Anders Nilsson

Noteringar:

Hemmansklyvning - Kronogården har blivet "skatteköpt"
Nils Andersson från Horna gifter sig med Svendborg Hansdotter
Hans Olssons dotter Svendborg gifte sig med Nils Andersson från Horna som flyttade till Håslöv 1785. Gården ingick i indelningsverket som skattehäst-hemman i utbyte mot befrielse från grundskatt till kronan.
Nils får under sin tid som bonde uppleva skiftande skördar på sina åkrar. Reformen från 1757 om storskifte har ej givet något resultat, Tegskifteskartan över Håslöv tillkom redan under 1765. Det dröjer till 1799 innan kartan kommer till användning för sitt verkliga ändamål.
Hos Nils Anderssons föds fem barn, tre flickor och två pojkar. Fyra barn avlider i tidig ålder av olika orsaker. Mässling och koppor var vanliga dödsorsaker. Ensamt barn i gården överlever dottern Hanna.
(Hans Månsson Viby)

Nils gift Svendborg Hansdotter den 09 Aug 1793. Svendborg (dotter till Rusthållsåbon Hans Olsson och Hanna Jönsdotter) föddes den 01 Maj 1772 i Håslöv, Skåne län, Sverige; dog den 18 Maj 1803. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Hemmansklyvning - Kronogården har blivet "skatteköpt"
Nils Andersson från Horna gifter sig med Svendborg Hansdotter
Hans Olssons dotter Svendborg gifte sig med Nils Andersson från Horna som flyttade till Håslöv 1785. Gården ingick i indelningsverket som skattehäst-hemman i utbyte mot befrielse från grundskatt till kronan.
Nils får under sin tid som bonde uppleva skiftande skördar på sina åkrar. Reformen från 1757 om storskifte har ej givet något resultat, Tegskifteskartan över Håslöv tillkom redan under 1765. Det dröjer till 1799 innan kartan kommer till användning för sitt verkliga ändamål.
Hos Nils Anderssons föds fem barn, tre flickor och två pojkar. Fyra barn avlider i tidig ålder av olika orsaker. Mässling och koppor var vanliga dödsorsaker. Ensamt barn i gården överlever dottern Hanna.
(Hans Månsson Viby)

Noteringar:

Hans Olsson Åbo Nr.16 (1737-1793)
Hans var född på gården och gifte sig med Hanna Jönsdotter från Viby Nr.6. Hannas föräldrar var Jöns Persson och Ingar Perhsdotter, som 1739 flyttat till från Bjära i Vinslöv. Vid sin fars död 1757 var Hanna endast 8 år och yngst av sina syskon. Hon växte upp hos sin bror Pehr som övertagit Viby Nr.6.
Hans och Hanna fick tre flickor, men inga pojkar. Yngsta dottern Ingar dog och hemmanet klövs i två delar vid det kommande arvsskiftet.

Hans gift Hanna Jönsdotter den 29 Nov 1767. Hanna (dotter till Rusthållsbon Jöns Pehrsson och Ingar Pehrsdotter) föddes den 04 Jul 1749 i Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige; dog den 14 Sep 1814. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Hans var född på gården och gifte sig med Hanna Jönsdotter från Viby Nr.6. Hannas föräldrar var Jöns Persson och Ingar Perhsdotter, som 1739 flyttat till från Bjära i Vinslöv. Vid sin fars död 1757 var Hanna endast 8 år och yngst av sina syskon. Hon växte upp hos sin bror Pehr som övertagit Viby Nr.6.
Hans och Hanna fick tre flickor, men inga pojkar. Yngsta dottern Ingar dog och hemmanet klövs i två delar vid det kommande arvsskiftet.

