton Boston Suffolk i Massachusetts. Bertha var 32 år och singel. Hon kom till USA 1905. (Källa Census 1920 Brighton District 4+5, Suffolk Mass. Ward 25).

Bertha var med i Svenska Missionsförsamlingen Boston sedan 30 januari 1906 medl nr 577. (Källa Emigrantinstitutet SAKA 801B:2

I ett brev 6 maj 1947 till Karl Erik Ekdahl står följande: Hjärtligt tack för ditt brev är så glad att det går så bra bra för dig och så roligt för Mor som har så snälla barn. Jag har just skrivit ett brev till Mor för lite sedan sänder henne 350 kronor samt några dollar i brev ett hundrakronor bad jag henne lägga i ett kort som jag ämnar sända dett ska överlämnas till dig och Valborg på bröloppsdagen. Det är från mig ensam. Agda köper en present när hon kommer hem varför jag sänder dem nu var att jag tyckte att det såg illa ut att ni inte fick något av någon av släkten på din sida sedan resten av pengarna skulle mor köpa sig en svart klänning och så resten för ved. När vi så kommer hem skall det bliva så roligt att få komma till Borgholm. Agda glädjer sig åt det då hon arbetat så hårt hela sitt liv, jag vet inte om hon talade om för dig men Agda hade Hjärnfeber när hon var liten så hon har inte kunnat taga vad slags plats som helst.Var hon nu är har hon varit förliden bäst, Jag får gå dit och hjälpa henne var gång dem har främmande för att hon skall kunna behålla platsen.Det har inte varit så roligt för mig många gånger jag har haft det mycket bekymmersamt men jag är så tacksam för vad fru Wiley gjorde för mig, om det inte varit för hennes godhet så hade jag inte haft nog att leva på. Agda med sin lilla betalning har så att hon kan reda sig i Sverige om hon är lite försiktig.Lönen här är 1500 dollar men endast ha ett rum men när man växlar pengarna så räcker det länge. Hjärtliga hälsningar Din Moster Bertha, Jag har just sänt 2 kilo kaffe till Mor.
Adressen på brevet var 15 Quensberry Street Boston mass USA.

Bertha köpte huset i Balsby för 6000 kr av Byggnadsföretaget Karl Nilson.

Bondesson, Bertha (I157)

198

Bertil i Malmö hans mor.
Döptes den 25 oktober och faddrar var Karl Bondesson och h h Åraslöf 10, Niklas Holmberg och h h Hammar.

Turesson, Bea Margaretha (I180)

199

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Konstenius, Elizabeth Ann (I1410)

200

Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.

Giorgi, William Bill Tito (I736)