Andra Händelser och Attribut:

• Occupation: Åbo och skatterusthållare

Noteringar:

Olaus Månsson Åbo Nr.16 (1697- ?)
Olaus var som de flesta bönder "Krono-åbo". Hans far Måns Hansson var född på Håslöv Nr.8 (1665-1697) Modern Anna Ingemansdotter kom från Håslöv Nr.14 (1670-1697). Olaus gifte sig 1732 med Karin Jeppasdotter från Hammar Nr.2 (1708-1779).
Noteras kan att modern dog samma år som Olaus föddes. Om Olaus kan nämnas att han blev instämd till tinget 1751 för uppvigling. En bonde från varje by i Willands härad fick stå till svars för att ha deltagit i ett missnöjesmöte där de ville avsätta sin riksdagsman. Domen var hård ty genom lottdragning skulle en av de dömda mista huvudet. Resten skulle få 20 dubbla piskslag. Denna lag avskaffades inte förrän 1850, men i de flesta fallen benådades den dödsdömde.
Det gick tydligen lyckligt för Olaus då familjen utökades med flera barn därefter. Yngre systern Bertha gifte sig med Åke Abrahamsson Viby Nr.3 och Agda med Pehr Jönsson Viby Nr.6

Olaus blev instämd till tinget för uppvigling 1751. Dömd att mista livet men benådad. (Hans Månsson Viby)

Olaus gift Karna Jeppasdotter. Karna (dotter till Jeppa Månsson och Svenborg Svensdotter) föddes den 01 Mar 1708 i 4:9 Hammar Nosaby; dog den 17 Nov 1779 i Håslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Åbohustru i Håslöv 16, Gustav Adolf (L). (fb,vb,db). 1708 Dom Reminisere döptes Jeppa Månssons pigebarn i Hammar N. Karin. T: Fru Capitainskan på Hammars gård bar det. Faddrane: Jacob Pehrson ibm Niels Anderson ibm. Ifwer Ifwerson ibm. Omnämnd i 1718 års Katkismilängd.

Noteringar:

Jöns var rusthållare och stamfader till Vibygrenen.

På den del av kristianstads slätten, som på ena sidan spolas av det öppna
havets bredryggiga dyningar och på den andra kringgärdas av nordöstra
Skånes stora sjöar, ligger den lilla byn Viby, vilket namn intill 1778 var
gemensamt för såväl socknen som församlingen. Det gamla namnet,
Wicbu, byn vid viken, har den fått av sitt läge vid den innersta ändan
aven av de vikar i Hammarsjön, som bildas av den utskjutande flacka
landtunga, som kallas Håslövsängar.
Det är en gammal kulturbygd. Vä på ena sidan av Hammarsjön nämnes
som stad i tidig medeltid och under 1100~talet hade ärkebiskopen ett fast
slott i Ahus, staden med dominikanerkloster, helgeandshus och hospital,
belägen ett 10~tal kilometer söder om Viby. Ett par mil åt andra hållet
ligger Gumlösa kyrka, den äldsta daterade tegelbyggnaden i vårt land,
invigd år 1191 i närvaro av ärkebiskopen och härföraren Absalon.
Sedan Vä bränts av Gustaf II Adolf, grundlades Kristianstad, som
alltsedan dess varit centrum i en aristokratisk bygd. Storgodsen ligga lika
tätt som i sydskåne och bakom deras namn skymta ofta ett förgånget år-
tusende. Det sägenomspunna Trolle-Ljungby reser sina vackert formade
gavelrösten mitt på den platta slätten. Ortsbefolkningen berättar gärna
legenden om, huru hornet och pipan rövades från trollen och pekar ännu
ut ryttarens väg från trollstenen i Magletorp till slottet.

Slätten, som till stor del ligger under 20-metersstrecket över havet, är
uppbyggd på en i huvudsak golvplan kritkalkstensterräng, å vilken Bal-
tiska Issjön avsatt sand- och lerlager. Närmast kusten har sanden herra-
väldet och där växer endast dåligt gräs och vindpinad furuskog. Men
längre inåt slätten har landskapet helt ändrat karaktär. När man lyssnar
till den guldgula sädens rasslande spel i heta sensommardagar eller när
man ser självbindare draga över fälten i oregelbundna formeringar, blir
våglinjer sammansmälta med den norr ifrån kommande skogsbygden till
intrycket av välmåga och fruktbarhet nästan överväldigande. Längre mot
öster stå tobaksplantorna i snörräta rader och potatisen växer i större
myckenhet än vad som är vanligt. Man får snart förklaringen. Brännerierna
ligga tätt och deras fyrkantiga, murade skorstenar. sticka upp litet över-
allt mellan de halmtäckta, kringbyggda gårdarnas låga tak.
Mitt i denna urgamla kultur- och jordbrukarbygd, där slättens mjuka
ett vackert och harmoniskt helt, låg på 1700-taletkronorusthållshemmanet
Viby n:r 6 3/8 mantal.
Ar 1739 skulle en ny rusthållare taga gården i besittning. Det hade
ryktats om, att han skulle vara en dugande man, som visste vad han ville,
och av gammal besutten bondesläkt. Hans fader, Pehr Nilsson i Bjära,
hade varit rusthållare, hans fem bröder voro alla rusthållare och hans
enda syster var gift med en rusthållare. Men inte nog härmed. Den bli-
vande medlemmen i Viby byalag skulle vara en skrivkunnig och bildad
man. Det var sålunda inte att undra på, att den lilla byns invånare med
stora förväntningar sågo fram mot den dag, då de skulle få en så lärd
man ibland sig. Så kom den dag i vårmånaden Martius, då Jöns Pehrsson
så hette den nye åboen på Viby n:r 6 - tog sin gård i besittning. Han
kom inte ensam. Den 22 oktober 1721 hade han och Ingar Pehrsdotter
vigts i Vinslövs kyrka av kyrkoherden Ivar Blanxius och därefter flyttat
till Vanneberga, där Jöns Pehrsson blev rusthållare. Här föddes de tre
äldsta barnen, Anders, Anna och Pehr, som endast var några veckor gam-
mal, när familjen kom till Viby. Men döpt var han, ty det hade inte
varit rådligt att taga ett odöpt barn den mer än milslånga vägen från
Vanneberga till Viby, då alla onda makter kunde fritt husera. Visser-
ligen voro alla försiktighetsmått vidtagna. I lille Pehrs linda låg allt, som
kunde skydda, både flintskärva, vitlök och krut samt ett blad ur psalm-
boken, så inget oknytt borde kunna komma honom för när. Färden gick
också väl och inget olyckstillbud yppade sig och familjen kunde börja
installera sig på sin nya gård, där den redan första dagen kände på sig,
att den skulle komma att trivas. Den var också hemtrevlig, Viby n:r 6,
inte minst nu i vårkvällens skymning, när den sista dagern silade in genom
stugans små blyinfattade fönsterrutor och när senare talgljusens sken kas-
tade sina skuggor på det enrisbeströdda golvet och på den stora klockan, som redan
placerats på sin plats på ena sidan om dörren till bakhuset.
Det var tid för vårarbetet, som började i slutet av mars och med friska krafter tog Jöns
Pehrsson itu med jordbruket. Det gällde ju att hinna plöja tre räta fåror i T or, om grödan
skulle bli god. Och sedan måste man få allt i jorden på de rätta av naturen själv bestämda
tiderna. Först av allt sattes ärtorna, sedan kom havren och på Bonifaciusdagen den 5
juni kornet. Sedan var det rovornas tur och därefter på Bedadagen bönorna. Allra sist
såddes bovetet för enligt en gammal regel skulle jorden då vara så varm, att "den brän-
de klövarna på stutarna". Sedan allt var satt och sått, började Jöns Pehrsson fundera på,
om han inte skulle börja odla tobak. 1728 hade han jämte de övriga åboarna i byarna
på slätten varit inkallad till tinget för att yttra sig om, huruvida "allmogen begynt något för-
rätta vid tobaksplanteringen" . Samtliga hade då svarat, att de "ej något tillgjort eller till-
göra kunde, derföre att de intet förstånd der- uppå hafva och derföre att de förmena sig
ingen tjenlig jordmån dertill ega, hvarpå tobak vexa kan, men att de gerna se, att
högl. ridderskapets och adelns herrgårdsinne- hafvare och ståndspersoner ville först begyn-
na till deras undervisning, såvida det å orten kan låta sig göra". Men Jöns Pehrsson tog
saken i egna händer. På ett jordstycke nära gården satte han tobaksplantor, som växte och
trivdes och på hösten kunde han skörda sin första
tobak. Sedan dess odlades i alla år tobak på Viby n:r 6.
Ar lades till år och familjen blev allt större. Ar 1743 bröt in. Hattar-
nas dåligt förberedda revanschkrig mot Ryssland led mot' sitt slut och
tronföljdsfrågan i Sverige blev allt mer brännande. Aven i Viby förmärktes
några dyningar efter striderna ute i landet, men de glömdes snart för den
farsot, som började härja i byn. Ett av de första offren blev Jöns Pehrs-
sons och Ingar Pehrsdotters lilla treåriga dotter Pernilla. Den 25 mars
bars hon till graven på Viby kyrkogård. Sommaren kom, men sjukdomen
härjade allt våldsammare och den 11 september fin go föräldrarna följa
sina båda yngsta barn, Hanna och Jeppa, på samma tunga vandring. På
hösten försvann farsoten lika plötsligt som den kommit och byn började
åter leva sitt vanliga, stilla liv. På kvällarna samlade Jöns Pehrsson de
sina omkring sig och till spinnrockarnas surr berättade han, hur hans far
en gång sett hjältekonungen, den store Carolus XII, när han år 1700 bodde
i handlanden Anton Cortmeijers hus vid V. Storgatan i Kristianstad och
hur han själv en gång som femtonårs pojke sett den landsflyktige polske
kungen Stanislaus Leczinski och hans drottning Katarina Opolinska och
deras lilla vackra flicka, som i tre års tid bott i samma hus. Och så fort-
satte han berätta, vad han i sin ungdom hört sin fader förtälja om snapp-
hanarnas bedrifter och huru för länge, länge sedan på den tiden, då Viby
hörde till Danmark, släktens stamfar, som hette Truls, hade besuttit den
gård i Bjära, som farfar hade innehaft och som alltid gått i släkten och nu
tillhörde Sven farbroder. Under sådana berättelser gingo de långa höst-
och vinterkvällarna fort och snart var det åter vår med alla de sysslor,
som därmed följde.
På sommaren 1744 kom åter ett piltebarn till världen på Viby n:r 6
och kristnades till samma namn som den avlidne brodern, Jeppa.
Aren gingo och Jöns Pehrsson förbättrade allt mer jordbruket. Skör-
darna blevo rikare och silverförrådet ökades såsom följd därav år för år.
Aldsta dottern Anna hade blivit 22 år och många av byns unga män
började hoppas på att få den vackra flickan, som därtill kunde förväntas
få en nästan lika vacker hemgift. Men 1748 trolovades Anna med Anders
Hansson, åbo på Vanneberga n:r 13, och den 18 januari 1749 stod bröl-
lopet i Viby kyrka.
På sommaren samma år föddes Jöns Pehrssons och Ingar Pehrs-
dotters yngsta barn, dottern Hanna, som fick namn efter sin avlidna syster.
Jöns Pehrsson hade nu god hjälp av sin äldste son Anders och lant-
bruket förbättrades alltmer. Den 27 september 1752 gifte sig Anders
emellertid med änkan Elna Pehrsdotter i Rinkaby och fick med henne
skattehemmanet Rinkaby n:r 15 1/3 mantal, där han blev rusthållare.
Nu var det Pehrs tur att visa, att han kunde bli fars hjälpreda. Vis-
serligen var han inte mer än 13 år, men läsa och skriva kunde han som
en hel karl. Det hade fadern lärt honom och nu skulle han lära honom att
sköta en gård, så att han en gång skulle kunna vara skickad att övertaga
Viby n:r 6, vartill han nu efter Anders' giftermål stod närmast. Läraktig
och villig var Pehr och gott handlag hade han med djuren. Jöns Pehrsson
började också med lugn tänka på den tid, då han skulle draga sig till-
baka på undantag och lämna gården åt sonen. Ibland gingo hans tankar
ännu längre. Han drömde lantmannens dröm, att den jord, han brukat
och som kostat så mycket arbete och möda, skulle gå från far till son,
släktled efter släktled, och liksom faderns gård i Bjära bli en arve-
gård för hans efterkommande, som skulle nämna hans namn med samma
vördnad som hans fader gjort med bonden Truls. I sådana tankar
hände det ibland att han om kvällarna gick runt gården för att se, var
han lämpligen skulle bygga undantagsstugan för sig och hustrun, men helt
överens med sig själv, var den skulle ligga, kunde han inte bli och så
fick saken anstå. Han behövde aldrig bygga. I Aprilis 1757 angreps Jöns
Pehrsson aven magåkomma och den 27 i samma månad gick han bort som
kyrkoboken säger av "obstruction och svullnad, 61 år". Söndagen där-
efter, strax före gudstjänsten, ägde begravningen rum på Viby kyrkogård.
Efter mannens död brukade Ingar Pehrsdotter med hjälp av barnen
i fyra år gården, varefter sonen Pehr i samband med sitt giftermål över-
tog den. Ingar Pehrsdotter bodde dock kvar på gården under hela sin
återstående livstid. Hon avled den 5 mars 1779 av "ålder och bräcklighet,
85 år gammal".

Viby gamla tider, Sven Olof Månsson (2003) :
När man kommer in i Viby från Håslöf ligger gårdarna på höger hand. Först nr 8, Falkagården med två fyrlängade byggnationer och därtill några smärre hus. Sedan ligger nr 7 ungefär vid Forslins och nr 4 i hörnet Almgrens väg -Viby Kyrkväg. Söderut, andra sidan Byholmsvägen (strax förbi Kenneth Paulssons) med utfart mot Viby Kyrkväg ligger så nr 6 och nr 5 (nr 6 lite ner mot "Båghuset“). Viby 3 ligger på sin nuvarande plats, liksom (i stort sett) nr 1 och Viby Gård, som nämnts tidigare. Söder om Liljeqvists tomt har funnits ytterligare en bebyggelse och uppfarten till Vibyholm (nr 3) var ju genom porten i norra längan ut mot Anders Tuas. (Det finns en bräda daterad 1777).
Till Viby nr 8 kom i början av 1690-talet en av byns kartlagda anfäder, soldaten Falck. Efter några år i Viby anslöt han sig till Karl XII:s trupper i Polen. Han dog i strid i slaget vid Glissov 1702.

En annan anfader kom till nr 6 år 1739, Jöns Pehrsson från Bjära, Vanneberga, Vinslöv. Ett par generationer senare valde alla sönerna att studera i Lund (döttrar hade det inte blivit) och satsa på den begynnande tekniska utvecklingen, varför föräldrarna fick sälja del efter del i Viby nr 6 för att klara finanserna. Det gjorde man ändå inte och tvingades till slut flytta till en av sönerna på ålderns höst.

Jöns gift Ingar Pehrsdotter den 22 Okt 1721 i Vinslöv,Skåne län,Sverige. Ingar (dotter till Rusthållare/Kyrkovärd Pehr Truhlsson och Kjersti Nilsdotter) föddes 1693 i Vanneberga 11,Vanneberga,Skåne län,Sverige; dog den 05 Mar 1779 i Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

På den del av kristianstads slätten, som på ena sidan spolas av det öppna
havets bredryggiga dyningar och på den andra kringgärdas av nordöstra
Skånes stora sjöar, ligger den lilla byn Viby, vilket namn intill 1778 var
gemensamt för såväl socknen som församlingen. Det gamla namnet,
Wicbu, byn vid viken, har den fått av sitt läge vid den innersta ändan
aven av de vikar i Hammarsjön, som bildas av den utskjutande flacka
landtunga, som kallas Håslövsängar.

Mitt i denna urgamla kultur- och jordbrukarbygd, där slättens mjuka
ett vackert och harmoniskt helt, låg på 1700-taletkronorusthållshemmanet
Viby n:r 6 3/8 mantal.

Ar 1739 skulle en ny rusthållare taga gården i besittning. Det hade
ryktats om, att han skulle vara en dugande man, som visste vad han ville,
och av gammal besutten bondesläkt. Hans fader, Pehr Nilsson i Bjära,
hade varit rusthållare, hans fem bröder voro alla rusthållare och hans
enda syster var gift med en rusthållare. Men inte nog härmed. Den bli-
vande medlemmen i Viby byalag skulle vara en skrivkunnig och bildad
man.

Så kom den dag i vårmånaden Martius, då Jöns Pehrsson
så hette den nye åboen på Viby n:r 6 - tog sin gård i besittning. Han
kom inte ensam. Den 22 oktober 1721 hade han och Ingar Pehrsdotter
vigts i Vinslövs kyrka av kyrkoherden Ivar Blanxius och därefter flyttat
till Vanneberga, där Jöns Pehrsson blev rusthållare. Här föddes de tre
äldsta barnen, Anders, Anna och Pehr, som endast var några veckor gam-
mal, när familjen kom till Viby.

Sedan allt var satt och sått, började Jöns Pehrsson fundera på, om han inte skulle börja
odla tobak. 1728 hade han jämte de övriga åboarna i byarna på slätten varit inkallad till
tinget för att yttra sig om, huruvida "allmogen begynt något förrätta vid tobaksplanteringen" .
Samtliga hade då svarat, att de "ej något tillgjort eller tillgöra kunde, derföre att de intet
förstånd der- uppå hafva och derföre att de förmena sig ingen tjenlig jordmån dertill ega,
hvarpå tobak vexa kan, men att de gerna se, att högl. ridderskapets och adelns
herrgårdsinnehafvare och ståndspersoner ville först begyn na till deras undervisning,
såvida det å orten kan låta sig göra". Men Jöns Pehrsson tog saken i egna händer.
På ett jordstycke nära gården satte han tobaksplantor, som växte och trivdes och på
hösten kunde han skörda sin första tobak. Sedan dess odlades i alla år tobak på Viby n:r 6.

Farsot började härja i byn. Ett av de första offren blev Jöns Pehrs-
sons och Ingar Pehrsdotters lilla treåriga dotter Pernilla. Den 25 mars
bars hon till graven på Viby kyrkogård. Sommaren kom, men sjukdomen
härjade allt våldsammare och den 11 september fin go föräldrarna följa
sina båda yngsta barn, Hanna och Jeppa, på samma tunga vandring. På
hösten försvann farsoten lika plötsligt som den kommit och byn började
åter leva sitt vanliga, stilla liv.

På sommaren 1744 kom åter ett piltebarn till världen på Viby n:r 6
och kristnades till samma namn som den avlidne brodern, Jeppa.
Aren gingo och Jöns Pehrsson förbättrade allt mer jordbruket. Skör-
darna blevo rikare och silverförrådet ökades såsom följd därav år för år.
Aldsta dottern Anna hade blivit 22 år och många av byns unga män
började hoppas på att få den vackra flickan, som därtill kunde förväntas
få en nästan lika vacker hemgift. Men 1748 trolovades Anna med Anders
Hansson, åbo på Vanneberga n:r 13, och den 18 januari 1749 stod bröl-
lopet i Viby kyrka.

På sommaren samma år föddes Jöns Pehrssons och Ingar Pehrs-
dotters yngsta barn, dottern Hanna, som fick namn efter sin avlidna syster.
Jöns Pehrsson hade nu god hjälp av sin äldste son Anders och lant-
bruket förbättrades alltmer.

Den 27 september 1752 gifte sig Anders emellertid med änkan
Elna Pehrsdotter i Rinkaby och fick med henne skattehemmanet
Rinkaby n:r 15 1/3 mantal, där han blev rusthållare.
Nu var det Pehrs tur att visa, att han kunde bli fars hjälpreda. Vis-
serligen var han inte mer än 13 år, men läsa och skriva kunde han som
en hel karl. Det hade fadern lärt honom och nu skulle han lära honom att
sköta en gård, så att han en gång skulle kunna vara skickad att övertaga
Viby n:r 6, vartill han nu efter Anders' giftermål stod närmast. Läraktig
och villig var Pehr och gott handlag hade han med djuren.

I Aprilis 1757 angreps Jöns Pehrsson aven magåkomma och den 27 i
samma månad gick han bort som kyrkoboken säger av "obstruction och
svullnad, 61 år". Söndagen därefter, strax före gudstjänsten, ägde
begravningen rum på Viby kyrkogård.
Efter mannens död brukade Ingar Pehrsdotter med hjälp av barnen
i fyra år gården, varefter sonen Pehr i samband med sitt giftermål över-
tog den. Ingar Pehrsdotter bodde dock kvar på gården under hela sin
återstående livstid. Hon avled den 5 mars 1779 av "ålder och bräcklighet,
85 år gammal".